Inga pandemier kan stoppa Electric Boys! Däremot har flera av låtarna på den i dagarna kommande plattan ”Ups!de Down” inspirerats av världsläget under coronaåret 2020! Peter Johansson fick en pratstund med alltid lika sympatiske bandledare Bloom!
Hej Conny, välkommen tillbaka! Sist vi talades vid handlade det om din soloplatta ”Game! Set! Bloom!”, och nu bara ett drygt år senare är det dags för Electric Boys att släppa nya alstret ”Ups!de Down”. Sedan sist har en bandmedlem bytts ut. Martin ”Slim” Thomander som var med på albumet ”Freewheelin’” (1994) och efterföljande turnén är tillbaka och ersätter Franco Santunione, hur har soundet påverkats av det?
Hur soundet har påverkats och hur låtarna har skrivits har inte så mycket med Martin att göra men däremot hur vi spelar är lite annorlunda. När Martin och jag spelar är det ingen som spelar komp eller solo utan vi spelar mer mot varandra. Vi har förbestämt vem som spelar solon i varje låt men i övrigt är vi mer fria. Vår kemi är väldigt ”loose”. Jag har alltid gillat Martin, han har varit med på min soloplatta och även på ”Med Charlie i Venedig” singeln. Soundmässigt är det mer fritt. Vi är ju båda ”fuzzkillar”, det är lite som om Frank Marino och Jimi Hendrix spelade i samma band, typ.
Hur har inspelningen gått till, har ni träffats över huvud taget eller har allt skett den digitala vägen?
Det här bandet kan inte spela in separat, vi är i samma rum. Vi har spelat in grunderna old school i studion i Gröndal med stärkare placerade i olika rum. Påläggen är däremot inspelade separat på varsitt håll, allt från keyboards till speciella gitarrsound. Den är också lite råare proddad än förra skivan (”The Ghost Ward Diaries”, 2018). Vi sade till vår producent David Castillo att inte vara för petig och rensa för mycket utan att behålla lite ”skrap” i mixen.
”Ups!de Down” beskrivs som ett konceptalbum med kopplingar till den turbulenta tid vi lever i!
När vi bestämde låtordningen så blev det lite så i efterhand. Första låten, instrumentala ”Upside Down Theme”, är som en summering av hela året. Öppningsriffet är som nyårsafton, ”nu jävlar kör vi”! Därefter kraschar allt och den går igenom alla olika typer av sinnesstämningar. Vi försökte placera låtarna så att det skulle bli ett bra flow på plattan och då slumpade det sig så att texterna hamnade i en viss ordning, från kraschen där allt gick åt helvete till ljusglimtarna till att nu jävlar lirar vi rock’n roll. Det blev en konceptplatta utan att vi hade planerat det på något vis. Vi skriver utifrån känslor och upplevelser och frånsett vissa låtidéer har vi inspirerats av händelserna under året. Låten ”Tumblin’ Dominoes” är som ett anthem för hela coronapandemin. Refrängen går ”and we all fall like tumblin’ dominos”. Plötligt är hela världen down, det hade man inte förväntat sig.
Du släppte din andra soloplatta ”Game! Set! Bloom!” förra året och lyckades trots pandemin turnéra på den under sommaren via Trädgårds live. Det måste ha varit speciellt på flera sätt. Berätta om det!
Jag ville ju ut och spela och helst med bandet, jag är ingen trubadur egentligen, men det var otroligt kul! Folk som hade köpt biljett till de här trädgårdsspelningarna var ju verkligen fans, ”Det här är så jäkla sjukt, vi brukar åka till Sweden Rock och kolla på dig och nu står du i vår trädgård och lirar, det här är så jäkla coolt!” Det blev en speciell upplevelse och jag tror att folk kommer se tillbaks på det om flera år.

Du fortsatte turnera och i början av hösten spelade du inomhus för sittande publik om femtio personer. Jag minns att jag såg ett av de gigen som livestream. Vad tänker du om det?
