Astrakhan har visat en hel del kraft när det kommer till progressiv metal. När de turnerade med Jesus Christ Superstar haglade hyllningarna vilket är föga förvånande för Astrakhan vet vad de håller på med. Det fantastiska 70 tals soundet som bandet anammar och tillför sin egen känsla till blir något unikt och det skapar ljudbilder som eggar fantasin. Det känns i en när man lyssnar på musiken och det nya albumet A Slow Ride Towards Death är inget undantag.
Bara sången som väcker upp allting i Lonesome Cry är på en nivå som känns nästan löjligt hög i första låten på ett album. Men det är inga problem för ett band som Astrakhan. Det ljuder fram i en berättelse som inte bara får en att känna rytm utan också gör så man vill följa melodin. Ni vet skillnaden från att vilja headbanga och man istället bara vill gunga med och nästan dansa? Det är vad som skiljer dem från många andra band.
Favoriten på albumet är What You Resist Will Remain. Här kommer något av en brytpunkt och en uppbyggnad mot en mer progressiv nedförsbacke än i de två första låtarna på albumet. Här börjar den hisnande backen i bergochdalbanan som får det att suga till i magen och man vet att nu är det bara att följa med och njuta av resan.
Never Let You Go som följer upp är ett episkt nummer med helt vansinnigt snygga melodiska partier. Gitarrsolot ungefär 4:20 in i låten skär i mig på ett väldigt rörande sätt och det är hög dramatik i den här bilden.
Vi varvar ner lite i Youtopia, det börjar med en pianoslinga som möts av en gitarr och slutligen sången. Det är ett lugn som behövs efter det som byggts upp innan. Låten trappas upp succesivt men det finns fortfarande ett tempo som inte är fullt lika dramatiskt som det vi hörde i Never Let You Go. Until It Ends som faller in i ledet är en ren progressiv rock-flirt. Snyggt, melodiskt, rockigt och med ett härligt tempo. Control som är näst sist ut är ösigt och rent underbart melodiskt och ja, progressivt. Det är en uptempo låt som skulle passa in på en rockopera utan en sekunds tvekan.
Så landar vi i M. E 2020. Här känns det nästan lite War Of The Worlds, Pink Floyd möter Asimov. Det är en fantastisk låt med djup och en tydlig kärlek till den progressiva stilen.
Jag skulle kunna skriva om det här albumet i en timma eller två till men jag skulle aldrig kunna beskriva det rätt eller rättvist för den delen!
Jag säger bara att om ni gillar progressiv metal ska ni lyssna på detta. Gillar ni rockopera? Lyssna på detta. Gillar ni episk rock/metal? Lyssna på detta. Gillar ni bra musik? Lyssna på detta.
Thats it.
Band: Astrakhan
Album: A Slow Ride Towards Death
Skivbolag: Melodic Passion Records
Releasedatum: 2021-04-23
Bästa spår: What You Resist Will Remain
Betyg:
/P.”The Poser” Pousár
