Då är det dags för en ny recension och den här gången snackar vi om en comeback efter över ett decennium utan att släppa nytt material. Svenska power metal-bandet Insania är äntligen tillbaka med femte studioalbumet V (Praeparatus Supervivet) som är deras femte studioalbum (*precis som titeln lyder… var förresten tvungen att kolla flera gånger att jag skrivit den rätt.). Vet inte hur många som är bekanta med Insania (eller Insania Stockholm som dom också kallas) men de har varit aktiva sedan 1992 och senaste albumet Agony – The Gift Of Game släpptes i mitten av 2007. Så ja, fram till nu har det gått väldigt lång tid. Låt oss se om det här är en lyckad comeback.
V (Praeparatus Supervivet) inleder direkt med titelspåret Praeparatus Supervivet som känns lite som en korsning mellan Angra och Helloween. Sångaren Ola Halén kommer ganska högt och rösten påminner en aning om Michael Kiske eller André Matos (vila i frid). För mig som gillar den här typen av musiken är det här rena julafton, refrängen och keyboardinslagen i bakgrunden är 10 av 10. Näst på tur har vi Solur som börjar väldigt episkt och ger tydliga Stratovarius-vibbar. Strukturen är intressant då det händer saker hela tiden och hade det inte varit för att nån melodislinga där emellan kändes farligt bekant hade det varit en riktig höjdare. Låt nummer tre är Prometheus Rise som likt förra inleder rätt så episk (precis vad låttiteln kräver) och känns lite som en temposänkare. Må hända att strukturen är bra och gitarrsolot lika så, men i refrängen blir det väldigt platt och tråkigt. Moonlight Shadows innehåller tydliga symfoniska drag och ser i början ut att kunna bli en höjdare. Refrängen är korrekt och slutet är 10 av 10, men mitt i dyker det upp en keyboardslinga jag har hört många gånger i alla möjliga kontexter. Vilket är ett rejält minus. Låt nummer fem My Revelation ser ut att vara en ballad i början, men går snabbt över till att vara 100% Gamma Ray, Ola Halén har till och med gått över till att nästan härma Kai Hansen. Bortsett från bristen på originalitet fungerar det och är en bra låt. Gitarrsolot är guld. Ska vi snacka om en riktig höjdare så får det bli låten därpå We Will Rise. En episk rackare som innehåller allt som krävs för att en låt ska bli en höjdare. Intressant struktur, klockren refräng, snyggt gitarrsolo och fina melodier.
Vet inte om det bara är min personliga känsla, men upplever att det är ytterst sällan ett sånt här band dyker upp i Sverige. Och dom få gångerna det händer får dom inte den uppmärksamhet de förtjänar. Apropå albumet i sig lät det väldigt lovande i början och det fanns potential att koka ihop nånting riktigt intressant. Men viss enformighet här och där, melodier som känns alldeles för bekanta och mindre intressanta låtar gör att det inte riktigt blir det mästerverk man hade hoppats på från första början. V (Praeparatus Supervivet) är hursomhelst ett korrekt album som definitivt lär fånga inbitna power metal-nördars intresse. We Will Rise får bli den absolut starkaste punkten. Annars gillade jag även Praeparatus Supervivet, Power Of The Dragonborn, My Revelation och kanske Moonlight Shadows.
Du som gillar melodisk power metal som Stratovarius, Unisonic, Edguy, Angra, Helloween etc. kanske bör ge Insania och det här albumet en chans. Jag tyckte det var ganska intressant att höra det här albumet och jag hoppas att Insania fortsätter skiva ny musik kommande åren.
Band: Insania.
Titel: Praeparatus Supervivet.
Genre: Power metal.
Skivbolag: Frontiers.
Releasedatum: 12 november 2021.
Lucas LMZ Zimmermann.
