Västerås Rockfest gick i helgen av stolpen. Jag var på plats och gjorde ett par intervjuer. Sist ut att bli intervjuad var Chris Adam, frontman i Smash Into Pieces. Vi träffades i deras loge där en trött men ändå taggad Adam satt. Såhär löd intervjun:
Hej Adam, tack för att du ville ställa upp på denna intervju!
Adam – Tack själv!
Tonight’s the night, Smash Into Pieces spelar på Västerås rockfest. Hur är känslan i bandet inför kvällen?
Adam – Haha, jag vet inte om jag är rätt man att svara för bandet som helhet, men jag kan svara för mig själv. Vi är ju såklart laddade, vi har kört mycket produktions rep och testat mycket ny teknik som vi inte haft tidigare. Vi har ju haft väldigt mycket tid på oss med tanke på pandemin. Så vi har jobbat mycket med att få ihop en ny scenshow och så. Min nya mick slutade dock att funka på soundchecken mitt i allting, eller ja den startade inte ens. Så jag fick ta min gamla mick, så det lät lite annorlunda än vad det gjort på våra produktions rep, men fan det ska vi nog ordna. Jag är en perfektionist, jag vill att allting ska vara ordning och reda runt omkring mig annars så blir jag väldigt stressad. Men det ska nog ordna sig, jag ska bara äta min macka här och få ordning på blodsockret.. Men såklart, det känns skitkul, det känns som en tredjedel av sitt liv har ju liksom försvunnit, med tanke på bristen på live under pandemin.
Ja verkligen, det har ju varit närmare två extremt speciella år.
Vad kan ni berätta om kvällens gig, kommer fokuset ligga på att spela förra plattan eller blir det mer en “best of” setlist?
Adam – Det är såklart mycket nytt, mycket från Arcadia och A New Horizon. Sen är det väl någon gamling som dyker upp i setlisten.
Pandemin har ju varit extremt tung för många, inte minst för musiker som begränsas med möjligheten att komma ut och spela. Hur har pandemin påverkat er i Smash Into Pieces?
Adam – Vi har ju såklart haft mycket tid genom att inte vara på turne. Det vi har gjort med våran tid är att inte suttit och rullat tummarna utan vi har använt den här tiden till att skapa två helt nya album i stort sätt. Vilket är helt galet. Vi har skapat en värld, Arcadia världen om man tittar på musikvideorna och sådär. Vi har verkligen varit kreativa under den här perioden. Pandemin har ju såklart varit tung för många men jag skulle nästan vilja säga att den här tiden för mig har varit ganska bra. Genom många anledningar. Dels har man fått varit hemma för en gångs skull. Slippa tänka på resa, flyga och vara borta från sin familj.
Ja ni har ju verkligen turnerat flitigt innan pandemin.
Adam – Ja fan, vi har väl varit borta, 100 – 150 resdagar om året typ. När man har en 4 åring på det så är det ju inte så roligt. Så jag har fått spendera väldigt mycket kvalitetstid med honom vilket har varit lite nytt för mig. Så nu har man fått missa hans födelsedagar till exempel. Jag missade hans första två födelsedagar. Det var dessutom i Åbo, båda gångerna, så jag kan säga att jag älsk-hatar Åbo haha. Så vi har verkligen tagit vara på tiden.
Hur ser framtidsplanerna ut, nu när restriktionerna har lättat?
Adam – Något har hänt i Ryssland för oss har vi märkt, speciellt nu då dom fått Spotify. Så Ryssland har verkligen blivit en marknad som för oss bara har exploderat. Tanken är mycket turnerande framöver och bygga upp dom musklerna igen. Åka ut och träffa alla fans igen. Vi ska dock inte giga så mycket detta år, det blir idag på Västerås Rockfest sen så blir det inte så mycket mer just detta år. Men nästa år i Mars så ska vi ut på en Europa turne med Within Temptation och Evanescence. Så det är ju skapligt stort. Sedan som sagt, så blir det en sväng till Ryssland med Dead By April någon gång nästa år och sedan såklart vanliga åka runt på dom här små mindre turne datumen, lite här och där.
Är det något annat under pandemin som ljuset gått upp för dig, jag tänker andra projekt eller dylikt som ni kommit på att ni vill eftersträva? Banjo tex har väl haft lite av en solokarriär, där han släppt eget material utöver Smash Into Pieces. Är det något i den väg som du själv skulle vilja jaga efter?
