Gubbrock behöver verkligen inte vara något dåligt. Och när man hittar något skönt rock och bluesinspirerat i dagens utbud är det alltid intressant att lyssna på! När både Neil Merryweather och Janne Stark är med i bandet blir det än mer intressant att lyssna in sig på!
Skivan drar igång med Keep Your Eyes On The Prize som direkt visar hur bluesigt det kan bli om man vill ha bluesig hårdrock. Det är jäkligt rockigt och det är tajt men det verkar ha varit lite svårt att få sången att riktigt matcha musiken här. Låt nr 2, Rock Solid är den första låten jag hörde med bandet och det här är ett rockspår som får igång tempot och som skramlar loss med lite garagerock känsla. Spår 3, Eat The Rich börjar rätt bra men återigen står sången inte riktigt stadigt. Det är riktigt grymma riff och det är lätt att höra tanken bakom låten men när sången inte riktigt håller samma klass som resten blir det inte riktigt bra. När No Wiggle Room som är spår 4 drar igång är det med en tveksam känsla. Här rockar det rejält med en bluesrockig gura men ljudet är helt ärligt ganska platt och den där rösten går inte ihop med det riktigt. Men så landar vi i spår 5, Mean Streets som är en mörkare och lite djupare gungig låt med grymt sköna nivåer och en riktigt bluesig känsla och här verkar alla landat på samma sida.
I Sweet Freedom som är spår 6 är startsträckan riktigt njutbar med en clean gura och ett enkelt high-hat och kagg-komp. Här kommer Merryweathers röst till sin rätt när han kör in i filen bredvid och sjunger på den här slowtempo rocklåten. Det finns ögonblick av ståpäls och det känns som att det här är albumets vinnare. Låt nummer 7, It´s So Sweet startar upp med ytterligare ett enkelt men vansinnigt snyggt bluesrockintro, gitarr och trummor som möts upp av övriga. Även här känns det som att Merryweather har hittat en ton och en nivå som passar det de skapat ihop! Det är en skön melodi med snygga körer.
Låt nummer 8 Burnin´ är något mer ren hårdrock än de tidigare låtarna. Här ligger en vemodig ton över hela arrangemanget och det känns lite klassiskt på något vis. Som ett par generationer tillbaka i rocken. Janne Starks gitarrer hittar rätt snabbt i det här och det lyfter allting ett snäpp. Vi fortsätter med Highway Of Life, låt nummer 9 startar upp i bluesens spår igen och det är så mungiporna lyfter direkt. Starks gitarrer ligger som en skön matta över alltihop och man kan nästan se Merryweather luta sig intill Stark och här både hörs och känns samarbetet något starkare än tidigare. Albumet avslutas med Love Is The Meaning Of Life. Låten startar upp med en lugn melodi och en sång där man lagt på körer så att det är svårt att höra om det finns en individuell sångare eller om det är en kör som sjunger hela partiet. I refrängen läggs det på tyngre instrument och Merryweather tar i och öser sig igenom den innan de går tillbaka till samma stil som uppstarten av låten.
Nej tyvärr, det här albumet blev ingen favorit i år, och jag hade verkligen hoppats att det skulle räcka högre men när rösten inte riktigt håller skadas produktionen. Musiken är vansinnigt snygg och har klar potential men kanske skulle man behöva lägga om melodierna något för att slippa körer som nästan stör mer än stöttar upp. Gubbrock och garagerock ligger mig väldigt varmt om hjärtat men det här får mig inte att kliva ur soffan för att dansa.
Artist: Merryweather Stark
Titel: Rock Solid
Releasedatum: 2020-11-27
Skivbolag: GMR Muisc
Genre: Hardrock/Blues
Bästa låt: Sweet Freedom
Betyg:
/P “The Poser” Pousár
