Mannen som The Maloik stolt kan presentera en intervju med idag är verkligen en levande legend. Som frontman i Accept sjöng han på plattor som Metal heart, Balls to the wall och Restless and wild – plattor som idag ses som klassiker inom hårdrocken.
Efter tiden i Accept så bildade han sitt eget band U.D.O, där han kontinuerligt släppt plattor och turnerat intensivt över hela världen. Vi pratar naturligtvis om Udo Dirkschneider som nyligen släppte liveplattan Live in Bulgaria. Det blev naturligtvis prat om den, lite Accept och att det efter sommaren kommer ett släppas ett helt nytt album.
Du har nyligen släppt en ny liveskiva, Live in Bulgaria som jag personligen tyckte var riktigt bra. Vilka reaktioner har du själv fått från fansen?
Tack så mycket. Jag har fått väldigt mycket positiv respons på albumet. Vi hade egentligen inte tänkt att göra det här men insåg att detta var enda chansen att få spela alls under 2020, och när vi såg platsen som vi skulle spela på så tyckte vi den såg fantastisk ut. Vi förberedde oss så gott vi kunde med all inspelningsutrustning för vi var ju inte säkra på om showen skulle gå att genomföra på grund av pandemin.
Vi fick en förfrågan i juli tror jag men allt var så osäkert så vi avvaktade ett tag, men i början av september så bestämde vi oss för att vi kör på detta och det var en grym atmosfär med mellan 2500 – 3000 personer i publiken. Även för oss var det en wow-känsla, eftersom det var vår första konsert på nästan ett år och dessutom på en fantastisk arena. Sen blev inte saken sämre av att det var en elektrisk atmosfär med en fantastisk publik så det var bara att gå in och ge 100 %, och jag tycker att det syns och hörs både på dvd:n och på skivan att vi verkligen gav allt vad vi hade den kvällen.
Vad det några logistiska problem inför konserten?
Inte egentligen. Vår produktionsmanager hade kontinuerliga samtal med bulgarisk TV då vi hyrde kamerautrustningen av dem eftersom vi ville göra en dvd av konserten. Med deras utrustning och utrustningen som vi själva tog med oss fungerade allt perfekt.
Du har medlemmar i bandet från lite olika länder. Din basist är sloven och din ena gitarrist kommer från Ryssland. Hade ni några problem med att repa in allt material som ni skulle framföra under konserten?
Faktiskt inte för vi hade en väldig tur med att alla länder var öppna just då i september. Flygen gick fortfarande så det var inga problem alla att resa till Tyskland för repetitionerna. Vi försökte hitta ett ställe att repa in alla låtar vilket vi höll på med i fem dygn. Med tanke på att vi inte visste om vi skulle kunna träffas gemensamt igen på grund av alla restriktioner, så passade vi på att genomföra en fotosession inför den kommande U.D.O plattan som kommer senare i år.
Stefan Kaufmann är med i teamet runt albumet där han bland annat varit med i redigeringen av dvd:n. Förut spelade han gitarr i ditt band men han var inte med på scen under denna konsert. Är det hans långvariga ryggproblem som gjorde att han inte kunde vara med?
Han har varit borta från bandet sen 2012 tror jag. Han har gått över mer till att jobba med videos och andra liknande grejer. På Steelfactory-skivan producerade han till exempel sången och trummorna i hans studio. På Live in Bulgaria har han klippt dvd:n, men som svar på din fråga så har han haft problem med ryggen, ja.
Arrangören hade bett dig att köra några Accept-låtar. Var det svårt att välja vilka låtar du skulle spela?
Efter att ha turnerat i 3 år som Dirkschneider där vi enbart spelade Accept-låtar så var jag helt ärligt ganska trött på att spela dessa. Jag har sexton album ute med U.D.O., så när jag turnerar under det namnet har jag sagt att jag inte kommer spela några fler Accept-låtar. Men arrangören bad mig göra ett undantag och eftersom detta var ett speciellt tillfälle så tänkte jag ”varför inte”, och eftersom vi kan alla låtar så det var inga problem att repa in dem och sen framföra låtarna.
