Ännu en debut är snart ett faktum. Det är snack om symphonic metal-projektet Lunarian och deras första skiva Burn The Beauty. Själva namnet Lunarian kanske inte låter helt bekant, men projektet frontas av Pilar Ailyn Gimenez García som är troligen mest känd för att ha varit sångerska i norska Sirenia, men som även medverkat eller medverkar i Her Chariot Awaits, Trail Of Tears och Magnus Karlssons metal-operaprojekt Heart Healer.
I det här fallet har Ailyn medverkat med musikern och musikproducenten Aldo Lonobile (Secret Sphere, Archon Angel, Sweet Oblivion) för att skriva låtar och eventuellt få ihop ett nytt symphonic metal-orienterat album som kan påminna om hennes tid i Sirenia, vilket till slut landade i Lunarian och skivdebuten Burn The Beauty. Hur bra låter det? Låt oss ta reda på mer.
Albumet inleds med första spåret Don’t Wait Until I’m Gone som bjuder på härliga sång och körinsatser samt pampiga orkesterinslag. Det enda klagomålet jag har att komma med är att gitarren hamnar i bakgrunden av allt det andra, men annars var det en ganska klockren start. Näst på tur har vi Dreamcatcher som känns lite mer poppig och elektronisk, tyvärr känns refrängen en aning platt men annars finns det en del ljusa punkter och strukturen i sig är ganska intressant. Embrace är lite av en temposänkare men går ändå inte hela vägen till ballad. Ganska standard struktur och mönster i specifikt den här genren, men Ailyn’s strålande sånginsatser gör spåret intressant.
Spår nummer fyra Bleeding Out är troligen det som kommer närmast en ballad såhär i första halvan av albumet och troligen det starkaste spåret hittills. Det märks att Ailyn utnyttjar sin fulla potential som sångerska och sjunger från hjärtat. Då går det inte att ogilla. Femte spåret Embers blir en återgång till det mer elektroniska och grundriffet känns lagom tungt, men tyvärr är refrängen platt och till skillnad från Dreamcatcher finns det inte lika mycket att rädda här. Kanske gitarrsolot. På plats nummer sex har vi titelspåret som tack och lov är en av albumets ljusaste punkter. Strålande sånginsatser ännu en gång, gott om intressanta element, snyggt gitarrsolo och lyckad struktur. Vill även passa på att uppmärksamma Endless Sleep som också är en höjdpunkt i ungefär samma standard som den förra.
På det stora hela är Burn The Beauty ett bra album med en del låtar man gärna lyssnar på lite oftare. Men jag har ändå ganska blandade känslor om det hela. Det här är musikstilen man upptäckte Ailyn med och det är den man vill att hon fortsätter med, alltså är det här en trevlig överraskning. För oss som följt Ailyn’s aktivitet som sångerska i Sirenia är det här en rejäl nostalgitripp. Må hända att hennes spanska brytning är fortfarande ganska tydlig men det är lite det som är charmen i musiken hon släpper kan jag tycka. Tyvärr finns det även mindre positiva sidor i Burn The Beauty. Det finns som sagt några mindre övertygande låtar som var så tråkiga att det blev lite av en plåga att ta sig igenom dom. Sedan är jag en aning missnöjd med mixen när det kommer till den instrumentala delen, den symfoniska biten dominerar så mycket att gitarr och trummor hamnar i bakgrunden och glöms lätt bort när man lyssnar. Det är inte riktigt det som är meningen då det är trots allt metal vi snackar om. Disten i gitarren känns rätt så midi-aktig, förstår inte riktigt hur man tänkte där.
Albumet släpps imorgon, du som läser får mer än gärna ge Burn The Beauty en chans och även om känslorna om det hela för min del så var det ändå rätt spännande att ta sig igenom det och jag hoppas att Lunarian fortsätter jobba och blir ett stort namn i framtiden inom sin genre. Finslipar dom några detaljer i framtida album låter det inte helt omöjligt.
Band: Lunarian.
Titel: Burn The Beauty.
Genre: Symphonic metal.
Skivbolag: Frontiers.
Releasedatum: 9 September 2022.
Lucas LMZ Zimmermann.
