Chips Kiesbye behöver egentligen ingen närmare presentation. Han är inte bara gitarrist i ett av Sveriges mest ikoniska band. Han är även en flitigt anlitad producent med ett gäng grymma plattor på sitt CV.
Nu är han och Sator aktuella med coverplattan BBQ-killers V2. The Maliok fick en lång och trevlig pratstund med Chips om nya plattan, varför Sator har kunnat hålla ihop så länge och hur han ser på att bli kallad levande legend.
Tjena Chips. Hur är läget?
Det är bra tack. Sitter här i min studio och jobbar lite.
Berättade för en kompis idag, att jag skulle prata med dig. Han sa då att, ”njut nu för du kommer prata med en levande legend”. Hur känner du för den titeln? Du är ju ändå lite av en levande legend inom svensk musik.
Jag har svårt att se det så, för jag är ju bara jag. Jag är samma person som jag varit, men jag märker att folk kan bli lite ”starstruck” när de träffar mig. Jag kan tycka att det är lite märkligt, men då försöker jag tänka hur jag själv skulle reagera, om jag hade träffat Ramones eller Iggy Pop. Jag hade säkert fått lite av den känslan själv. Jag fattar att folk kan bli lite nervösa när de träffar mig, men de slappnar av ganska snabbt när de märker att jag är en vanlig person så att säga.
Jag måste faktiskt passa på att tacka dig för en grym spelning med Sator på Gröna Lunds lilla scen 2017. Det var riktigt bra. Jag hittade faktiskt den på Youtube härom veckan.
Tack så mycket! Det var en riktigt bra spelning. Vi tittade nyligen på den spelningen, när vi skulle bestämma låtar till årets set. Det är så många som har pratat om just den spelningen, så vi var tvungna att titta igenom den för att kolla vilka låtar som vi spelade den kvällen och var faktiskt kul att se den utifrån.
Tänkte att vi skulle prata om BBQ killers V2 som finns ute nu. Jag hörde att ni hade 28 låtar inspelade men det är ”bara” 24 med på skivan. Öppnar ni redan för volym 3?
Vi hade över 30 låtar inspelade, men vi tyckte att det blev lite för långt. Dock är vinylen längre än CD:n. Jag tror det är fem låtar mer på vinylen, så den är ett dubbelalbum för vi ville pusha lite för vinylen. På CD utgåvan för vi tyckte att det skulle bli för segt med så många låtar, så det är 24 låtar på CD:n och den digitala utgåvan, medan det är 29 på vinylutgåvan.
Vinylen har verkligen fått ett uppsving de senaste åren.
Den har otroligt nog och helt otippat kommit tillbaka, vilket jag tycker är kul. Jag tycker att det är det bästa formatet.
Har ni spelat in alla låtarna på nytt eller har ni använt gamla inspelningar?
Det är hela 25 år mellan den första och sista inspelningen. Vi började spela in redan 1995 och vi gjorde det, när vi hittade en ny låt som vi ville spela in. Sen har det fortsatt så. Dock räknade vi aldrig hur många låtar som vi spelade in. Sen för några år sedan så började vi fundera över hur många låtar vi hade spelat in. Så jag började leta fram och samlade ihop alla gamla 24 kanals tejper och andra i format som vi hade inspelat och det visade sig vara 33 låtar. Så jag funderade lite på vad vi ska göra med allt det här. Jag ringde de andra och berättade att vi har ett problem, för vi har inte ett album utan tre. Vi kom till slut fram till att vi gör ett dubbelalbum. Det blev lite mastigt, men det ändå ett statement från vår sida, att här kommer en hel klump med låtar.
Vad har gjort att det har tagit så lång tid med att få ut allt med tanke på att ni började för 25 år sedan?
Långt mellan gångerna. Det är inte så att vi har petat på varje låt utan de är ganska snabbt inspelade. Sen kanske det har gått ett halvår, så hittade vi två låtar till och så har vi hållit på hela tiden. Ibland har det gått ett helt år i mellan gångerna. Så det skiljer 25 år mellan första och andra inspelningen vilket måste vara nytt rekord.
Har ni remastrad låtarna på något sätt?
När jag hade letat upp låtarna och lyssnat igenom dem, så kanske det fattades ett gitarrsolo på något ställe. Sen har Heikki lagt körer på de låtar som vi hade spelat in innan han gick med i bandet. Det enda vi gjort utöver det är att alla låtar är mixade på nytt.
