Megadeth har inte varit någon favorit för undertecknad. Inte för att det inte är bra musik, för det är det! Utanför att de var ett av banden som fick stå åt sidan när jag började lyssna på thrash metal. Det fanns så mycket bra att man fick liksom välja bort band för att kunna grotta ner sig och hitta favoriter. Så Dave Mustaine må ha varit grym men Hetfield vann på den tiden.
Men det här att jämföra Metallica med Megadeth är som att jämföra filmjölk med yoghurt eller lakrits med choklad. De tillhör samma värld men passar olika människor!
Albumets första spår som också heter som albumet, The Sick, The Dying… and the Dead, är riktigt jäkla bra. Det väcker en ren känsla av metal och Mustaine må vara tråkig på scen men på den här plattan gör han sig bra. Det är intressant lyssning, djup och en makalös ljudbild med referenser till Monty Python i början. Stark start.
Life in Hell seglar fram som spår två utan några kastvindar. Raka rör, styva segel och en sjuhelskottas resa.
Night Stalker följer upp som stark trea och visar styrkan i bandet med en bredd som gjorde att jag fick lyssna ett par gånger för att riktigt få in det. Gäst artist? Ice T! Läckert!
Sen kommer albumets bästa spår. Ingen tvekan. Dogs of Chernobyl. Det här är ren och skär metalmagi! Så sjukt vackert och skarpt. Det är så det skär i hjärtat stundtals. Fy fasiken så bra.
Sacrifice kör rött in i kaklet med tuggande gura och skrikande strängar. Ska det vara metal så ska det. Men så faller det platt i Junkie som följer upp. Tråkigt. Rakt, repetitivt och tråkigt.
Psychopathy är antingen en kort låt eller ett mellanspel. Idk… Men Killing Time är i alla fall en skön thrash dänga i sin prime! Som Soldier On, det är också ett klassisk sound som man känner igen och diggar.
Celebutante känns här och där som en homage till allas vår älskade Lemmy. Ett tugg som känns bekant liksom. Mission to Mars är en annan favorit på albumet. Lite softare men samtidigt tungt på ett härligt rått sätt. Snyggt!
We`ll be Back går tillbaka till smattrande trummor och skrikande strängar. Medan Police Truck är ösigt men inte lika speedway, lite mer punk som det ska när det är en cover av Dead Kennedys. This Planets on Fire som är Sammy Hagar låt från början avslutar detta album som borde få landa på de flesta thrash älskades skivhyllor.
Band: Megadeth
Albumtitel: Butterfly
Bolag: Universal
Release: 2022-09-02
Genre: Thrash-metal
Bästa låtar: Dogs of Chernobyl och Mission to Mars
Betyg:

/ P ”The Poseur” Pousar