Ni kör de fyra stora hitsen. Princess of the dawn, Metal heart, Balls to wall samt Fast as a shark. Midnight mover var kanske ett mer oväntat val. Hur kommer det sig att ni valde den låten?
Midnight mover spelade vi flitigt under Dirkschneider-turnén så vi kände oss väldigt bekväma med att spela den låten. Sven och Andrey kunde låten och jag också naturligtvis. Det var bara vår nya gitarrist Fabian och vår basist Tilen som behövde lära sig den. Tilen är ett stort Accept-fan så det var inga som helst problem för honom att lära sig spela den, vilket gjorde att det var ganska bekvämt för oss att ta med den i setlistan.
Hur ser fansen på att du inte vill spela några Accept-låtar när du spelar med U.D.O.?
De undrar ibland varför jag har sagt att jag ska sluta spela dessa låtar och nu helt plötsligt så spelar jag den ändå som jag gjorde under konserten i Bulgarien. Det händer faktiskt att jag, precis som alla andra, ibland kan ändra mig och showen i Bulgarien var ett speciellt tillfälle. Man ska aldrig säga aldrig.
När vi exempelvis turnerar i USA så känner jag att jag måste spela Balls to the wall. När vi bokade turnén så rynkade folk lite på näsan när de fick höra att ”U.D.O. spelar inga Accept-låtar längre”. Det går helt enkelt inte att stryka Balls to the Wall från setlistan men det gör inte så mycket.
Det är många som frågar mig varför jag inte ens vill spela två-tre Accept-låtar enbart som extranummer, men inga i den ordinarie setlistan. Vi får se vad som händer. Det beror lite på hur det känns med det materialet som jag har med U.D.O. så kanske det blir några Accept-klassiker också men det får framtiden utvisa.
Accept är ju ändå en betydande del av din karriär och musikaliskt arv som du har varit med och skapat.
Det är något som alla säger. Det är absolut en historisk tid i min karriär med många låtar som idag ses som klassiker. Folk vill gärna höra originalrösten som en gång sjöng in dessa låtar. Skulle du till exempel kunna tänka dig att Deep Purple inte framför Smoke on the water? Knappast eller hur?
På ett sätt så förstår jag dig för du har sexton studioalbum ute och du har många väldigt starka låtar på dessa album.
Ja, och efter sommaren kommer nästa album ut och där finns det låtar som folk kommer vilja höra. Visst, vi spelar alltid över två timmar, men det är ändå omöjligt att lägga in alla låtar som vi vill spela, vilket gör att det är en mardröm varje gång som vi ska försöka sätta ihop en setlista.
Hur långt har ni kommit i processen med den kommande skivan?
Den är så gott som färdig. Vi jobbar med omslaget just nu men än så länge är det lite för tidigt att prata om det. Det enda jag kan säga att det kommer ut efter sommaren.
Finns det något namn på skivan som du vill avslöja för oss?
Vi är inte riktigt säkra på det ännu. Det beror lite på hur omslaget kommer att se ut så inget är klart ännu.
Du har ju turnerat mycket, dels som U.D.O. och som Dirkschneider med Accept-temat. Har du tänkt tanken att göra en jubileumsturné på någon av dina skivor? Till exempel så fyller Man and Machine 20 år under 2022.
Det är något jag får frågor om också – om jag inte kan göra det eller någon annan typ av jubileumsgrej. Men under pandemin kan vi inte turnera och i sommar blir det inga festivalspelningar för den ena efter den andra festivalen ställer in. Förhoppningen är att vi ska kunna ge oss ut på vägarna igen i slutet av september då det nya albumet är ute. Men då kommer det bli en normal turné med en normal setlista. Vi håller just nu på boka om bland annat Nord- och Sydamerika så det finns helt enkelt inte tid att köra en jubileumsgrej på till exempel Man and Machine. Kanske finns det tid i slutet av 2022 eller 2023 och att det i så fall då skulle kunna bli en sådan typ av turné men just nu är målsättningen att turnera på det nya albumet till slutet av nästa år om allt går som vi vill. Vi hade faktiskt tänkt att göra en turné på Metal heart-plattan förra året, men allt ställdes som bekant in.
