På ett soligt och sommartrevligt Södermalm i Stockholm har jag stämt träff med Pepper och Danne McKenzie från The Crypt vid ett café som är välbesökt men lite för stimmigt så vi förflyttar oss till Katarina kyrkogård för en pratstund.
,
Hur fick ni idén till The Crypt?
Danne: Vi ska inte sticka under stol med att det faktiskt var Leif Edlings idé ochsom har skrivit låtarna till första skivan och det började med att Pepper sjöng karaoke på hans födelsedagsfest och Leif tyckte det lät väldigt bra så efter det hörde han av sig och ville att Pepper skulle sjunga på demon till Night of the devil.
Pepper: Ja och jag blev glad över att få frågan. Det pappa doom säger det gör man, så är det ju. Det var inga konstigheter utan jag sjöng och det blev bra, så på den vägen är det.
Danne: Jag vet inte vad tanken var från början om han ville spela in och själv vara med i bandet. Men till inspelningen tipsade Pepper om mig och jag kände Leif lite grann sedan tidigare och då kom jag med och spelade in skivan också. När vi precis spelat in den kom ju pandemin så vi gjorde klart plattan och sedan fick den ligga och vänta. Allting var i princip inspelat och klart redan 2019 men vi tyckte att det inte var någon idé att släppa den förrän vi kunde göra någonting med den. Risken var att det annars bara hade blivit en skiva som släpptes och inget hänt. Sedan när det blev dags att göra någonting med den så satte jag ihop ett band med kompisar från förr. Skivan släpptes 2024.
Hur tycker ni skivan har mottagits?
Danne: Den har mottagits bra.
Pepper: Ja den har ju fått höga betyg världen över och många som kommenterar att känner igen det Leifiska i den. Man blir ju glad och stolt såklart. För min del är det extra njutbart att så många tycker att jag gör ett bra jobb. Det var ju en karaktär som jag tog fram och så är det kul att fansen har beslutat att jag nu är Metal Priestess! Jag tänkte, jaha då är jag väl det. Det gör jag med stolthet.
Leif Edling hade ju ett stort finger med i att första skivan blev till. Hur ser det ut framåt? Är ni beroende av hjälp från Leif eller skriver ni eget material utan honom?
Danne: Vi skriver eget men men vi kommer såklart att hålla oss i samma värld. Sedan har vi ju fortfarande kontakt med Leif så har han någonting som han vill skicka över så är det välkommet. Efter första skivan har vi ju även släppt en EP som heter Rock Kommander och där har Leffe skrivit titelspåret och David vår gitarrist har skrivit de andra låtarna.
I Rock Kommander sammarbetade ni med Dee Snider, hur gick det till?
Pepper: Rock Kommander är namnet på ett mobilspel som går ut på att man ska vara manager över ett band.
Spelar ni det?
Pepper: Ja jag har laddat ner det och spelat lite och tycker att det lite charmigt, ett bra tidsfördriv men samtidigt vill jag inte fastna i mobilspelandet så jag är lite rädd att fastna. Men jag uppmanar alla att köpa mina skins, haha!
Nämen det var så att speltillverkarna behövde en theme song och det var så som låten dök upp och sedan funderade vi på om det inte gick att twista till låten så då blev det Mr Snider som vi fick kontakt med. Jag tror att han tyckte att det var väldigt roligt och han gjorde det så himla bra!
Var han över här så ni fick träffa honom?
Pepper: Nej tyvärr inte. Idag är det ljudkorvar som skickas över nätet. Där önskar man ju att det var back in the day så att jag hade varit ”tvungen” att åka till New York! Det hade ju varit kul att få träffa honom vi får väl se om det kommer att hända.
Danne: Det sker via bolagen och management så han fick låten och texten och han gjorde det bättre än vad vi hade kunnat tänka oss. Så vi har inte haft någon personlig kontakt. Videon spelades in på green screen. Vi gjorde en och han gjorde en på sitt håll. Nu för tiden behöver man inte träffas.
Tror ni att det blir fler samarbeten?