Hur tänkte ni med valet av låtar? När jag tittar igenom låtarna så känner jag inte igen någon.
Det har varit meningen att det ska vara så. På dem första BBQ Killers så var samtliga låtar outgivna. Det var från demos och livegrejer som vi hade fått tillstånd av banden att göra någon ting med. Den här gången är inte alla outgivna, men den gemensamma nämnaren är att, alla låtar är okända låtar som vi tyckte borde få mer uppmärksamhet. Så det finns nog ingen i hela världen som har hört att låtarna innan, för vissa låtar finns bara på kassetter som vi själva en gång har fått.
Hade någon tanke på att ta med någon låt från någon av de stora banden? Jag tänker band som Ramones, Sex Pistols, The Misfits etc.
På den nya är det ändå några stora band med. Pistols kan man aldrig ge sig på, för det finns inga vettiga outgivna låtar. Vi hade gärna gjort en Ramones låt men vi hittade ingen som vi tyckte vara någon idé att göra.
Men vi har till exempel en Devo låt, en låt från 999 och The Boys som jag och Kent spelar med nu för tiden. Så det finns ett par kända band med, men vi ville ha en ganska smal skiva och då går de största banden bort.
Hur ser du på det här med ny musik contra en coverplatta? Ert senaste studioalbum med ny musik kom 2011 och det är 11 år sedan.
Det var egentligen den här skivan skulle kommit ut för två år sedan för den var helt klar, men då kom pandemin och allt bara brakade ihop. Så vi bestämde oss att vi väntar med allting, men tanken var från början att det skulle kommit en platta med nytt material i år. Men eftersom allt har kommit i otakt, så har vi inte börjat spela in den än. Så det kanske dröjer 25 år till innan den kommer ut. Ha, ha, ha.
Skämt åt sido så kanske den kommer nästa år. Vi ska inte låta det gå allt för länge den här gången.

Är det för att ni hade tänkt att köra en turné på Vol 2 eller vad berodde det på att ni sköt upp släppet?
Vi ville inte släppa något under pandemin för man kunde inte göra någon ting alls. Det blir ingen turné på den här plattan. Vi ska göra en turné med D.A.D och The Nomads i höst och den har varit bokad länge. Egentligen var det tänkt att vi skulle gjort en jubileumsturné på Headquake, men även den har kommit i otakt. Så det innebär att, när vi turnerar med D.A.D, så kommer vi inte att spela hela Headquake, men vi kommer att spela väldigt många låtar från den. Sen finns det ett knippe låtar till som man bör spela så inte folket blir allt för besvikna. Så det blir inte så många låtar från den här skivan. Några kommer vi säkert spela för de är ju så korta.
Du pratade om en ny Sator skiva. Hur är statusen på den just nu?
Vi har börjat skriva, så ungefär hälften av låtarna är klara. När vi väl bestämmer oss så går det ganska fort. Jag och Kent har massor av idéer som bara ligger och väntar. När det väl är dags för skiva, så brukar vi sätta oss i tre veckor och skriver musik varenda dag. Det är egentligen så vi har jobbat från början av karriär. Man behöver en deadline innan man gör färdigt saker.
Har ni satt upp en deadline för när den här skivan ska vara klar?
Vi har sagt att vid nyår ska alla låtar vara klara.
Har ni något arbetsnamn på nya skivan?
Inte ännu. Vi brukar ha något arbetsnamn, men det brukar alltid bytas i slutändan.

Du är ju även producent. Men om du skulle välja. Spela med Sator eller jobba som producent på heltid?
Spela live är ju det allra roligaste. Göra skivor är kul korta stunder, annars är det mest hårt jobb. Att spela live är kul hela tiden.
Jag lever egentligen mer på jobbet som producent. Förut var det tvärtom men inte de senaste åren. Har byggt min egen studio så producent är det huvudsakliga jobbet numera.
Har själv sett er live och har även vänner som gjort det och alla tycker ni är riktiga energiknippen på scen.
Jag tror folk märker att vi älskar att spela live. Det är inget jobb där man bara stämplar in och stämplar ut, utan det är fortfarande det roligaste som finns. Dessutom är alla i bandet fortfarande väldigt goda vänner efter alla dessa år. Man brukar komma hem med träningsvärk i magen, för man har skrattat så mycket över alla dåliga skämt och grejer. Det blir aldrig tråkigt.