Du gjorde en grej förra året med både Stefan och Accepts f.d basist Peter Baltes. Berätta mer om det.
Det var till viss del planerat för, det var i samband med We are one-plattan som vi gjorde med en orkester. Stefan hade några idéer och så en dag ringde han mig och bad mig komma till studion för han hade några demogrejer som behövde sjungas in. När jag kom dit stod helt plötsligt Peter där som jag inte hade pratat med på 15 år. Han sa att han hade hört saker från skivan och om jag inte hade något emot det så hade han lite tankar och idéer att bidra med vilket jag inte hade – på den vägen är det.
Har du övervägt att fråga Peter om han vill vara med i ditt band?
Det har vi inte pratat om och dessutom är han upptagen med en hel del andra saker så frågan har aldrig kommit på tal.
När jag intervjuade Wolf Hoffman för ett tag sen så ställde jag en fråga till honom som, jag är nyfiken på att höra din åsikt om.
Accept och Scorpions var de två första hårdrocksbanden från Tyskland som slog igenom utomlands. Ser du er som pionjärer inom tysk hårdrock för det har ju kommit ett gäng stora och populära band efter det?
Jag måste nog säga att före band som Helloween, Doro och Running Wild blev stora internationellt så fanns det bara vi och Scorpions som turnerade i USA och i övriga världen. Jag tycker att Scorpions öppnade vissa dörrar för oss och vi öppnade andra dörrar för bland annat Helloween och andra band som kom där runt 1982-1983, så absolut är vi det.
På låtar som Dancing with an angel och Amamos la vida (från Accept-plattan Objection overruled) sjunger du med en väldigt mjuk röst till skillnad från hur du brukar sjunga i normala fall. Har du tänkt tanken att göra en hel skiva där du enbart sjunger på det sättet?
Jag har gjort det på ett antal spår genom åren på plattor som Steelhammer, Steelfactory och orkesterplattan för att nämna ett par exempel. Stefan sa till mig en gång att ”det är helt galet men dina röstresurser blir bara bättre och bättre ju äldre du blir. Framför allt i de lägre tonarterna”. Han berättade också att det är ett mirakel att jag, vid min nuvarande ålder, även kan träffa de högre tonerna som jag gjorde redan 1981. Men som svar på din fråga så är det inget som jag funderar på just nu.
Hur gör du för att hålla rösten i form? Ni spelar i över två timmar varje gång och jag har hört att du aldrig värmer upp stämbanden innan du kliver på scen?
Det stämmer att jag inte värmer upp men annars gör jag inget speciellt. Den enda förändringen som jag gjort är att jag slutade röka för 17 år sedan. Men annars går jag bara ut och kör. Jag har aldrig ställt in en konsert på grund av min röst. Dock har det hänt att jag har varit sjuk som gjort att jag har tvingats ställa in, men aldrig på grund av min röst så jag har haft tur.
Det är ju fantastiskt egentligen för på Live in Bulgaria reagerade jag på hur grymt bra din röst är.
Tack. Vad mer kan jag säga? Jag är nöjd över att jag fortfarande kan leverera och att min röst håller ett tag till. Jag får frågor ibland om när jag ska gå i pension för jag fyller 70 nästa år. Men så länge jag är frisk, min röst fungerar och vi kan fortsätta turnera så kör jag på. Att sitta hemma och rulla tummarna är inte min grej, men just nu under pandemin har jag tyvärr inget annat val.
Du har turnerat över hela världen. Har du något favoritland att turnera i?
Alla länder är speciella att turnera i. Skandinavien, och speciellt Sverige, har alltid varit bra. I Ryssland är vi populära, och i även Kanada. Alla länder har en speciell atmosfär så det är svårt att peka ut något land specifikt. Eftersom jag har en flickvän i St. Petersburg så gillar jag naturligtvis Ryssland lite extra.
