Vid sidan av Rammstein och deras nya platta samt turnédatum väljer ändå sångaren Till Lindemann att även släppa ett nytt album med sitt andra projekt Lindemann, som han har ihop med svensken Peter Tägtgren (Hypocrisy, Pain). ”F & M” är namnet på nya albumet som släpptes idag och långt innan skivsläppet presenterades singeln ”Mathematik”. En låt jag trodde först var lite av ett skämt men tydligen finns den med i plattan. Till skillnad från förra albumet som hade låtar på engelska har Till Lindemann valt att återuppta tyska språket i det här nya albumet… vet inte om det beror på att han känner sig mer bekväm med det eller så var det kritik från fansen. Okej… ”Skills In Pills” var ju hur bra som helst, men jag kan förstå den kritiken (om den finns) då Lindemann kunde låta en aning knasig när han sjunger på engelska. Visserligen var det engelska språket ingen direkt nyhet då Rammstein har engelska versioner på några av deras låtar, några låtar med en eller två engelska meningar och såklart covern på ”Stripped” med Depeche Mode… men iallafall.
Skivan börjar med låten ”Steh auf” (stig upp) som, tro eller ej, var den enda nya låten jag hade hört från skivan hittills, förutom då ”Mathematik”. En ganska straight forward och klockren början, ”Ich weiß es nicht” (jag vet inte) var också ganska okej, ”Allesfresser” (allätare) vette katten vad jag ska säga om, en märklig korsning mellan trance och industrimetal, nästan lite som Blood Stain Child… den kanske går hem med tiden men såhär i första intrycket var den här typen av låt helt oväntad (likaså ”Mathematik” för den delen som är en hiphoplåt). Första riktiga höjdpunkten kommer med ”Blut” (blod)… den låten är liksom Neue Deutsche Härte at it’s finest. ”Knebel” (gag?) är lite av en överraskning som garanterat kommer chocka alla lyssnare där hemma… börjar som en standard akustisk singer-songwriter låt men efter en stund kommer ett vrål med tunga gitarrer i bakgrunden.
I övrigt känns albumet kanske inte riktigt som ett standard industrimetal/NDH-album… det är nog lite mer än så, ett album där man gjort lite det man vill helt enkelt. Förutom trancelåten ”Allesfresser” och hiphoplåten ”Mathematik” så har vi även tangolåten ”Ach so gern” (åh så mycket), ”Knegel” hade (som sagt) singer-songwriter inslag och sedan har vi ”Platz Eins” (placera en? hm… känns inte som en lyckad översättning från google… eller?) som har en viss disco-atmosfär. Rent produktionsmässigt känns det rakt inte som Peter Tägtgrens vassaste jobb åt det hållet, finns mycket som hade kunnat vara bättre. Enligt vad jag har läst i textöversättningarna har man valt att gå över från humor, sex, könsorgan, ladyboys med mera till allvarligare/ämnen ämnen som typ existentiell ångest och ensamhet till en ganska hjärtskärande berättelse om ett barn som förgäves försöker väcka sin mamma som under kvällen avlidit i en drogöverdos. Är inte den som hade nånting emot att Till Lindemann sjöng på engelska och även om jag föredrar att han sjunger på tyska måste jag säga att det negativa med det tyska språket är att nu raderas gränsen mellan Lindemann och Rammstein helt och hållet… lyssnar man omedvetet kan man liksom inte avgöra om det är Lindemann eller Rammstein man hör.
Sist kan jag lägga till att fem av skivans tretton spår skrevs ursprungligen till en musikal om Hans och Greta, som sattes upp på en teater i Hamburg förra året och det kan förklara det varierade innehållet i ”F & M”. Med allt det här sagt kan jag personligen konstatera att jag rent musikaliskt och produktionsmässigt föredrar ”Skills In Pills”… det är inget fel att ha varierat innehåll, i bästa fall kan det bli väldigt bra… men här är det lite för spretigt för min smak och produktionen känns för medioker i vissa delar. Med tanke på att en skicklig producent som Peter Tägtgren ligger bakom det hela är det lite av en bottennapp. Textmässigt måste jag ändå säga att ”F & M” är bättre än föregångaren… humor i musik är aldrig fel, men kan hålla med om att humorn i ”Skills In Pills” kunde uppfattas som omogen.
Band: Lindemann.
Titel: F & M (Frau und Mann).
Genre: Industrial metal/Neue Deutsche Härte.
Skivbolag: Universal/Vertigo Berlin.
Releasedatum: 22 november 2019.
Bästa spår: ”Steh auf”, ”Schlaf ein”, ”Knebel”, ”Wer weiß das schon”, ”Blut”.
Betyg: 6/10.
Lucas LMZ Zimmermann.
