Kelly Schaefer, frontman och tidigare gitarrist i det amerikanska dödsmetall bandet Atheist, startar nu sitt egna musikprojekt med gruppen Till The Dirt. Bakgrunden enligt Shaefer själv är att han jobbade på och skrev låtar under pandemin, låtar som ifrån början var ämnade till Atheist. Det blev en demo som Shaefer skickade runt till folk han känner och som kunde ge han ärliga svar. Några av de tillfrågade var producenten Scott Burns, en annan basisten Steve Di Giorgio. Feedbacken ifrån båda dessa herrar var att materialet var annorlunda och väldigt hybrid. På den vägen startades ett nytt band som fått heta Till The Dirt, och både Burns och Di Giorgio valde att kliva på.
Som bakgrunden nämner så är detta album annorlunda. Naturligtvis finns dödsmetallen i grunden, särskild Florida scenen med mycket musikalisk kraft och stort portion teknikalitet. Men sedan också Schaefers egna inspirationer och kreativa frihet. Det som går att säga om soundet är att Kelly Schaefers sång är i centrum. Han growlar i Death – och Black metal stuk i flera låtar, men blandar det ofta med skönsång eller pratsång i ungefär Corey Taylor (Slipknot) stil. Sett till musiken är grunden dödsmetall med hårda gitarriff och hårda trummor. Men det är så mycket mer än så. De två gitarrerna i bandet expanderar ljudet där det bjuds på riff, chugg och atmosfär åt det extrema, men melodi, expandering och övergångar på den mer ljusare sidan. Gitarrerna har helt enkelt en stor plats på detta album. Basgången är i stort sett densamma i albumet. Sett till andra influenser tycker jag det är påtaglig med grunge och black metal. Men sedan också inslag av nu metal, stoner, alternative, popmelodi och jazz. På det stora hela ser jag detta som ett avantgarde projekt då det är något speciellt och eget.
Öppningsspåret Starring Role visar direkt på albumets egna inriktning. Det är dödsmetall i vers och i solopartier. Men sen mer grunge i refrängen, jag tycker utdragningen i refrängen påminner om Alice in Chains. Outside The Spiral känns som en polerad black- och döds metal låt. Även här finns en utdragning i refräng av grunge som påminner om öppningsspåret, men det känns som att Schaefer försöker fånga in atmosfären i båda black metal och grunge i samma låt. Helt klart ett intressant spår.
Låten Privilege känns som en nedstämd dödsmetall låt där sång, trummor och groovig gitarr och melodi utmärker låten. Med det sagt bidrar helheten till en kaotisk och kakofonisk låt. Låten As It Seems påminner om föregående, men lite mer laidback. Känns lite mer stoner då det är ganska riffigt. Sången är väldigt känslosam och låten i det stora inger en slags värme.
Invitation känns som en nu metal låt, fast mörkare. Tänk Slipknot fast mer nedstämd. Ganska gitarrdriven i meldoi och groove. Forest Of Beacause påminner om föregående låt men är lite mer distinkt. Sången känns lite actionfylld och förföriskt. I min fantasi låter det som en mörk Bondlåt (Daniel Craig-eran). En av albumets mest intressanta låtar.
Who Awaits känns mer grunge i grunden men black metal inslag verser där det bjuds på blast beats. Som att Alice In Chains skulle gå över till Dödsmetall. Finns ett mörkt parti i mitten av låten där Schaefer pratsjunger. Insist And Demand känns mer black metal i grunden, men också drag av doom. Nedstämd gitarr blandas med både utdragen och virtuos gitarr. En teknisk låt som i helheten skapar en speciell atmosfär av eko. Sången är påtaglig growl. The Good The Bad The Other är en mer direkt låt i vers, sen mer groove i refräng. En ganska utpräglad gitarrlåt.
Watch You Grow Old känns som en väldigt Slipknot influerad låt. Inget som sticker dock. Sista spåret Bring On The Gods känns black metal influerad, rätt mörk låt. Men även denna låt är utdragen som tar lite olika svängar, likt jazz. Annars inslag av groove och melodiöst.
För att sammanfatta har Kelly Schaefer med sina medhjälpare skapat en mycket intressant skiva som visar på kreativitet, fantasi och integritet. Det är också mig veterligen det mest sofistikerade jag hört hittills där grunge och extrem metal blandas på ett övertygande sätt. På så vis kan jag tycka att den här skivan kan inspirera mer än övertyga möjligen. Fans av extrem metal, grunge och nu metal kan jag rekommendera denna skiva, men också musiker som vill syssla med egna soloprojekt.
Genre: Death Metal, Grunge, Avantgarde Metal
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Betyg: 7/10
Bästa låtar: Outside The Spiral, Privilege, Forest Of Because, Who Awaits
Recension av: Anthony Ceylan