Jag minns när vi precis var färdiga med soloplattan och skulle ha releasegig på Sound Pollution store fredagen den 13:e mars, precis när pandemin bröt ut, som blev inställt. Jag och bandet tänkte att vi måste ju i alla fall fira att skivan är klar. Vi gick till Zum Franziskaner och då säger Mats Rydström ”Fan, jag har en grej på gång” med Daniel Josefsson och Hilda som bokar mig. ”Vi ska köra en stream som heter ”Bring it home”, där fansen får hänga med in i replokalen”. Jag tackade ja direkt ur ren frustration för jag var så jäkla sne på att allt ställdes in. Det uppmärksammades av TV4 och Jan Gradvall pratade om det, vilket ledde till att vi fick tjugo tusen views på nolltid. Jag måste säga att jag tycker det är svårt med livestreams för antingen så är man i replokalen eller hemma, eller så gör man en video och spelar för kameran, eller så gör man ett gig där man får input från publiken. Det blir ändå inte som att man är i replokalen för man vet att man är filmad och då blir det konstigt. Man ska låtsas och då blir det någon form av mellanland där man inte riktigt känner mig bekväm. Vi kommer att göra en livestream i samband med skivsläppet. Vi visar ett bandat inslag där vi spelar nya låtar från plattan och kör en liten Q & A. Vi kommer göra det som ett riktigt gig på stor scen och satsa på kvalitet. Då hamnar det mer i ett läge där man känner sig bekväm.
Förutom enstaka låtar här och var så finns ingen liveplatta eller DVD/Blu-ray med Electric Boys officiellt utgiven, är det något som ni har diskuterat?
Det finns lite grejer inspelat men inget vi diskuterar just nu då fokus ligger helt och hållet på nya skivan. Vid något tillfälle vill vi ju göra en DVD helt klart. De liveplattor vi gillar är ju inspelade över flera gig. Det ska ju helst ske när bandet har flera gig under bältet och är ordentligt inrepade och har legat ute på turné under en period, så det sker inte förrän vi kan turnera igen.
Tänk dig att du nu har 90 sekunders reklamspot på TV4! Förklara för tittarna så koncist som möjligt: Varför ska man lyssna på ”Ups!de Down”!
Vi är vad man idag skulle kalla ett classic rock band. Ett riktigt band med rötterna i femtio, sextio och sjuttiotalet. Det fuskas inte en massa. Det finns mycket att ta av. Gillar man bra melodier, hårda riff, sväng, smärta och humor så är chansen stor att man gillar oss. Variationen och rötterna vi har kommer ut i en intressant kombination.
Vi har precis lagt 2020 till handlingarna, ett år som varit minst sagt omtumlande för hela världen. För många har året präglats av sjukdom, sorg och svåra prövningar. Jag tänkte vända lite på perspektiven och fråga vad du tycker har varit bäst med 2020!
Det är helt enkelt att det kändes som att man hade två val. Det ena var att ryckas med av Aftonbladet och Expressen alla jävla löpsedlar om att smittspridningen rasar i höjden. Allt går ut på att skrämma folk, man blir bara förbannad. Det är aldrig någon som pratar om de som fått åka hem från IVA och klarat sig. Eller så tänker man att det blir bättre, satsar på att vara produktiv, skapa musik och göra bra grejer. Och så blev det ju en platta. Det är lätt att ta saker för givet. Många har fått stanna upp och tänka på att man ska vara rädd om de man har. Det är också bra att folk har lärt sig att tvätta händerna ordentligt med tanke på alla andra vanliga influensor, förkylningar och så vidare. Det lär väl hålla i sig kan jag tänka mig.
Efter pandemin! Sätt ihop din drömfestival med Electric Boys som headliner!
Det kan jag inte göra, jag har så många kompisar som spelar och vill inte utesluta någon. Vi vill ju alla ut och lira, så bara när man kan göra det igen är ju stort. Människan är ett flockdjur, och det sitter djupt rotat i generna. Det går inte att ta bort det. När krig har tagit slut så har folk gått bananas, det är sex, drugs och rock’n roll, men det här kommer försvinna sakta. Ingen ska ju tala om för mig att folk vill sitta hemma vid datorn och ha en AW istället för att träffas på riktigt. Det kommer att ta sin tid men till slut kommer folk att ha glömt bort detta och då är det som vanligt igen. Det är inte första gången vi har en pandemi, det kommer gå över.
Vilket är tidernas mest underskattade band eller artist enligt Conny Bloom?
Alla de som sjunger/lirar och skriver grymma rocklåtar men aldrig får chansen att bli spelade i skval-radion. Det spelas för lite hård musik.
Hail rock!🤘🏻

Electric Boys är aktuella med nya studioplattan ”Ups!de Down” som släpps nu på fredag 30/4! Håll utkik på bloggen de närmaste dagarna för en djuplodande recension!
Peter ”Amber St Pete” Johansson