Skivbolag: Rat Pak
Genre: Heavy/power/thrash metal
Betyg: 6/10
Amerikansk thrash/power metal står i fokus… nämligen Metal Church och deras tolfte album ”Damned If You Do” som blev en tidig julklapp för fansen då den släpptes för cirka två veckor sedan. Metal Church har varit aktiva sedan 1980, i början som Shrapnel och som Metal Church från och med 1983. Bandet grundades i San Francisco men är numera bosatta i Aberdeen (Washington). Värt att poängtera är att självaste Lars Ulrich repade med bandet några gånger innan han flyttade till Los Angeles för att grunda Metallica. Enligt viss fakta ska Metal Church vara ett av banden som la grunden till det vi idag kallar thrash metal… men musiken är dock mycket mer än så då det finns inslag av heavy metal, speed metal och power metal.
Som många känner till har bandet splittrats två gånger redan, första gången 1995 (dom återförenades 1998) och andra gången 2009… andra återföreningen blev av 2012 och sedan dess har dom släppt tre album. ”XI” blev en ganska lyckad platta som påminde ganska mycket om Metal Church på gulderan tack vare Mike Howe och ”Damned If You Do” följer ungefär samma mönster. Vi står inför en ganska rolig och lättlyssnad platta med många nyanser och varierat innehåll. Tyvärr finns det även en del som trycker ner plattan en aning… det kan dels låta enformigt om man inte lyssnar så noga, vissa riff kan påminna lite för mycket om ”XI” och produktionen är lite för klen för min smak. Finns det några låtar som är värda att uppmärksamma lite extra så är det ”By The Numbers”, ”Monkey Finger”, ”Damned If You Do”, ”Guillotine”, ”The Black Things” och speciellt ”Revolution Underway”.
Den här skivan är ett prov på att Metal Church fortfarande är Metal Church och att briljansen sitter kvar i bandet. Dock var det här ändå lite mindre än vad jag hade förväntat mig… okej, hade visserligen inte förväntat mig någon ny ”Blessing In Disguise” (1989) eller ”The Human Factor” (1991)… men åtminstone nånting lite mer kreativt än det här. Dock har genomlyssningen inte direkt varit slöseri med tid då det ändå finns nya ljuspunkter. Kort sammanfattat… en ganska okej platta helt enkelt.
Av: Lucas Zimmermann