Danne: Jag tror inte att det blir fler samarbeten med Dee Snider, men det var roligt eftersom han har gjort så mycket för hårdrocken genom tiderna och vi båda läste om honom i OKEJ när vi var kids. Vi samarbetar gärna med andra om det blir tillfälle.
Hur gick det till när ni blev bokade till Sweden Rock Festival?
Danne: De hörde av sig till oss för cirka ett halvår, vilket var skitroligt. De ringde och sade att de hade en slot och undrade om vi ville komma och spela och det gjorde vi ju gärna.
Då blev det extra mycket repande och planering?
Danne: Jo visst repade vi inför det men vi repar oavsett. Det går ju inte att att bli ett bra band utan att öva.
Vi hade ett gig i Tyskland dagen efter så då blev det ju logistik också så vi fick äta middag efter spelningen på SRF sedan drog vi ner till Hamburg för att sedan åka vidare.
Ja du gav sken av att vara lite stressad efter spelningen Pepper, du skulle bort och sälja merch och sedan dra vidare.
Pepper: Ja man ville klona sig där en stund.
Jag såg inga The Crypt t-shirtar i merchen efter det så ni lyckades sälja en del.
Danne: Ja det såldes bra.
Pepper: Det blev tre timmars sömn så det var väldigt glamoröst. Det var rock´n´rollens glamoursida vi fick uppleva.
SRF får ofta beröm för att det är så väl organiserat. Håller ni med om det?
Båda: Ja
Danne: Det är väldigt många volontärer som är där och gör en insats och dom har kanske inte koll på allt men de är alltid väldigt hjälpsamma så de löser sig alltid. De som är där och faktiskt har lite att säga till om de har järnkoll så det är en väldigt bra festival. Det är bra käk, bra loger även för band som oss som är ganska nystartade. Vi är ju inte på någon hög nivå men alla får väldigt bra förutsättningar. Men så är det ju i Tyskland också.
Ja det är väl också ett land som är känt för att kunna organisera?
Danne: Ja, det är alltid bra att spela i Tyskland. Den festival vi spelade på nu heter Rock Hard och är en lite mindre festival, den görs även i Aten och där ska vi spela i september. Det är stor skillnad på SRF och Rock Hard. På Rock Hard är det bara en stor scen där alla band lirar på samma. Rock Hard i Tyskland tar bara 6700 pers. Scenen är som en amfiteater med segel över vilket gav ett fantastiskt bra ljud.
Hur upplevde ni spelningen på Sweden Rock?
Danne: Vi gjorde riktigt bra ifrån oss tycker jag.. Det var bra med folk redan från start och det fylldes på under tiden vi spelade och de som var där från början stannade kvar, vilket inte alltid är fallet på festival där många går mellan scenerna för att se några låtar här och var.
Pepper: Det giget var fantastiskt och som du säger Danne det kom in mer folk och de kunde sjunga med och det tycker jag är så fint. Det verkligen värmer i hjärtat att vi redan har fans som kan sjunga med.
Jag har funderat över hur det är att spela på större scener än man är van vid. Jag såg t.ex. Hardcore Superstar som jag tycker är ett lysande live band som röjer som tusan men när de fick spela på Festival Stage första gången så tyckte jag att om försvann men senaste gången jag såg dom på samma scen fyllde dom ut den på ett strålande sätt. Igår såg jag Iron Maiden som är suveräna på att fylla ut en stor arena. Känner man skillnad när man står på scenen?
Danne: Ja det gör man. För oss skulle det ju vara på tok för stort att spela på Festival stage i morgon. Det handlar om rutin, självförtroende och att man vågar ta för sig men det är svårt och sedan underlättar det ju om man har en budget som tillåter mycket effekter och pyroteknik på scenen. Och Iron Maiden är ju dessutom 6 pers. Just Hardcore Superstar har inga back tracks eller någonting som gör ljudbilden fetare utan de är fyra pers som bara går ut och kör, det är coolt. Sedan har vi ju andra band, jag tänker på Sabaton som headlinade SRF. Dom hade väl maxat allt och det är klart att har man dom pengarna då blir det ju annorlunda. Man får liksom försöka göra det man kan med dom medel man har.
