Intervju med Jimi Välikangas i Temple Balls.
Hej Jimi!
Temple Balls är än så länge mer omtalade i Finland än i Sverige så låt oss börja från början. Var du med och startade bandet?
Ja jag, Jiri Paavonaho (gitarr) och Antti Hissa (trummor) har varit med från 2009. Vi träffades då vi alla studerade på Madetoja musikgymnasium i Oulu (Uleåborg) och spelade i samma symfoniorkester faktiskt. Vi upptäckte att vi hade gemensam musiksmak och startade Temple Balls.
Jag läste att namnet Temple Balls är hämtat från Andy Mc Coys biografi. Har ni någon relation till Hanoi Rocks musikaliskt eller personligt?
Hanoi Rocks har en sådan enorm legendstatus i Finland så troligtvis känner alla finländare till dom och vi har naturligtvis lyssnat jättemycket på dom och även följt deras karriärer efter Hanoi Rocks. De medlemmarna som fortfarande är i livet gör ju fortfarande musik. Vi känner inte killarna i Hanoi men om vi stöter på dom vid någon festival så känner vi igen varandra och hälsar.
Ni har bara spelat i Sverige 4 gånger hittills men verkar ändå ha fått svenska vänner, jag tänker på Tobias Lindell och Jona Tee.
Tobias producerade vår första skiva. Jona Tee var med och spelade keyboard på vår andra skiva Untamed (2019) och vi tyckte han hade mycket bra synpunkter så vi ville jobba vidare med honom vilket ledde till att han producerade Pyromide.
Norden och framförallt Finland är den del av världen där det finns mest hårdrocks/metalband per capita. Är det en för eller nackdel?
Det är möjligen så att det kan vara svårare att nå fram i Finland p.g.a. konkurrensen men samtidigt spelar många finska band en extremare typ av metal än vad vi gör så jag vet inte om de har stått i vägen för oss. Däremot är det en jättefördel om man ska spela i t.ex. Tyskland. Där har finsk hårdrock väldigt gott rykte så även om vi är okända så möts vi med stor respekt för att vi är just finländare. Vi gjorde ju också en Europaturné som förband åt Sonata Arctica. Sonata Arctica är också från norra Finland så där kan man säja att vi fick mycket hjälp av våra landsmän.
Ni har också öppnat för storheter som Deep Purple, Queen och Uriah Heep. Hur är det vid sådana tillfällen hinner ni prata med dom?
När vi öppnade för Deep Purple så hade vi ytterligare en spelning några hundra meter bort så vi var tvungna att förflytta vår utrustning och Uriah Heep hann vi inte heller prata med men medan jag var och åt lyckades de andra i bandet få en pratstund med Brian May i Queen som var glatt överraskad över att så unga musiker ville prata med honom! Han var jättetrevlig.
Låt oss prata lite om den nya skivan Pyromide. Vi på The Maloik Rock blog vill gratulera till vad vi tycker är en jättebra skiva. Jag läste någonstans att proceduren börjar med att ni gör klart musiken och sedan skriver en text som passar.
Ja det stämmer. Jag, Jiri och Niko Vuorela (gitarr) brukar komma upp med ett riff som vi sedan bygger på med melodi och refräng sedan brukar huvudsakligen Arde Teronen (sång) skriva texter som vi tycker passar.
Jag ber Jimi ta mej genom skivan med korta kommentarer om låtarna. Jimi berättar med entusiasm om alla låtarna på skivan som han med all rätt är väldigt nöjd med. Här följer några av kommentarerna. Skivan inleds med första singeln Thunder from the north.
Ja den är min favorit på skivan, den är som en hymn om Temple Balls. Den handlar oss, ett rockband från norra Finland och har bra energi. Den kommer förmodligen att öppna våra konserter framöver.
Heart of a warrior skiljer sej en del från övriga låtar här låter ni mer som t.ex. Battle Beast
Det är inte vår avsikt men vi lyssnar väldig mycket på Heavy Metal som Judas Priest och Iron Maiden men även på mycket Power Metal så den låten blev lite mer åt det hållet. Det är inte så troligt men vem vet i framtiden kanske vi kommer att låta så? Heart of a warrior var det första riffet som Nico kom på till skivan men ändå var det denna låten som blev klar sist!
Ni har med en ballad, If only I could
Vi diskuterade väldigt länge om vi skulle ha med en ballad, egentligen ville vi bjuda på rock´n´roll ös rakt igenom skivan men vi tycker att låten har en så mycket annorlunda struktur än vanliga power ballader så den kom med.
Skivan avslutas med Something to die for.
Det är lite kul med den för det är egentligen två låtar som vi jobbade med länge utan att bli riktigt nöjda men så kom vi på att vi kunde slå ihop dom och då blev det jättebra!
Ny skiva brukar betyda efterföljande turné. Jag har sett att ni planerar en sväng i Europa med H.E.A.T. som startar den 14:nde oktober i Rotterdam. Hur gör ni för att överleva under pandemin?
Det är tufft speciellt eftersom Arde bor i Helsingfors som har varit isolerat under en tid så han har inte kunnat resa till oss och inte vi till honom. Sedan är det fruktansvärt tråkigt att inte få ge sej ut och spela, det saknar vi allihopa. Några av oss har jobb och några studerar under tiden.
Ni har inte provat att göra någon streamingkonsert?
Jo, en men det blir nog ingen mer eftersom det kostar väldigt mycket pengar om man ska få det att bli riktigt bra och det var också en konstig känsla att stå på scenen och ge järnet inför en tom lokal.
När man är från Uleåborg, hämtar man då inspiration från det årliga evenemanget VM i luftgitarr?
Nej inte inspiration kanske men det är ett roligt evenemang som lockar folk från hela världen till Uleåborg. Det brukar vara semifinaler på några olika ställen där man kvalificerar sej för finalen kvällen efter. För två år sedan var faktiskt Arde med i juryn och vi i bandet var med och tävlade. Men vi är mycket bättre med gitarrer än utan!
Till sist är det något du vill hälsa de svenska läsarna?
Ja att inte ens pandemin kan stoppa rock´n´roll! Gå ut och köp Pyromide och ett par öl så ska ni få se att det slår gnistor!