Ni tog en paus i samband med att flera medlemmar i bandet bildade familj. Kan den pausen ha varit en bra grej för er, eftersom ni har hållit ihop så länge som ni gjort?
Jag tror det var en jättebra grej för oss. Dessutom fick vi alla barn samtidigt så det var liksom inte två som var missnöjda och två som var glada, utan vi var helt överens om att pausa verksamheten lite grand och sluta göra långa turnéer. Det var ganska bra tajming dessutom, för vi hade hade turnerat väldigt mycket och länge. Det är kul att turnera men det sliter på kroppen, så det var skönt med en paus.
Var det ett svårt beslut att ta med tanke på att det är mångt och mycket turnéerna som ni levt på?
Egentligen var det inte så svårt. Vi pratade kort om det och flera sa var att ingen ville vara den där frånvarande pappan som hade missat sitt barns uppväxt. Ingen ville upptäcka att, man aldrig var hemma och inte känner sitt eget barn. Så det var egentligen inget svårt val. Den största oron egentligen var, när vi väl skulle starta upp igen om det skulle finnas någon publik kvar. Men det visade sig att de flesta av våra fans är i genomsnitt tio år yngre än oss. Vi fick barn sent, så de flesta av våra fans fick barn samtidigt som oss. Så när våra barn var stora och vi kunde börja turnera igen så kunde även våra fans gå ut igen. Det är många som sagt, att detta är första gången som vi har kunnat gå ut igen och då ser man gärna något som man känner igen. Så på den punkten har det varit otroligt bra för oss att börja turnera igen.
Sen är jag lite nyfiken, för jag såg dig på kalasturnén runt 2004 när du turnerade med Thåström. Hur ser din relation ut med Joakim idag?
Jag och Heikki gjorde tre turnéer med honom runt sekelskiftet. Det är inte så att man ses så ofta för tillfället. Han bor i Berlin och jag är inte i Stockholm så ofta längre. Har lägenheten kvar där men är väldigt sällan där. Det var nått år sen vi sågs men när vi väl träffas så har vi väldigt trevligt tillsammans. Jag har en enorm respekt för honom, både som artist och människa.
Finns det någon chans att man får se er på scen tillsammans igen?
Nja, det tror jag nog inte, för han är ju inte den som vill gå bakåt. Kan säga att på de turnérna, så körde han en del Ebba Grön låtar. Det berodde på att jag och Heikki hade tjatat på honom, att det vore kul att köra några Ebba låtar. Han hade nog inte velat åka runt och spela de gamla låtarna, utan han vill gå vidare och se framåt.
Vilket är det bästa albumet som du har producerat och spelat på?
Det är omöjligt att säga men det måste ju vara en Sator skiva, för man måste vara lojal. Det får bli vår andra LP ”Stock Rocker Nuts”. Inte den senaste som alla andra band säger.
En favorit bland de plattor som jag har producerat är High Visibility med The Hellacopters. Det har så mycket att göra med spänningen och det var en fantastisk spännande platta att spela in. Det var den första skiva som de gjorde med en större budget och de ville gå vidare från det tidigare soundet, så den kommer alltid vara en favorit.
Jag lyssnade på en intervju med Rockpodden som du gjorde för ett tag sedan. Då var du tydligen väldigt svår att få tag på. Är det så fortfarande?
Det finns ju Facebook och sånt där. Jag tror till och med att jag står i några telefonlistor. Men det är inte så att jag marknadsför mig själv direkt. Vill banden jobba med mig får de väl hitta mig helt enkelt. Men skickar man ett meddelande till Sators Facebook så svarar jag, för jag sköter om den.
Hur ser du på sociala medier? Jag tänker att de är ett grymt sätt att ha kontakt med fansen.
Jag var ganska skeptisk till en början, för jag kände att jag har inte tid att hålla på med det här. Men jag har upptäckt att det är ganska kul, för det har bara varit trevligt folk som har kontaktat oss.
Är man Metallica så får man massa konstigt folk som skriver till en. Vi får bara en massa meddelanden från folk som gillar oss. Folk kan skicka foton som de ha tagit och det kan komma fram folk efter en spelning som man har skrivit med på Facebook så det är mer positivt än negativt tycker jag.
Finns det fans som kan vara en ”pain in the ass” så att säga?
