Dampf spelade en bejublad konsert på Sweden Rock Festivalen och jag satte mig ner med Martin A-TRON Erikson för att prata om allt från Dampf till hur det går att hantera karriären ihop med barn och familj!
Pauline
Dampf!
Jag är uppväxt som tonåring på nittiotalet, så det blev väldigt mycket E-type då, samtidigt var du så aktiv med att skriva musik och det tycker jag är så coolt! Jag gick på musikgymnasium och ibland så såg man ditt namn som kompositör. Och då fick man ju en till dimension av vem du var.
Martin
Vad kul!
Pauline
Kollar man på ditt gamla originalband där du var trummis var det ju ganska tung hårdrock på den tiden.
Martin
Ja vi var ju vi var ganska tidiga tror jag med Maninnya Blade i alla fall. Det var vi absolut.
Pauline
Är det kanske lite det du går tillbaka till nu?
Martin
Ja, det är det nog, men alltså hårdrocken har ju alltid funnits. Det har varit mitt ena ben hela mitt liv. Jag brukar säga att min barndom så var det reggae, Marley på ena benet och AC/DC på andra benet eller Saxon eller Judas eller DIO. Sen blev det eurodisco och hårdrock och sen får man köra Bob Marley på när man ligger i badet liksom. Men hårdrocken har ju alltid funnits. Alltid, liksom. Jag hittade min första bild när jag fick mina första trummor när jag fyllde 14 och farsan åkte köpte trummor och då satt jag och spelade med AC/DC t shirt på mig. Jag menar när jag är i fjorton. Dom hade inte funnits jävla länge då. De har ju inte ens fått sin logga liksom, det var så här som en elektrisk växelström likström och så tänker jag att man var tidigt men hårdrocken är ju jättestor. Den har funnits hela hela livet, men när man jobbar heltid så hårt och det går så bra att får en att säga med i E – type så fanns det inte riktigt tid sen 2004 med Mikky Dee ar med, då gjorde vi euro metal tour. Då gjorde vi alla låtarna i hårdrocksform så att jag har ju ändå flörtat med det hela tiden och slutet på nittiotalet när Eurodiscon var rätt låg och det hände inte så mycket i det världen. Då gjorde jag ju Free Like A Flying Demon och Back In The Loop så för mig är det alltid funnits med.
Men att det har funnits ändå en dröm att få göra det hela vägen där man kan berätta om gift. Mörderskan Maria Svanenburg för det gör vi. Det är inget bra att göra det i en E – Type låt tycker jag det blir fel liksom. Men här kan man verkligen romantisk sväva ut i melodier och grejer och försöka se det. Det gör vi ju alltid med texten Jonas och jag, ja vi sitter ju liksom ja, men fan från hennes håll för troligtvis om hon mördade massa sjömän där för att hon var så jävla arg och troligtvis var hon ju våldtagen av ett gäng sjömand. Det var ju en hämnd, en jävla hämnd, men hon kunde inte hämnas på just de som hämmades på alla sjömän, och det blir en… Det är ju inte förlåtande, men det är en förmildrande omständighet. Det man kan förstå hur det finns ett motiv i alla fall som man kan förstå. Och hela den liksom diskussionen. Det är inget man sätter sig på Cheiron och pratar om liksom, man gjorde inte det i alla fall.
Pauline
Nej, men så är det ju.
Martin
Så det är kul. Det är ett roligt forum att få leka och sen också skriva musik igen för att ju större Max Martin blev desto längre bort från Sverige försvann han och desto mindre kunde vi jobba ihop och det blev ännu mindre E – Type skivor och så. Och sen ingenting. Och sen så sålde jag, kanske inte sålde men jag ställde ju undan syntar och allting. Vad ska jag med ny musik till? Jag ska ändå spela gamla låtar och så var det så jävla gött där inför förra skivan att plocka fram dom och sätta sig och skriva igen. Det var liksom där fortfarande. Och nu är det en låt på nya skivan som inte kommer med, för vi tycker inte den passade. Den passar E – Type bättre, så plötsligt så har Dampf get E – Type en låt. Det ska bli skitkul att göra det. Vi är skitsugna på att prova det. Ja, så tack vare Dampf så kanske det blir mer E – Type. Jag vet inte, jag har bara kul.
