I ett fan community blir det alltid oro när ett band får nya eller byter medlemmar. I musik-kollektivet The Dead Daisies har det hänt några gånger men den här gången var oron något större än vanligt när basisten Marco Mendoza och sångaren John Corabi valde att fokusera på sina soloprojekt och Glenn Hughes steppade upp och tog båda rollerna. Diskussionerna flödade men i takt med att singlarna släpptes började tonerna ändras och nu går det inte att säga annat än bra jobbat Glenn!
Albumet Holy Ground har en något mer clean ton än de tidigare lite skitigare albumen. Det finns också en något tyngre bas men det var inte oväntat när Hughes klev i de skorna. Holy Ground som startar upp albumet är en av singlarna som spelats friskt och landat i flera av Spotifys rocklistor. Det är en bra låt, inget snack om saken. Kanske inte den mest energiska men ett riktigt bra introspår. Låt nr 2 Like No Other visar en av de nya nivåerna som bandet landat. Med något som jag bara kan likna med motown körer får jag en riktigt glad känsla i hela kroppen och det är inte utan att jag börjar köra lite Tina Turner moves med händerna i diskvattnet. Come Alive följer upp och det är tveklöst Doug Aldrich som tar kommandot. Det går inte att ta miste på hans gitarrljud och det är något speciellt.
Bustle And Flow är ytterligare en av singlarna som släpptes inför albumet och det är en riktigt skön uptempolåt som passar The Dead Daisies som hand i handske. Det var nog när denna släpptes som den värsta oron släppte hos fansen. Man kan höra något som liknar Corabi i det här och det hör ju till i ett Musik-kollektiv, man ger och tar. My Fate är ett av de något lugnare spåren på albumet. Det gör sig väl med bandets nyare motown/blues känsla. Chosen and Justified slänger in oss i en klassisk rockkänsla. Jag ser håret slänga och får lite ”Still Crazy” vibbar (Om ni missat den filmen så bara se den).
Saving Grace är också så klassiskt rockigt att det nästan svämmar över och Glenn Hughes bryter ner sången i bitar som man skulle kunna lägga på en tårta och äta till efterrätt. Det är möjligtvis lite långsamt i vissa delar men det kompenseras istället av den helt fantastisk samspeltheten i bandet och det otroligt snygga breaket med ett växande gitarrsolo som leder rakt upp i ett avslut som bara visar hur tunga det här gänget kan vara. Unspoken som också är en av singlarna och en av mina favoritlåtar på albumet har en skön bluesrockkänsla men med stunder av riktigt driv. 30 Days In The Hole som är en Cover på Humble Pies version från 1972 passar bra in i den motownkänslan jag nämnt tidigare. Lägg till Deen Castronovos energiska trumspel och David Lowys klassiska rockgitarrer så blir det en riktig Daisies version.
Righteous Days driver in oss i ett rejält ös. Det här är en låt där det kommer bli svettigt längst fram vid scenen. Det ligger ett riktigt grymt gitarrstick i den här låten som bara lyfter och kör ett eget race emellanåt som liksom flyter ihop med Hughes röst på vissa ställen, snyggt. Jag säger bara det, snyggt. Och solot i den här låten som går över i ett lågmält break där Hughes sjunger lågt och sedan kliver upp i totalt rockmode. Jag får inte nog av det.
Så avslutar vi med Far Away som kommer att spelas sönder fullständigt här hemma. Det är en otroligt vacker låt. Det kanske känns som ett konstigt ord att använda när jag skrivit om den tyngd det här albumet visat upp sedan innan. Men den här låten med sin tragiska text och sitt låga tempo är verkligen vacker. Det är något med nyanserna som gör att jag blir tårögd och inte kan sluta lyssna.
Det är naturligtvis ett annat fokus på basen på det här albumet med tanke på att Glenn Hughes är en solid och riktigt grym basist. Det har vuxit fram en ny dimension när det kommer till sången och det är inte heller förvånande när en av rockens coolaste röster kliver in och kan ta de där tonerna som bara får pälsen att resa sig. Albumet som spelades in i Frankrike är sjukt snyggt producerat och man märker att det är hårt jobb som ligger bakom detta. Även om bandet oftast skriver sin musik på plats i studion märks det att det lagts ner lite extra tid och energi på det här albumet. Januari levererar gott folk. Det blir ett grymt musikår 2021!!
Artist: The Dead Daisies
Titel: Holy Ground
Releasedatum: 2021-01-22
Skivbolag: Dead Daisies Pty Ltd
Genre: Rock
Bästa låtar: Unspoken, Far Away
Betyg:
/P “The Poser” Pousár
