Då är man ute på okänd mark igen. Har tidigare aldrig hört talas om Wayward Sons men enligt den lilla infon jag har hittat kommer dom från Storbritannien och spelar någon typ av klassisk hårdrock. Bandets sångare Toby Jepson har tidigare varit sångare i etablerade band som Little Angels, Fastway, GUN och Dio’s Disciples. Runt slutet av 2015 hade Toby nästan gett upp tanken att vara i band igen, gamla erfarenheterna övertygade honom att om möjligheten att släppa nya skivor samt åka på turné skulle dyka upp på nytt måste det ske på hans egna villkor.
Till slut kom ett överraskande samtal från skivbolaget Frontiers som gav Toby möjligheten att hitta nya bandmedlemmar och släppa ny musik. Det var då Wayward Sons blev ett faktum. Bandet kompletterades med Nic Wastell (Chrome Molly) på bas, Dave Kemp (The Big Bad Horns, Little Angels) på keyboard, Phil Martini (Tokyo Dragons, Quireboys, Joe Elliott’s Down ’N’ Outz etc.) på trummor och slutligen Sam Wood (Treason Kings) på gitarr.
Skivdebuten Ghosts Of Yet To Come släpptes 2017. Två år senare kom andra albumet The Truth Ain’t What It Used To Be och nu är bandet aktuella med tredje albumet Even Up The Score som kommer bli mitt första intryck av Wayward Sons. Värt att lägga till är att bandet idag är kvartett då Dave Kemp inte är med längre.
Tredje albumet börjar direkt med titelspåret Even Up The Score som bjuder på lagom ösig hårdrock i klassisk form med en melodisk refräng som bjuder på lite harmonier. Vad det påminner om kommer jag inte på såhär spontant, skulle vilja säga FM fast ändå inte. Ingen dålig början hursomhelst. Näst på tur har vi Big Day som känns ungefär som samma sak men som kan uppfattas som lite av en korsning mellan klassisk och modern rock. Låt nummer tre Sign Of The Times är inget direkt undantag från dom två första spåren, i det här fallet blev jag påmind om senaste The Darkness och kanske lite Foo Fighters vid sidan av. En temposänkning kommer först i Bloody Typical vars refräng har härliga melodier och sätter sig lätt på hjärnan. Ett smart drag att välja just den som singel. Faith In Fools sänker tempot lite till och känns smått bluesig. Tyvärr lyckas den inte lyfta tillräckligt i refrängen men känns ändå ganska okej. Fake är lite av en fullträff. Härligt grundriff och kul refräng.
Hade en känsla av att jag skulle mötas av ett klassiskt hårdrocksalbum med inslag av AOR och visst, på sätt och vis har jag trott rätt men det finns nog lite mer än så. Ena stunden är det hårdrock/AOR, ibland halvvägs till heavy metal. Sedan möts man av inslag av bluesrock, punk och modernare musik som grunge. På det sättet är det ett rätt så intressant album. Andra låtar jag skulle vilja uppmärksamma lite extra är Land Of The Blind, Tip Of My Tongue och kanske This Party’s Over på grund av refrängen jag av någon anledning inte kan sluta nynna på. Svagaste punkterna får bli They Know, Faith In Fools och Looking For A Reason. Dom kändes lite väl standard för min smak. Produktionen är okej, det finns ett och annat som hade kunnat låta bättre men ändå ganska välbalanserat.
Det märks att vissa av bandmedlemmarna har varit länge i branschen och vet vad dom gör. Med det sagt kan jag konstatera att Wayward Sons är ett band värt att ge en chans och Even Up The Score är ett ganska lyckat album. Ska definitivt ta mig tid att lyssna igenom de två äldre albumen och hålla ett öga på bandets aktivitet från och med nu.
Band: Wayward Sons
Titel: Even Up The Score
Genre: Hard rock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 8 oktober 2021
Lucas LMZ Zimmermann.
