Crazy Lixx fångade mitt intresse redan med smått fantastiska debutsingeln ”Heroes are Forever” (2007). Svältfödd på ny bra sleazerock, visade skåningarna vart skåpet skulle stå när både Hardcore Superstar och Crashdiet just då befann sig i varsin svacka. Sedan dess har HCSS gång efter annan bevisat varför de är Sveriges ledande partyband och Crashdiet har trots frontmänsbyten lyckats släppa ett par uppskattade plattor. Crazy Lixx har också haft sin beskärda del av strul och medlemsbyten men har kämpat sig igenom och kommit ut på andra sidan både starkare, självsäkrare och gradvis med bättre material för varje platta.
”Forever Wild” öppnar starkt med okuvlig beslutsamhet. ”Wicked” och ”Break out” är två urstarka dängor som sammanfattar Crazy Lixx när de är på topp: sköna riff, lyftande refränger, fotbollskörer en masse samt tonvis med sleazig attityd! ”(She’s wearing) yesterday’s face” är en habil partyhymn, om än något svagare, som dryper av kaxigt Sunset strip sväng.
När Crazy Lixx vill har de en förmåga att, bättre än de flesta, kunna blanda till en smakfull grogg av precis rätt mängd rebelliskt uppror och välskrivna melodier. ”Terminal velocity” är ett exempel på när detta nästan fungerar. Det är fortfarande en aning för energifattigt för att engagera fullt ut. Plattans kanske bästa sleaze/AOR hybrid heter istället ”Silent thunder”. En solklar sommarhit att älska med klassiska komponenter som ett enkelt, slagkraftigt riff, fantastiska melodier och en urstark solskensrefräng som knockar dig från första ton! Avslutande ”Weekend Lover” och ”Never Die (Forever Wild)” är två spår i samma anda. Särskilt solot i ”Never die…” är riktigt snyggt och förtjänar en extra eloge. Här finns spår av både Def Leppard, RATT och Gary Moore i riff och melodier. Utmärkt!
”It’s you” är skivans popigaste spår, men på ett mycket positivt vis. Tankarna går till kvinnorna inom den melodiösa rocken. Hade det stått 1988 i almanackan skulle Crazy Lixx utan att skämmas kunna ge bort detta spår till Robin Beck, Heart eller varför inte Vixen! Refrängen är grym och rent generellt är det Cyndi Laupers gamla brottarhit ”Time after time” som återkommer i melodierna. Den stora balladen, ”Love don’t live here anymore” balanserar på en tunn linje mellan standardtrist och godkänd. Då den i melodispråket påminner alldeles lagom om något Danger Danger och Firehouse skulle kunna gjort när det begav sig, passerar den dock godkänt med en hårsmån.
Den svagaste länken här heter ”Eagle”, en melankolisk och stämningsfull mediumtempo-shuffle. Hade energinivån bara höjts en aning, kanske ett stick som bryter av samt kortats ner en gnutta hade den förmodligen känts mer intressant. Nu tappar plattan tillfälligt styrfart istället, och det blir en aning för långdraget och enformigt för att hålla.
Jag har alltid uppskattat Crazy Lixx för vad de är och står för. Samtidigt har jag känt att de aldrig tidigare nått riktigt hela vägen fram. Låtarna har känts helt rätt i attityd men ofta saknat det lilla extra i engagemang och de där ack så viktiga hookarna. Den känslan är till stora delar borta på ”Forever Wild”. Bandet etablerar tidigt en bra balans av sleazig kaxighet med väl genomarbetade melodier och snygga arrangemang.
Chris Laneys och Danny Rexons produktion passar Crazy Lixx som hand i handske och det är extra tydligt att man inte har tagit några genvägar med soundet den här gången. När det gäller tidigare plattor har jag ofta haft en gnagande, lite obekväm känsla av att jag hört det förut, fast bättre. Nu får jag istället ett igenkännande leende på läpparna som gör att jag vill lyssna en gång till. Konklusionen blir att ”Forever Wild” är bättre på alla fronter och utan tvekan bandets mest solida platta hittills!
Band: Crazy Lixx
Titel: Forever Wild
Genre: Sleaze/Melodic Rock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 2019-05-17
Bästa spår: ”Silent thunder”, ”Wicked”, ”Break out”, ”It’s you”, ”Never Die (Forever Wild)”, ”Love don’t live here anymore”
Betyg: 7/10
Peter ”Amber St Pete” Johansson
