Self Deception släppte albumet Reshaped den 23 Oktober och några dagar innan fick Pauline chansen att prata med Erik Eklund som lirar trummor i bandet om allt från att släppa ett album i början av en pandemi till vad som gör att man överlever som band i dagens brus!
Hej Erik!
Hej!
Jag såg er på Skogsröjet förra året!
Vad kul!
Ja jag skrev om er på bloggen och jag pratade lite med Andreas (Andreas Clark, sångare i Self Deception) som sa att det är så skönt för rockers kan man ju alltid lita på!
Ja så är det ju, det känns i hjärtat liksom. Det är ju det som är roligt med det här, den kärleken till musiken och just fansen som är så dedikerade. Det är sjukt kul!
Man saknar ju festivalerna i år.
Ja det är väldigt tomt! Det är en stor pusselbit som saknas. Det känns väldigt tråkigt faktisk och det är ju en stor del av varför man håller på! Musiken, livescenen och att få möta fansen. Det har dragits undan över en natt nästan i oändlighet känns det som, man vet ju inte när det ska sluta, när verkligheten ska komma tillbaka. Det är en märklig tid.
Jag läste på lite om er och ni har ju en jätterolig historia om hur ni startade som band! Kan du inte berätta om det?
Haha! Jo, vi har ju spelat ihop länge nu, många många år och på den tiden var ju marknaden lite smalare och även hur man sökte bandmedlemmar. Det fanns några få forum och i ett av dom här forumen så vart det ett missförstånd mellan mig och sångaren, det blev ett missförstånd genom att skriva till fel person. Vi kände inte alls varandra men vi trodde det och det blev många förvirrade meddelande där mellan oss men till slut lyckades vi i alla fall konstatera att vi gillade samma typ av musik och att vi båda var ute efter nya projekt vilket ledde till någonting helt fantastiskt, det som vi har idag och som vi har hållit på med i alla dessa år. Det är spännande ibland hur ett sådant där litet misstag kan bli så bra.
Jag vet ju att när jag pratade med Andreas på Skogsröjet så pratade han om att ni skulle släppa nytt och han skulle väl bli pappa i samma veva om jag inte minns helt fel?
Ja men exakt!
Blev det ny platta och blev det ny bebis?
Ja det blev både och! Den plattan som vi pratade om då var ju den som kom ut den 13 mars i år som heter Shapes. Och den plattan släpptes ju precis i värsta Corona tiden där. Det vart ju totalt kaos då men den är släppt i år och vi släppte den även på vinyl. Och Andreas fick även en liten underbar dotter. En fantastisk liten flicka! Så alla dom saker som vi hade planer för gick väl och dom har vi gjort!
Vad härligt. Och nu släpper ni Reshaped?
Ja nu på fredag redan (23 oktober) kommer Reshaped. Det är ju såhär, vi släppte ju Shapes i mars och tyvärr så landade ju det i det här stora molnet av Corona skräck och det ställde till det rätt mycket för oss i både turnerande, promotion och allt arbete med skivan. Därför vart det ju som att hela scenen frös. Allt blev konstiga tider, man visste inte riktigt om man skulle ta nästa steg och så. Det vi tänkte var att den här skivan måste vi ge mer utrymme på något sätt. Så vi beslöt oss för att sätta oss och ta ut några favoritspår och göra lite remix versioner egentligen, lite nyinspelningar av plattan! Så man kan säga att Reshaped som vi släpper på fredag är en liten uppföljare på den förra så det är inga nya spår direkt men det är nya fantastiska versioner av låtar. Vi släppte ju en ny singel nu som heter Smoke You Out som är en remix där vi även bjöd med Kee Marcello från Europe och Gabriel Keyes från Crashdiet vilket vart en jäkligt häftig mix av modern rock och härligt 80 tal.
Ja, vi har lyssnat en del på singeln och alla är väl lite nyfikna på hur det var och hur det fungerade mellan er?
Ja det kan jag förstå! Vi gillar ju att göra det lite oväntade ibland. Dels bredda oss musikaliskt och toucha lite nya ytor och sådär och just när det gäller Gabriel så är det basisten som känner honom sedan tidigare och sen via vår producent som vi jobbar med, min lillebror Niklas Eklund som vi jobbat med i flera år nu. Han är nästan som en femte medlem och är väldigt delaktig i skrivarprocesserna och produktionen och han hade känningar med Kee Marcello. Vi tänkte att det vore coolt att blanda in någonting som vi har i hjärtat, rock ´n rollen finns ju där med sleaze och 80 talsrocken som vi vuxit upp med. Det spelades ju i pojkrummet och sådär. Och vi tänkte att det vore ju ascoolt att totalt kasta in det med modern hårdrock och just den här låten är ju av det hårdare slaget av det vi brukar spela, vi är ju ganska breda annars. Och resultatet gifte sig ju otroligt bra! Det var ju ett otroligt roligt projekt och både Kee Marcello och Gabriel blev ju imponerade och tyckte det var Wow. Så det var en jätterolig grej att slänga ihop och sen får vi ju se! Man har ju fått lite mersmak och vi har fått bra respons på den så man blir ju lite sugen på att få in lite gästspel av den här karaktären för kommande grejer här. Det har fötts en liten idé.