På Metallized skivan gör du en väldigt avskalad version av Balls to the Wall. Berätta mer om den.
Det var en idé som mitt management i USA kom med om vi kunde görs en akustisk version av Balls to the Wall. Vi prövade lite olika arrangemang och fastnade för pianoversionen så vi släppte den på Metallized.
När du skriver musik till U.D.O. Skriver du mycket själv eller skriver du med någon?
När Stefan Kaufmann var med i bandet brukade han komma med några idéer eller riff som han kommit på och samma sak gäller mina nuvarande gitarrister. Sen lägger jag en melodi runt dessa riff och ser om det funkar för mig eller inte. Efter det gör vi en demoversion av det hela och tillsammans med mina gitarrister kollar vi om vi behöver ändra något i låten.
Sen Steelfactory-plattan jobbar jag mycket och väldigt nära med min son som spelar trummor i bandet. Vi skriver texter tillsammans och han kommer med olika melodier. Det intressanta är att han kommer från en helt annan generation så tack vare honom lär jag mig nya saker vilket är jätteintressant. På det kommande albumet har han bidragit med mycket intressanta saker. Så det är egentligen så det går till när vi skapar musik.
På den nya skivan har vi fått jobba på ett litet annat sätt. I normala fall så samlar vi ihop alla våra idéer och går in i replokaler och låter låtarna växa fram. Den här gången har vi fått göra allt över nätet, via bland annat Skype. Det fungerade men det kändes annorlunda eftersom vi inte kunde ses face-to-face, men förhoppningsvis kan vi jobba som normalt igen med nästa platta.
Ja, vi får verkligen hoppas att denna pandemi tar slut snart.
Ja verkligen, för helt ärligt är jag ganska trött på den vid det här laget, för det känns lite som man sitter i ett fängelse för man kan ju inte flyga överallt längre. Jag bor i Spanien sen 12 år tillbaka så när jag ska till Tyskland, där jag är nu, så måste jag ta ett test och samma sak när jag ska hem till Spanien igen. Men man kan ju inte göra så mycket åt det men det börjar gå mig lite på nerverna ibland.
Du har gjort ett antal intervjuer genom åren men finns det någon fråga som du aldrig får som skulle kunna prata i timmar om?
Intressant fråga. Ibland gillar att göra intervjuer där man bara sitter och pratar om intressanta ämnen som inte alltid behöver handla om musik. Det är inte så intressant att prata om en ny skiva och hur ni gjorde med det eller det. Utan bara sitta och ha en normal konversation där man bara låter munnen prata fritt.
Är det några samtalsämnen som du är trött på att få frågor om?
Jag är trött på att få frågor om Accept, för det är så länge sen jag var med i bandet. Men det är en stor del av mig och min karriär eftersom jag var med och bildade bandet 1968, eller om det var 1969, så jag förstår varför jag fortfarande får frågor om det. Men till dagens datum har jag gjort fler skivor med U.D.O. än vad jag gjorde med Accept så allt är annorlunda nu. Jag brukar få frågor om varför jag lämnade Accept, men jag lämnade inte utan jag fick sparken av mitt eget band.
Får jag frågor om Accepts historia brukar jag svara; läs min biografi för allting finns där alternativt så svarar jag att man får boka en intervju med Wolf Hoffman, för dessa typer av frågor är inte relevanta för mig.
Hur ser era turnéplaner ut för hösten?
Om allt går som planerat så börjar vi turnera i Ryssland innan vi drar vidare till Ukraina. I början av november drar vi igång första delen av Europaturnén där bland annat Sverige finns med, så vi håller tummarna för att det kommer att bli av.
Jag har en liten fråga till. Vad betyder ordet heavy metal för dig?
När vi började bli stora på 1980-talet kallades det för hårdrock som sen blev heavy metal. Riktig heavy metal för mig är Black Sabbath och riffet till ”iron man” för att nämna ett exempel. U.D.O. går väl också under den beteckningen och jag har inget problem med det.
Av Ulf Romedahl
