Candlemass The Tritonus Theater

Två års väntan är över och efter fyra eller fem framflyttningar är det äntligen dags för Candlemass att äntra scenen på Södra Teatern som byggdes 1852 och är en av landets äldsta, fortfarande aktiva teatrar. Ute i foajén går exalterade och förväntansfulla fans och trivs med varandra i den historiska miljön. Det är ett möte mellan generationer och nationaliteter, alla stora beundrare av bandet vilket ger en familjär atmosfär. Vem som helst kan hamna i samspråk med vem som helst och som någon sade:-Här är alla lika oavsett ålder, yrke eller härkomst. Teaterklockorna ringer in till spelning och publiken börjar ta plats i salongen. Kvällen inleds med att de svenska Heavy Metalpionjärerna bröderna Ragne och Styrbjörn Wahlqvist från Heavy Load som gör en kort presentation av bandet som de från början tyckte hade någonting som skulle kunna göra att de hade möjlighet att nå ut till en större publik. Ridån går upp och döden uppenbarar sig på en scen föreställande en galgbacke! Bandet kommer in och inleder med Solitude, något som de aldrig tidigare gjort. Mörkret i musiken slår med all kraft mot publiken som svarar med att ge allt genom att sjunga med, applådera och jubla. Det blir en helt magisk kväll med ett samspel mellan publik och band som tar stämningen till astronomiska höjder. I ett mellansnack berättar Leif Edling att Candlemass fick låna Heavy Loads studio för inspelningen av Epicus, Doomicus, Metallicus. Studion fanns i en källare nära Tekniska Högskolan och det var ingen lyx. Man fick pissa i en hink och det var så kallt att andedräkten och strängarna frös. Ja och det var därför det lät så jävla illa flikar Mats in och får publiken att jubla. Efter konserten drar många lyriska fans till Garlic and Shots och fortsätter diskutera galet bra det var. Efter en stund dyker Mats Björkman upp och kränger öl och Blood Shots från baren

Lördagen den 13 november

Candlemass/Epicus Doomicus Metallicus

Solitude

Demon’s gate

Crystal Ball

Black Stone Wielder

Under the oak

A sorcerers ledige

The Well of souls

Mirror mirror

The tempter

Astrolus the great octopus

Bearer of pain

Andra kvällen är det Nightfall som ska betas av och i foajén står jag och pratar med nyvunna vänner från Danmark, Norge, Skottland och såklart Sverige. Många diskussioner förs om vilken av skivorna som är bäst och det är nog ganska jämt skägg i åsikter gällande det. Unikt för kvällen är att man ska framföra Mourners Lament en låt som aldrig tidigare spelats live. Noterbart också att man sluter cirkeln genom avsluta med Solitude. Återigen tar Candlemass oss med på en resa igenom mörkret. För andra kvällen i rad lyckas man försätta publiken i ett lyckorus. Episk Doom Metall har den egenskapen att när alla är med på noterna skapas en stämning som är svårslagen. När man pausar musiken i någon refräng hör man verkligen hur precis alla i publiken vrålar för full hals, ett tecken på euforin i lokalen. Den här typen av musikaliska upplevelser är en av anledningarna att gå på konserter. Den känslan av kärlek, värme och gemenskap som sprider sig på Teatern är underbart stark och ger en energi som man kan leva på ett bra tag framöver. Enormt stort tack till Candlemass och till alla som var där och gjorde denna helg till ett minne för livet!

Söndagen den 14 november

Candlemass/Nightfall

Gothic Stone

The well of souls

Codex Gigas

At the gallows end

Samarithan

Marche Funebre

Dark are the vails of Death

Mourners Lament

Bewitched

Black Candles