Pauline
Men det är väl det viktigaste?
Martin
Min karriär är över så att jag gör vad fan jag vill. Och hur jag vill!
Pauline
Det tror inte jag på!
Martin
Kanske inte Dampf karriären. Men jag tycker det är ganska skönt att känna att fan, det är inte så noga längre jag orkar inte bry mig så mycket. Det är kul jag har nåt och det här är jäkligt roligt och att vi får vara med och att vi fick ett nytt skivbolag.
Pauline
Men alltså, det händer ju så mycket i ditt liv du du har ju på nåt sätt hittat fram till nånting som du har velat komma till, hur känns det? Känner du det även med det här att det kan coexist på ett annat sätt än vad det kunde tidigare?
Martin
Både och! Det här kräver väldigt mycket tid och tiden har ju försvunnit. Alltså den fritid man hade förr. Det är ju barn och fru och liksom sitta på E4an och bo i Vadstena. Så att den fritiden är ju borta idag. Det finns inte tid längre för en massa hundar och massa liksom båtar och liksom åka iväg, jag tävlar ju mycket i hagelskytte och sånt där allt man får ju tiden i en cirkel och den tårtbiten får man ta bort och så stoppar man in barn och fru och hem. Men börjar jag ta bort Dampf eller E – Type grejen. Ja, men det är jag. Då tar du bort den personen jag är och då tror inte jag att jag blir en trevlig person längre då har man tagit bort delar av min ryggrad. Jag måste samverka, det måste fungera liksom. Men nu har det varit två veckor där E – Type en vecka och nu är det Sweden Rock en vecka. Jag har inte varit borta från min dotter så här länge jag någonsin, sen hon föddes. Det känns, det gör ont i hela kroppen alltså. Ont fysiskt jag sitter och kollar på bilden hela tiden, bara för att så här. (Martin visar en bild på sin dotter)
Pauline
Nej men gud så söt.
Martin
Visst man blir bara… Hon förstår ju inte varför inte pappa är där eller hur? Det gör liksom ont, fysiskt ont! Det är svårt för smärtan är också söt. Det är en söt smärta. Jag kommer ju hem om några dagar. Då åker jag hem och då ska vi mysa, kramas och äta glass.
Pauline
Då rinner det där över.
Martin
Ja så att det får bara vara så. Lättaste vägen hade nog varit att säga upp allting. Jag tar några E – Type spelningar, vi lägger ner Dampf och liksom jag måste vara familj. Men jag tror att jag hade kvävts och det är inte jag. Jag har levt i mina projekt i 50 år. Det har gått och du kan inte måla över ränderna på en zebra. Det är ingen häst, det är en zebra.
Pauline
Nej precis. Men nu kom det ju en ny singel igår Masquerade. Är den talande för vad vi kommer få höra på plattan i augusti?
Martin
Ja men ja. Kanske soundet är nog det eftersom vi är ett fast band nu liksom nu är det Love och Sam på gitarr och det kommer höras. Det är inte Tommy Johansson och Pontus Norgren. Så att det kommer bli ett nytt sound, men det kommer inte vara fullt så positiva och någon så glad låt kommer det inte vara mer av. Eller jo, War With The World vara kommer vara det. Nej, men jag tror att Dampf är ett så pass ungt band om jag får säga det så att vi spretar fortfarande och letar och fastnar för vissa grejer och jag menar om vi pratar om den här konserten. Nu har vi inte material för att fylla en timme så att vi måste köra nästan hela förra skivan, men jag tror till nästa Sweden Rock om vi får vara med så då kommer det vara fem låtar från första grejen, inte tio liksom så plockar man ur det också som man trivs bäst med. Jag känner till exempel att jag kommer aldrig mer att göra en låt på tyska i hela mitt liv. Det har jag lärt mig den hårda vägen.