Adam – Haha, du tror jag orkar mer? Jag är ju fan 32 nu ju haha. Nä men så här, jag har gjort min resa med Amaranthe under 5 år, turnerat med dom, delat mig själv på tre delar och det går till slut inte riktigt att pussla ihop. Jag har testat det här att hoppa in i olika grejer och vara med på “featuring” prylar hit och dit. Men i våras så gick vi ut med att jag ska göra soloprojekt så tanken är att vi ska göra det. Men frågan är om det blir som vi sa att det blir i år eller om det blir i början på nästa år. Vi får se. Eller om det ens blir i huvudtaget. Men jag är absolut sugen på göra någonting sådant. Sen så är det ju att man inte riktigt vet exakt vad man vill göra i den konstellationen.
Nej precis, man vill ju inte gå solo och sedan låta Smash Into Pieces kan jag tänka mig.
Adam – Nej men exakt. Men det blir inte country i alla fall, det kan jag säga haha.
Haha och ingen julplatta?
Adam – Haha nej precis. Smash skulle ju dock kunna göra en julplatta och det skulle ju typ gå hem på något vänster. Om man gjorde med lite självdistans. Merry Apocalypse.
Lite mer kortare frågor, först ut, ni har ju byggt en tydlig image med The Apocalypse DJ som maskot. Om du ska bortse från just er egen maskot, vem skulle du säga är den bästa maskoten inom musikgenren?
Adam – Apoccen såklart! Men om jag får ta den näst bästa. Alltså Iron Maiden har ju ändå en stark maskot, Eddie. Så näst bäst haha, Eddie.
Haha starkt svar!
Om du ska utnämna världens bästa frontman, inte dig själv inräknat, vem går titeln till?
Adam – Det beror på lite vad man menar. Jag kan tycka det blir lite jobbigt med frontmän som är lite för mycket. Men om det är någon som kan känna av lite vibes och som inte alltid är likadan utan han går alltid ut och känner av energin i publiken så kan jag faktiskt tycka Fred Durst från Limp Bizkit. Han är jävligt avslappnad men ändå så får han igång folk. Märker han att energin måste upp i publiken så får han upp den. Man märker att de har mycket erfarenhet i ryggen. Det är inte för att jag har keps på mig för att jag lyssnar på honom haha, utan det har bara slagit mig de senaste dagarna att jag tycker om hans approach. Han är liksom alfa men ändå väldigt ödmjuk.
Vilken var första plattan ni köpte för egna pengar?
Adam – Ja, jag tror att det var Eric Gadd till min pappa när han fyllde något och jag var typ 7 år.
Vilken var senaste plattan ni införskaffade?
Adam – Min egen. Haha nej men det var typ Myles Kennedy, Mayfield 4 plattan.
Bästa konserten ni varit på?
Adam – Något som sitter fast i mig än idag är Slipknot på Sonisphere 2011 tror jag. Ganska precis runt omkring där deras basist Paul Grey hade gått bort. Jag har aldrig upplevt ett sådant ljud. Det var som att när Slipknot gick på så hade dom köpt in dubbla högtalare. Helt vansinnigt. Jag var inte ens beredd på det, jag satt typ lite på sidan av scen och bara kände “wow, vad i helvete?”.
Konstigaste som skett i samband med en konsert som Smash Into Pieces gjort?
Adam – Det har hänt så mycket konstiga saker så det är nästan att man förtränger saker haha. Vi spelade på en rockbåt en gång och då spelade vi faktiskt akustiskt. Så satt vi på typ en lite större piano bar. Då var det en snubbe längst fram, som var lite på ett sådant sätt att, ja man kände att det var tur det fanns kravallstaket mellan oss. Men han får för sig till slut att ta sig upp på scenen, går förbi antingen Per eller Banjo och går fram till mig. Han ställer sig framför mig, helt psyk, står och bara stirrar på mig face to face. Jag hade ju stört mig på honom under hela konserten. Så jag säger åt honom att du måste gå av scenen, du är i mitt personal space, jag har gett dig en varning nu. Han står kvar så jag lyckas på något vänster få tag i honom, runt halsen och lyckas kasta honom in i PA:t. Han flyger i den och hela PA:t ramlar, han ramlar. Jag trodde fan att jag lyckats döda honom haha. Det är nog det mest “fan vad hände nu” minnet.
Tack för att du hade tid att ställa upp på denna intervju, break a leg ikväll!
Av // Rasmus Harnesk Wiklund