Vad spännande! Då får ni hålla mig uppdaterad! Alla scoop är mina!
Ja men självklart! Du får komma till studion och lyssna!
Vad jag har förstått så lirade du i band rätt länge innan ni satte igång, vad var det som gjorde dig så engagerad i musiken som du är?
Jag var ju en sådan där som testade sport och allt möjligt och har alltid haft en konstnärlig del hela tiden med mycket målande och ritade en del och sådana saker och det får jag utlopp för även idag med skivdesign och videoproduktion och så. Men jag visste nog ganska tidigt, jag började spela trummor när man fick börja i kommunala musikskolan, i tredje klass men innan dess så visste jag att jag ville bli trummis. Men det blev ju några år när man snurrade runt och provade olika projekt men så hittade jag ett band och kände att det här var en möjlighet att få uttrycka sig konstnärligt och det var ju jättehäftigt. Sen har det ju bara vuxit med tiden.
Men jag har ju alltid haft ett driv i det här, dels flykten från den här galna verkligheten som vi lever i, att få komma in i ett rum där man inte behöver tänka på allt jobbigt och allting som händer i den här galna världen. Att kunna få fly in i musiken det är ju en otrolig lyx så det har nog drivit mig. Men sen också att få uttrycka sig och få uppskattning, jag kan inte tänka mig ett liv utan musik. Och jag tror att jag och Andreas är så otroligt lika där och det är nog därför vi har drivit det här bandet så länge och det är ju många band runt oss som har lagt ner som inte haft den där gnistan. Men vi släppte också den där ”Lyckas vi inte i USA och slår över en natt så kommer vi inte hålla på” vi har mer hittat en form där det här är en del av våra liv. Och jag kan inte tänka mig att runt jul och så att vi inte skulle släppa en låt! En höst eller en vår utan att släppa låtar? Det skulle vara jättekonstigt.
Ja det är väl lite så att med alla streamingtjänster och mängden band att det är svårt att bli stjärna över en natt?
Ja, det är svårt att nå igenom bruset. Det är jättefint att det finns så mycket möjligheter för alla att få lära sig instrument över internet. När jag började på musikskolan så var det att gå till en lärare för att lära sig, det fanns ju inga andra möjligheter. Och nu har ju ungdomar möjligheter att lära sig alla instrument och sjunga och så genom YouTube! Och det är ju jättehäftigt att vi har kommit så långt. Men samtidigt så blir det ju så mycket så det är otroligt svårt att nå igenom bruset och det kan jag märka mycket när vi jobbar med allting bakom det här med att nå våra egna fans, till och med det är svårt. Och det kan ju låta konstigt men allting styrs ju av algoritmer och att folk talar om för dig vad du ska titta på och även om man valt att aktivt följa en på Facebook ser de ju inte uppdateringarna alla gånger, då måste man till med pengar för att nå dom. Det är svårt men man måste hitta en nivå där man är trygg och tycker att det är kul och sen får man se, man kan inte bara leva för den stora drömmen att sälja miljarder plattor och turnera världen över. Det kan hända! Men har man bara det i siktet tror jag man kommer tröttna rätt rejält på det. Och det har vi lyckats med, vi har njutit längst vägen och det här är skitkul. Minsta lilla succé vi gör, om det så är en jättebra spelning eller några nya fans, ett mail från ett fan, man får se till det och lära sig uppskatta de små bitarna också.
Idag har ju väldigt många tidningar fått lägga ner, speciellt i Europa. Vill man läsa om musik är det ju bloggar som oss och nätet som gäller. Vad tror du är framtiden? Är det intressant att läsa om musik eller är det bara ”tjattret” som är viktigt?
Vi har låtit det dö lite grann och jag tycker det är tråkigt för om jag ser till mitt eget musikintresse så har jag svårt att orientera mig ibland och missar releaser och missar saker. Men jag tror att det kommer komma någon typ av teknisk innovation. Någon typ av app där du kan skriva i vad du gillar och så kommer det kanske att väcka lite liv i independenttidningar och så, så att alla de här artiklarna som publiceras skulle komma upp automatiskt. Skräddarsy ett flöde med smarta algoritmer som gör att ”jag gillar Pearl Jam och Nirvana” då får man en liten smartsync där man kan få content baserat på det.