Undertecknad var på plats när The Crypt spelade på Sweden Rock Festival och tycker att det var en av festivalens höjdpunkter. Setet inleddes med Into the crypt och bandet gör entré med självklarhet och attityd och sångerskan Pepper som med sin karaktär står för det teatraliska och är något av en huvudperson i showen glider dansande omkring på scenen utklädd till karaktären som vi nu får kalla Metal Priestess är som klippt och skuren för sin roll. The Crypt ger oss en stund av sköna doomriff, refränger som är lätta att ta till sig och sjunga med i. Att bandet har gjort så få spelningar är svårt att förstå och samtidigt gläds jag åt att de faktiskt redan har erövrat såpass många fans som ger sig hän åt musiken.
Det tycker jag också. Hur upplever ni det själva? Känner ni att bandet växer?
Pepper: Ja det tycker jag verkligen att det märks. Framförallt i Tyskland. Där märks det ju att man har stigit där. Och även grekerna börjar upptäcka oss enligt den datan vi kan utläsa på Spotify så kan man se var vi är poppis.
Danne: Vi var ju i Tyskland i höstas och spelade inte så långt ifrån Gelsenkirchen där vi var nu. Vi var i Bochum som bara ligger några mil bort och när vi spelade där tyckte vi det var skitbra också och vi fick känslan av att folk tyckte vi var bra. De stod kvar efter giget och sedan var det en signing session som vi inte visste om att vi skulle göra förrän vi såg ett schema som satt backstage. Ingen hade sagt något. Haha
Vi tyckte att kändes lite märkligt. Men det kom lite folk. Dock var det stor skillnad nu då man märkte att det var folk som sett oss förra året som dök upp och verkligen var intresserade av oss. Så bara på några månader har det hänt grejer. Det var en signing session på Rock Hard och där var det 50 meter kö och det hade vi inte räknat med så det var jättekul. Det känns som att vi sticker ut lite ur bruset.
Vad jag kan se i kalendern så har ni spelningen i Aten kvar. Vad händer sedan?
Danne: Egentligen så försöker vi komma i kontakt med ett bokningsbolag eftersom vi vill och behöver komma ut och spela mer. Det är svårt att boka själv. Man kan stå i en replokal hur mycket som helst men det är först när man kommer ut och spelar som det blir på riktigt och det är då det sätts ihop ordentligt.
Pepper: Ja och det behöver ju inte vara festivaler men det är ju bra med någorlunda stora scener så att jag får plats!
Jag tänker att den magin och Peppers karaktär ska byggas på? En anledning till att jag gillar doom och mystiken kring det ockulta och frågan vad som finns på andra sidan är nog att jag blev skrämd som 8-9 åring av Boris Karloffs Frankenstein.
Pepper: Ja jag har ju en lång lista med saker jag vill addera men då kommer ju cashen in så man får ju hoppas att någon vill investera. Då jävlar blir det show. Nej men det är ju det som liksom håller en igång att man har dom här planerna och vill förverkliga dom med grabbarna i bandet. Både jag och Danne har en stor kärlek till dom här gamla b skräckisarna. Bela Lugosi och Christoffer Lee ja det är ju så fint. Det är riktigt ögongodis om något. Det har du säkert sett på våra sociala att det ibland dyker upp sådana filmsnuttar med den estestiken. det är ju så snyggt! Man kan verkligen drömma sig iväg. Där vill jag vara!
Nu går samtalet över till att vara just ett samtal och vi hinner diskutera saker som djurlivet på Katarina kyrkogård då vi får se både en ekorre och en hackspett. Vi diskuterar också min jeansväst och Pepper visar stort intresse för de patches som finns på den och konstaterar att de måste trycka upp patches. Vi pratar lite om Iron Maiden som jag var och såg kvällen innan och där blir det tal om Derek Riggs illustrationer på skivomslagen och när jag berättar om hur jag lade ut fodralen på golvet och kunde ägna timmar åt att hitta detaljer kände Danne igen sig och vi frågade oss hur de kunde avsluta samarbetet då skivomslagen inte sedan dess inte är i närheten av samma detaljrikedom.
Lycka till och stort tack för en jättetrevlig pratstund!