I det stora hela så har folk respekt för en. På 90-talet när vi var som störst, så hände det ganska ofta att folk ringde från fester och så vidare. På den tiden hade man fast telefon, så det hände ibland, att folk ringde mitt i natten eller att någon ringde på dörren. Det var lite obehagligt ibland, men nu har jag ingen fast telefon längre och mobilen stänger jag av på natten. Så det var länge sen nu som jag hade problem med den typen av grejer.
Hade ni några problem med några stalkers när ni var som störst?
Det var några ett tag. Det var under den tiden som vi var väldigt mycket på TV. Folk som kanske egentligen inte bryr sig så mycket, men ändå har ett behov att ta kontakt bara för att man är känd. Det var därför som vi skrev ”I’d rather drink then talk” för det är precis vad den handlar om. Man vill bara sitta i lugn och ro och ta en öl, men det ska hela tiden komma fram folk och tjata hela tiden. Det är ibland extra lustigt när folk säger att det är deras favoritlåt med Sator.

Hur ser framtiden ut för dig annars? Såg att du släppt en låt nyligen med Pontus Snibb.
Ja precis. Det var ganska kul, för jag hade precis byggt klart studion här hemma och ville testa om den fungerade. Jag frågade Pontus om inte de kunde komma hit och spela in en låt för att se att allt fungerade. Sen råkade passa ihop med att Rock N Roll Magazine ville göra en intervju, så jag sa ”kom då när vi spelar in så det händer någonting”. Egentligen hade vi inte tänkt att vi skulle släppa låten, men så tyckte vi att den blev ganska cool så det fick bli en singel av den. Det var rent spontant och det var riktigt roligt.
Kan det bli något album av det hela?
Det tror jag inte. De kan säkert komma förbi och spela in några till när de har vägarna förbi. Vi har precis gjort klart ett album med Pontus andra band Bonafide som förmodligen kommer ut i höst.
Hur gör ni när ni spelar in med Sator? Spelar ni in något live i studion?
Vi spelar väldigt sällan live i studion. Om vi ser på de senaste skivorna, så är det nästan alltid jag och Micke som sätter gitarrerna och trummorna först. Sen känner vi om det är något att jobba vidare på, innan de andra och lägger sina saker.
Den enda skivan som vi gjort live i studion är Basement Noice. Då gjorde vi så, att vi repade in en låt och så satte vi den och så vidare till nästa. Men det är ovanligt att vi gör så. Det brukar bli mycket bättre, när man hinner fundera över hur man ska spela.
Hur länge tror du att ni orkar hålla på? Du börjar ändå närma dig 60.
Det stämmer, men just nu har vi inte en aning. Vi sa en gång att vi skulle sluta när alla i bandet fyllt 50. Sen var vi plötsligt 50 och det var fortfarande lika kul. Så det enklaste nu är väl att säga, att vi slutar när vi inte tycker det är kul längre. Sen om det tar fem eller tio år är svårt att säga.
Sen hänger det på om vi kan hålla oss friska och krya. Jag tror mer på att, det kommer bero på om någon av oss inte kan fortsätta spela på grund av hälsoskäl. Det kommer inte bero på att vi någonsin kommer tröttna på att spela. Det är inte det som kommer att vara grejen.
Lyckades ni hålla er friska under pandemin?
Nej, jag tror alla var sjuka men ingen behövde uppsöka sjukhus. Jag åkte på det två gånger till och med. Första gången var inte roligt. Det var 8 veckor med huvudvärk och ett jäkla elände. Andra gången var enbart en vanlig förkylning.
Som jag har förstått det så tackar du nej till att producera band som inte har en levande produkt om du förstår vad jag menar. Kan du utveckla det?
Jag vill jobb med band som vet vad de vill och har en identitet. Om jag ska skapa något som inte finns, så kan jag lika gärna göra en skiva åt mig själv.
Jag vill jobba med människor som har något bra att komma med, så jag kan lära mig något nytt. Det är utbytet mellan människor som för kreativiteten framåt.
Jag har aldrig gjort en skiva för pengar utan det har varit för att jag vill göra den. Vissa band har fått betala mer och andra får betala lite mindre beroende vilket skivbolag de ligger på.
Du har med andra ord inget fast gage som du tar ut för ett producentjobb?
Nej, utan det är lite rocksocialism över det hela. De stora banden får betala för de små så att säga och det är så som det ska vara tycker jag. Alla band har varit små en gång i tiden.
Vad tackar ni nej till i Sator då?
Vi skulle nog aldrig spela på något partipolitiskt grej. Det spelar ingen roll vilket parti det är, för vi tycker inte att vi ska vara ett sånt band.
