Det jublades inombords när jag fick höra att de legendariska medlemmarna Harry Cody och Zinny Zan från Shotgun Messiah skulle göra musik tillsammans igen.
Undertecknad fick nys om det redan våren 2021 när
Zinny hittade om att han hade börjat jobba med en ”viss gitarrist”. På den givna följdfrågan om gitarristens namn började på H och slutade på arry såg Zinny lite små lurig ut och nu så här i efterhand fick jag fick rätt i mina teorier.
När det kommer till att släppa ny musik så är det bara att konstatera att när rutinerade rockrävar slår sina kloka huvuden ihop står sig nya band sig slätt. I regel visar de rutinerade banden ganska omgående vart det berömda skåpet ska stå. Ni som hört de senaste studioalbumen med bland annat Judas Priest och The Rolling Stones vet vad jag pratar om.
I inledande Sever visar Zan/Cody ganska omgående vart just det där berömda skåpet ska stå. Harrys berömda gitarrsound från Shotgun-tiden blandas med stenhård industri-metal. Detta är en arenarocklåt som passar ihop med mycket pyro.
I andra spåret I’m the shit tar Zan/Cody oss ut på vägarna med en låt som definitivt kommer vara med på min roadtrip-playlist. Textern är ett rakt långfinger till dom som inte klarar av Zinnys sätt att vara. Harry hyllas i textraden ”I got my soulmate by my side”
Sen får han även in en liten Shotgun Messiah hint i texten. Ska vi gissa att den är en hälsning till Tim, att om han vill så är vi redo för en återförening?
Tredje spåret Ride or die flirtar duon med både 70 och 80 tals rocken. Band som hörs är bland annat Van Halen och detta är riktigt skön bilåkarrock.
I Suffer city blir det otroligt känslosamt. Texten är
otroligt mörk och Zinny är en mästare på att sjunga med en otroligt inlevelse och verkligen få ut sina känslor i rösten. Att låten är en personlig historia hörs med all önskad tydlighet och undertecknad blev otroligt berörd. Redan nu har jag hittat en stark kandidat till årets bästa låt.
Introt till femte spåret She walks with violence hade passat till valfri deckarfilm från 80 talet. Tänk dig en scen när polisen ska smyga sig på de kriminella så har du musiken.
Naturligtvis bjuds vi av ett gitarrsolo med Harrys
karaktäristiska sound.
Sjätte spåret Damm som även blev första singeln med tillhörande musikvideo är grym rockdänga som luktar arenarock lång väg.
Let’s be heroes är Zinnys hyllning till ikonen David Bowie.
Texten har han vävt ihop av en massa låttitlar från Bowies karriär. Det är otroligt snyggt gjort och unikt i sitt slag.
Här har han lagt ner otroligt mycket tid för att få ihop en hel låt och det låter jävligt bra.
Introt till titelspåret Beautiful ’N damned påminner
faktiskt en del om låten Pärlor med svenska Kent. Skillnaden är att detta är extremt mycket bättre. Tycker mig även höra lite Billy Idol i låten.
Zinnys röst passar denna låt som handen i handsken och denna låten passar utmärkt på en valfri motorväg med lite bly på högerfoten.
I Bad, bad man kommer bluesen in i bilden. Harry kör slide-guitar för hela slanten och sången bjuder på en allsångsvänlig refräng.
Hela albumet avslutas med Tear it all down som flörtar med bland annat både Aerosmith, Def Leppard och Mötley Crüe. Ytterligare en grym rockdänga som en perfekt avslutning på ett fantastiskt album.
Har funderat ett tag på hur jag skulle kunna sammanfatta denna skiva.
Men jag låter det vara den här gången och låta musiken tala för sig själv.
En som även måste nämnas i denna recension är Chris Laney. Han har mixat albumet och det låter hur jävla bra som helst.
Zan/Cody är tillbaka på allvar och förhoppningsvis är detta inte det sista dom gör tillsammans.
För Beautiful N’ Damned är redan nu en solklar kandidat till årets bästa album.
