Recension – Royal Republic – LoveCop

Hallå från en sittdansande recensent!

Royal Repbulic har fångat den poprockande vågen och satt den på plats! Tänk er Duran Duran möter a-ha möter Tears For Fears möter The Police och säkert femtio andra band med det. Det är en resa genom en modern poprock saga. Jag kanske var på Satyricon och Dismember gigen på Sweden Rock Festivalen förra veckan men jag har senast idag stått och dansat med i Pharrels Happy på en student. Likväl som jag uppskattar en klassisk metalplatta kan jag älska en glad och upplyftande ton!

Och är det något Royal Republic lyckats med så är det just det.

Bara det att Introlåten heter My House. (”In the middle of the street” fyller min hjärna i.) Det är ett intro med saxofon och klassiska såpopera-vibbar innan den klassiska disten och det snabba high-hat spelet drar igång. Det är ett snyggt tempo och man sätter sin stämpel redan här. Det de gör här är att fördjupa sig inte bara i åttiotalets rock utan de kastar in en del nittiotal och sin egen 2024 prägel. Det rycker i en när det här drar igång. LoveCop ger oss sedan en gitarr som har den där Dire Straits disten från Money For Nothing. Den är svår att missa! Det är dessutom lite som att bli inbjuden till catwalken i en ZZ Top video.

Wow! Wow! Wow! Bjuder på något som skulle kunna vara en modern The Creeps låt. Det har en lite småskitig ton och cowbell. Melodin i sången med trumpeter och ett lugnt keybord break hade mycket väl kunnat vara med på en best of nineties Rock platta. Freakshow flyter på med vad som skulle kunna landa i Electric Boys folder. Jag menar inte att de försöker låta som de här banden! Inte alls! Jag vill bara ge er en känsla av vad ni kan få för upplevelse när ni lyssnar på det. För det tycker jag absolut ni ska göra! Det här är liksom glatt och skitigt och tung på en och samma gång. Magi!

Lazerlove bjuder på ett klassiskt gitarrintro som skulle kunna spelas på disco 1991. Otroligt snyggt och med underbara textrader som är enkla att ta till sig plussar den här låten på betyget enbart på grund av den snygga ljudbilden men också förmågan att ta ett gammalt recept och göra det till sitt eget. Mycket bra!

Boots drar igång med cowbell. Det är så man vet att det kommer en bra ösig låt och det är det. En låt som drar igång allting. Jag kan bara tänka mig hur publiken ska hoppa när den här låten spelas. ”Were gonna dance til our boots come of!” Ah yes!

Love Somebody är en låt med driv. Det är en rytmiskt snygg låt. Det är ett gemenskapt tempo där man tänkt på balans mellan alla instrument och även sången. Inget tar över trots att det är en gemensam rytm där alla i princip synkar. Jäkligt snyggt gjort!

Ain’t Got Time landar med lite skönt partytempo och repetativa delar. Inte plattans bästa låt men den gör sig i helheten. Electra drar oss vidare med en känsla av Big Trouble In little China eller någon annan spännade rulle från åttio eller tidigt nittiotal i introt. När det kommer igång är det en något lugnare låt med en väldigt behaglig sång. Här har man verkligen anammat åttiotalets guldmelodier i sången. Man vågar har en lite vågad bas kombinerat med en väldigt ljus refräng.

Sha-La-La-Lady avslutar plattan med i princip alla de influenser jag nämnt i recensionen. Jag dansar igen och det beror på att hela plattan är så medryckande. Det här är en sommarplatta utan tvekan. På ditt trädäck, din balkong eller på gräsmattan när ni grillar. Dra igång LoveCop och se hur folk börjar dansa för det kan jag nästan lova att de kommer att göra.

Band: Royal Republic

Titel: LoveCop

Genre: Rock

Skivbolag: OMN Label Services

Releasedatum: 7 juni 2024.

Betyg: