Etikett: Recension

För att sammanfatta har Kelly Schaefer med sina medhjälpare skapat en mycket intressant skiva som visar på kreativitet, fantasi och integritet. Det är också mig veterligen det mest sofistikerade jag hört hittills där grunge och extrem metal blandas på ett övertygande sätt. På så vis kan jag tycka att den här skivan kan inspirera mer än övertyga möjligen. Fans av extrem metal, grunge och nu metal kan jag rekommendera denna skiva, men också musiker som vill syssla med egna soloprojekt.

With Torches They March har en mycket intressant intro riff som påminner mycket om Black Sabbath. Låten är stabilare och är en fin hårdrocks dänga. Paradoxalt nog tycker jag att den andra halvan är den stabilare på plattan. Black Oath and Spells, The Arson Alchemist och A Phantom Devised är inga låtar som sticker ut, men de är solida, snabba och råa. Realm of Violence är plattans absolut bästa låt, en riktig killer! Den är snabb, tung, riffig och thrasig. Här sitter rösten perfekt också. Även No Gods in the Dark är en riktig killer. Den påminner om föregående låt men har en lite mörkare aura.

Jag tycker flera av riffen ifrån Dagenais i ett par låtar har tydliga drag av groove metal som han paketerar in i hooks. Men givetvis är det flertalet låtar där bandet ökar tempot och shreddandet kommer fram som visar mer av tydlig melodisk dödsmetal. Detta tycker jag kan sammanfatta det övervägande soundet på skivan. Växling mellan groove som knuffar sig fram och tillbaka, och snabba partier i små breakdowns i ren dödsmetal.

Jag tycker Sanguine Glacialis skapat en riktigt bra skiva som bjuder på stor bredd, högt i tak och ett avgrundsdjup som fångar en som lyssnare. I stort sett är hela skivan behaglig att lyssna på ifrån början till slut genom att rensa luften och processa ens tankar.