Pauline
Men det är häftigt. Du verkar ha så lätt för att utvecklas. Beror det på att du har varit så bred i musiken sedan du började?
Martin
Ja, det tror jag. Jag tror att jag har fått leka, jag älskar ju klassisk musik och då kan jag få in det så att intro på Set the World On Fire. Är liksom och även i This Is The Way. Då kan man leka, får man vara där och sen hoppar man då och så inser man att just det, det var disco ja… Varit fan ja, men jag vill ha det lite hårdare då tar vi in lite rockgitarr. Men, det har ändå funkat, jag har fått åka på turné och liksom det blev hits trots det. Jag älskar ju liksom musik är så roligt, det är så brett. Så att jag menar största inspirationen jag har för Dampf, det är ju mina barockskivor liksom jag sitter ju och lyssnar på Händels Messiasplatta nu det är det bästa jag vet. Jag har till och med snott en bit till Steinhaufen. Ja, jag tror att får jag bara leka så har jag roligast.
Pauline
Är du en sån människa som bara kan liksom kasta ur dig en låt?
Martin
Ja, det tror jag absolut. Sen om det är bra eller inte… Men man får idéer när man sitter i bilen, jag kan få Idéer om liksom bara se en TV serie, liksom. Jag tror jag har någon skruv som är lös där inne.
Pauline
Det tror jag inte. Jag tror snarare att de är bortplockade så att det kan rinna ut kanske?
Martin
Bra jämförelse! Som Frankensteins monsters bultar. Man har skruvat bort allt. Exakt! Exakt men det är ju en del utav att vara kreativ tror jag och många som är så kreativa upplever ju sig själva som annorlunda.
Pauline
Är det någonting som du upplevt? Att du inte är som alla andra?
Martin
Ja. Absolut. Och med åldern så har jag accepterar det på ett annat sätt och jag accepterar andra människor som är annorlunda. Jag förstår också att många har annan skit. De har andra saker och när jag var yngre kunde man ju bli rädd för annorlunda människor liksom. Jag fattade ju inte att jag var olik. Jag var ju lika. Men jag tror att sen tjugoårsåldern har jag liksom samlat mina kompisar. Mina närmaste vänner brukar säga att dom känner ingen som har så olika kompisar. För det är ju allt, det är ju uteliggare och det är rockstjärnor sen så är det plötsligt hem till kungen eller så är det någon statsminister. Det är så, det är hela MC gäng alltså! Man hittar någonting med någon hela tiden. Jag älskar att åka ner och dricka kaffe med båtklubben och prata gamla träbåtar med gubbarna och där är jag ju ungdom de tycker jag är en ung människa liksom. De är 87, liksom och lite? Så att jag är ändå överallt, men det är kul. Jag önskar det var 18 timmars dag inte tolv bara. Då skulle det gå mycket lättare.
Pauline
Jag håller med, jag skulle kunna sitta här och intervju folket i tolv timmar, men jag måste ju hinna skriva det också. Det är så kul! Men du tack så jättemycket för att jag fick prata med dig idag!
Martin
Ja tack själv tack för att jag fick vara med!
Martin Erikson som är en allkonstnär inom musiken och med många hobbys som fascinerat skvallerpressen i alla år har landat i familjelivet och fortsätter njuta av att få skapa och dela med sig av sin musik. Många kanske ser Dampf som något nytt och knäppt från hans håll men ser man tillbaka är det ju där rötterna finns. Så varför skulle han inte få ta tillbaka sitt yngre jag och fortsätta med det han älskar? Jag säger lycka till Martin i allt du gör och jag ser fram emot att få prata mer framöver!
/P ”The Poseur” Pousár