Nu gissar jag bara hejvilt här man jag tror att det kommer hända mycket för vi har otroligt mycket smarta ungdomar som jobbar med lösningar och så för att det ska bli bättre. Och jag tror att det är jätteviktigt med de här recensenterna och så. Det tråkiga är ju att de största, det är så jäkla styrt allting. Det är inte så ärligt många gånger om man får säga så. Det märker jag själv när man ska försöka jobba med PR och så, att för att få komma in på vissa ställen så handlar det inte om att vi har gjort en bra låt, det är bara att glömma, det handlar om så mycket annat. Jag hoppas ju att det blir fler tidningar och fler skribenter och mer sånt. Och så kanske en teknisk lösning som gynnar dom så de når ut till folket och det skulle gynna mindre artister också. Dom som ligger i ett mellanläge som inte får något utrymme att kanske komma åt dom här fansen. Det finns otroligt mycket bra musik därute som rätt personer inte hittar för att det är så mycket brus.
Ja och en del av det handlar nog om bristen på skivaffärer också, det naturliga bläddrandet och nyfikenheten på skivorna. Men ni hade släppt den förra skivan på vinyl också?
Ja det gjorde vi. Det är väl egentligen, ja jag tror inte den större delen av våra lyssnare har en vinylspelare hemma men det har blivit lite mer kult. Så det är ju som en gåva till fansen att det finns och det finns en möjlighet att köpa. Det är väl inte så stor business i det, det är ganska dyrt och så men för riktiga fans så är det väldigt kul att ha det och för dom som har skivspelare så är det ju ännu ballare! Så det gjorde vi och jag hoppas vi kan göra det med framtida verk också! Jag tycker det är jättehäftigt att väcka liv i det lite grann!
Musiken ni spelar, det går ju inte att välja någon genre på det. Typ tyngre hårdrock som är lite åt metal med kanske NU metal. Ungefär där hamnade jag när jag försökte lista ut vad ni spelar för typ av musik.
Ja, det där är ju en standardfråga. Det är nog det svåraste som finns att försöka sätta en stämpel på det här! Ibland önskar jag att vi bara spelade riktigt grunge eller metal så man kunde säga att det här är vår identitet, det här gör vi! Men det är väl en liten del av vår grej egentligen att vi är ute och svävar lite på det vi nämnde tidigare där på lite områden där vi experimenterar lite. Dels för att inte stanna i samma grej hela tiden. Jag skulle säga att vi är ett modernt hårdrocksband, det som är lite unikt är väl att vi har en sångare som är amerikan och jag har lite släkt i USA också så vi har det amerikanska och det svenska. Vi brukar säga att det är swemerican hardrock. Haha! Det är en blandning och många amerikaner tror ju inte att vi är svenskar för vår sångare har ju ett bra uttal och textskriveri. Men det är ju jättesvårt att säga vad vi har för genre. Det är en hårdare modern rock och sen vill ju jag likna det lite åt Papa Roach hållet och då menar jag inte deras 2000 tal utan mera det dom gör idag, men det är ju också för att jag älskar Papa Roach och frågar vi någon annan i bandet så skulle de kanske inte alls hålla med mig. Haha! Men någonting som vi i alla fall är eniga om är att vi har varit inne på lite lugnare radiorock tidigare i vår karriär och lite åt skate hållet. Men det vi enats om på senare tid och idag är att vi tar fram den här hårdheten lite mer, hårdrocken med hårdare spel och dubbelpedaler och häftiga riff. Det är någonting som vi verkligen känner att det här är något vi verkligen vill göra. Sen kommer vi nog fortsätta förvåna ibland och experimentera för det är också något vi älskar och drivs av. ”Äh men vad fan, vore det inte coolt med ett gospelparti här?!” har man en grund som man är säker på att ”det här är vi” så kan man ju börja laborera och vi är ju säkra på vilka vi är och det är ju därför vi kan göra sånt. Vi håller ju på att skriva lite nu, vi var i studion igår och skrev lite så 2021 kommer det att komma ett nytt album, och då började vi laborera med en massa kul grejer på ett stick som blev sjukt häftigt. Haha!
Det ser jag fram emot att höra helt klart! Jag brukar avsluta med att be om de tre viktigaste albumen du rekommenderar våra läsare att lyssna på!
Ojojoj, det är en svår fråga alltså! Jag formades ju mycket av NU metal när jag växte upp som Limp Bizkit och Papa Roach så jag måste nästan säga, lite av en undergroundplatta som Limp Bizkit släppte var ju Three Dollar Bill, ett jävligt coolt album där dom är lite yngre och lite hårdare och lite tokigare. Det här är så svårt, jag lyssnar ju så brett, allt från Sting till musikaler även om det i hjärtat alltid är hårdrock. Men något som jag lyssnat väldigt mycket på nu är faktiskt Bring Me The Horizon, de tycker jag är otroligt coola och innovativa i sitt skapande. The Spirit plattan är ett riktigt bra verk som dom laborerade väldigt mycket på. Och sen ett tredje då, Machine Head. Dom är ju lite hårdare och har släppt plattan Supercharger, den är otroligt bra. Riktigt bra låtar och en bra trummis, jag älskar den. Det får bli dom då!
Tack så jättemycket för att du tog dig tid att prata med mig idag!
Tack själv! Det var jätteroligt att ni tog er tid att intervjua mig!
Lyssna på Reshaped här