Sen till reklam tackar vi nej till det mesta, för man måste gå med hjärtat. Man ska inte titta på plånboken eller karriärmässigt utan det måste kännas bra, för annars kan det lika gärna kvitta.
Det är nog därför som vi har funnits så länge, är att vi har gjort det som vi tror på. Vi har liksom inget att skämmas för.
Melodifestivalen?
Det var nära ett tag. Dock har jag har alltid varit emot den, men de har tjatat på oss i många många år. Sen var jag nära att tacka ja en gång, men så såg jag några program och kunde konstatera att, det där är inte min värld.

Nämn en okänd talang du har?
Tror helt ärligt att jag inte har någon. Musik är nog det enda jag kan. Jag kan inte mecka med bilar eller så.
Kommer du ihåg ditt första instrument?
Det var en bas. 1977 köpte jag en Duke för 300 kr, men den har jag inte kvar. Däremot har jag kvar min andra Duke, som jag köpte för 600 kr.
Din första gitarr då?
Den har jag också kvar. Det var en Burns Flyte som är raketformad.
Jag var ju bassist från början, men när vi bildade Sator Codex bestämde jag mig för att byta till gitarr för det var ändå på den som jag skrev alla låtarna. Så jag gick in i en musikaffär och tittade vad de hade för gitarrer och där hängde en raketformad gitarr och det var den jag skulle ha.
Jag fick upp ögonen för er redan 1992. Dels lirade ni på Hultsfredsfestivalen som sändes i TV och i ungdomsprogramet Megafon på SVT. I programmet så lirade ni playback och jag har ju alltid sett er som ett fullskaligt live band. Hur ser du på att lira playback?
Jag har ingenting emot att lira playback. Det var ganska många gånger som man kom dit och de hade inte en aning om hur det skulle låta. Det kommer bara bli krångligt och så kommer de att mixa gitarrerna jätte lågt. Därför sa vi flera gånger, att vi kan göra playback om ni vill. Då vet man att det låter som det ska. De flesta band säger att ”vi kommer aldrig att köra playback” men vi är precis tvärtom. Är det TV så spelar vi gärna playback.
Men live så skulle vi aldrig köra med backing tracks osv, för det är något helt annat. Det är nästan lite bedrägeri över det hela.
Om du får välja några skivor som är själva grundbulten till din kärlek för musik. Vilka är det?
Den stor grejen var när punken kom. Det är första skivorna med The Clash, Dammed och Ramones. Innan dess så var det Sweet. Lägger man ihop dessa fyra plattor så kan man nästan höra hur jag skriver låtar eller hur vi lägger upp saker.
Man färgas ju såklart över det man lyssnade på först och man har ju studerat hur de har gjort osv.
Sen finns det mindre band som till exempel ett engelskt punkband på 70-talet som hette The Drones. Dom gjorde ett album som jag lyssnade otroligt mycket på när jag skulle börja spela gitarr. Jag satt och tog ut alla låtar och sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Sen återförenades de för några år sedan och då så jag dem live.
Jag upptäckte då att mycket av mitt gitarrspel var baserat på deras sound och det hade jag aldrig tänkt på tidigare. Träffade bandet efter spelningen och jag tackade dem så mycket, för att de hade format mig som gitarrist.
Du heter Mats egentligen. Finns det någon tilltalar dig vid det riktiga namn eller säger alla Chips till dig?
Farmor gjorde det men hon är tyvärr död sedan många år tillbaka, så nu finns det ingen som säger Mats längre. Jag bytte namn redan på 80-talet, för jag fick problem när jag fick brev med royalty utbetalningar. Jag kunde inte hämta ut dem för det stod Chips på dem. Så det var lika bra att byta namn.
Från början var det ett smeknamn som kom till i lågstadiet, för på den tiden fick alla ett smeknamn och jag skulle tydligen heta Chips.
Sen försvann smeknamnen med tiden men mitt blev av någon konstig anledning kvar genom alla flyttar.
Som jag har förstått det så var du inte riktigt bekväm med det smeknamnet?
Jag tyckte det var lite konstigt för varför skulle jag heta så? Sen kom Kicki Danielsson med sitt band som hette Chips och då var det inte så roligt. Jag har nog hört alla chips-skämt som finns, men jag har lärt mig att leva med det. Det är tur att man har humor.
Text och foto Ulf Romedahl.