Om man tänker sig thrash metal, kombinerat med skräck, moshing och humor, då kan nog resultatet inte bli något annat än Freddy Krueger’s Underwear eller snarare initialerna F.K.Ü. som bandet i fråga är kända för.
F.K.Ü. kommer från Uppsala och även om debutplattan Metal Moshing Mad släpptes 1999 ska bandets historia redan ha börjat nån gång i sent 80-tal. I dagsläget är det bara basisten Patrik Pat Splat Sporrong och gitarristen Peter Pete Stooaahl Lans som varit med redan från första början. I övrigt består bandet idag av trummisen Emil Unspeakable Emp Berglin och brittiska sångaren Lawrence Larry Lethal Mackrory, som även medverkar i bland annat Darkane.
I år är bandet aktuella med sitt sjätte studioalbum The Horror And The Metal som (precis som så mycket annat) släpps imorgon, alltså den nionde februari. Vad kan man förvänta sig av det hela? Låt oss börja lyssna och ta reda på mer.
Så fort man trycker på playknappen möts vi av titelspåret som är en standard och lagom ösig thrash metal-låt vars sångtext representerar bandets image väldigt bra. Tydligaste referenserna som dyker upp i min hjärna är Testament i The Gathering-eran, Slayer och kanske lite Flotsam And Jetsam i början. Nu är det här långt ifrån världens ösigaste och snabbaste thrash metal-låt, men den innehåller precis den nivå av agression jag förväntar mig av just den här subgenren och produktionen är väldigt lyckad. Vi fortsätter efter det med nästa låt (He Is) The Antichrist som definitivt innebär en tydlig tempoökning. Strukturen är kanske lite mer simpel och förutsägbar än i förra låten, men det här blir nog definitivt en livefavorit och en passande låt för en wall of death.
På plats tre har vi The Spawning som återgår till ungefär samma tempo som i titelspåret men känns ändå en aning mörkare och kaxigare på något vis. Törs inte peka ut det som en höjdpunkt eller favorit hittills, men det är ändå en god kandidat till det. Don’t Have To Go To Texas kan i början ge intryck av ytterligare en temposänkning, men så fort introt är över sker en drastisk tempoökning som gör låten mycket mer spännande. Jag gillar den här typen av oförutsägbara strukturer så här har vi definitivt en favorit.
Femte spåret Harvester Of Horror är bland det långsammaste och tyngsta vi lär hitta i albumet hittills, kanske en välbehövlig paus mitt i allt ös och låten har ingen brist på aggression för det. I övrigt känns den som en skön låt att headbanga till. Deep Cuts har en händelserik struktur som påminner lite om Don’t Have To Go To Texas, men är kanske inte riktigt lika oförutsägbar. Ändå tillräckligt bra för att vara sedd som en personlig favorit.
Alstret avslutas med They Are 237, Bringing Back The Dead, Some Kind Of Mosher (en kreativ referens till Metallica) och You Are Who You Eat. Av dessa fyra uppskattade jag den andra och den sistnämnda lite extra.
På det stora hela är The Horror And The Metal precis den typen av album jag förväntat mig av F.K.Ü. från första början och säkert den typen av album publiken kräver. Kan hända att variationen mellan låtarna inte är så tydlig och att soundet är långt ifrån nyskapande, men vi snackar ändå om ett korrekt och rätt lyckat thrash metal-album. Ljud och produktionsmässigt är allt i stort sätt prickfritt, och bara en sån sak är ett rejält plus.
Ungefär såhär borde all thrash metal låta i min mening. Det är precis den här typen av sound jag gått och saknat i de sista albumen med ett visst amerikanskt band som börjar på M och som precis vunnit en grammy i kategorin Best Metal Performance. Jag är ganska övertygad om att du som gillar F.K.Ü. och den här subgenren lår uppskatta The Horror And The Metal, så nu ser vi fram emot releasen imorgon.
Band: F.K.Ü.
Titel: The Horror And The Metal.
Genre: Thrash metal.
Skivbolag: Despotz Records.
Releasedatum: 9 februari 2024.
Lucas LMZ Zimmermann.
