Idag är det en officiell releasedag och ett av banden som idag släppt ny skiva är tyska Equilibrium. Vet att dom har blivit relativt kända bland stora delar av hårdrockspubliken, men här kommer hursomhelst lite fakta om bandet… Equilibrium grundades 2001 i München och är kända för att kombinera folkmusik med olika subgenrer som power metal, black metal och symphonic metal Alltså kan man på sätt och vis jämföra dom med band som bland annat Ensiferum, Månegarm, Svartsot, Turisas etc. Visste länge att dom fanns men det blev inte förrän för några år sedan då jag började lyssna mig in på deras musik… anledningen till att jag i början struntade i Equilibrium var att jag hade svårt att tänka mig den här typen av musik på tyska. Men till slut gav jag dom en chans och började lyssna på tredje albumet ”Rekreatur” (2010). Blev såld på dom nästan direkt och kände mig dum som inte gav Equilibrium en chans tidigare… gillar det mesta inom folk metal och överhuvudtaget all typ av metal med episka inslag brukar få mig på fall.
”Renegades” är albumet vi ska prata om den här gången och är bandets sjätte i ordningen. Till en början har jag en känsla av att det här nya albumet kommer innehålla mer överraskningar än i senaste albumet ”Armageddon” (2016)… först och främst, vad hände med bandets klassiska logga? Man har visst gjort samma sak som Metallica när dom släppte ”Load” (1995)… vid sidan av genrebytet byts klassiska loggan ut mot en mer simpel och minimalistisk logga. I övrigt… som dom flesta känner till har det mesta av bandets musik hittills varit på tyska. Först i fjärde albumet ”Erdentempel” (2014) började man använda det engelska språket… ioförsig gjorde man det bara i den skivans sista låt ”The Unknown Episode”. I förra albumet ”Armageddon” skrevs tre låtar på engelska och resterande icke-instrumentala på tyska.
I ”Renegades” ser det ut som om man valt att göra nästan allt på engelska, men största överraskningen till en början var ändå första singlarna ”Renegades – A Lost Generation” och ”Path Of Destiny” där det blev lite av ett genrebyte… det episka folk metal-soundet hamnade lite åt sidan och stilen blev lite mer melodic death/modern metal-inriktad med inslag av electronica. Förstår att fans reagerade illa på det plötsliga genrebytet… jag är en av dom, ”Renegades – A Lost Generation” var helt okej… det fanns åtminstone lite kvar av det Equilibrium varit tidigare. Däremot ”Path Of Destiny” förstår jag mig inte alls på… inte nog med att man bytt genre, det låter på tok för mediokert för att vara Equilibrium.
Den förstnämnda låten är även första låten på skivan och efter den kommer ”Tornado” som har en snarlik struktur. Förutom Robse’s harsch vocals bidrar basisten med lite clean vocals i refrängen och han gör det ganska bra. Nivån sänks tyvärr i tredje spåret ”Himmel Und Feuer” (enda låten på tyska förresten)… den låten känns som en missbildad korsning mellan Freedom Call och Equilibrium, det instrumentala låter på tok för glatt för att vara Equilibrium… hade det låtit glatt och episkt på samma gång hade det fungerat, men så är inte fallet. ”Path Of Destiny” ska jag inte kommentera en gång till. Standarden i dom två första spåren återkommer i ”Moonlight” som skulle kunna vara en av skivans bästa låtar då lite av den episka atmosfären som varit en viktig del av bandets signatursound finns där.
Vad kan jag ha att säga om resten? Jo… när man inte trodde ribban kunde sjunka lägre kommer ”Kawakaari – The Periphery Of The Mind”, inte nog med att genrebytet är ganska radikalt… screampartierna har en tydlig metalcore-stank. Det blev verkligen för mycket för mig och helst ville man avbryta genomlyssningen av skivan… men ska man göra en recension får man såklart plåga sig igenom resten. I början var jag skeptisk till tanken att dom skulle göra cover på Hooters-klassikern ”Johnny B.” (en låt som tyska rapgruppen Down Low gjorde cover på år 1997), men det visade sig vara en ganska lyckad cover… originalet i sig har starka inslag av keltisk musik, så det passar Equilibrium utmärkt. En annan bra låt är ”Final Tear” som bland annat innehåller en del av Greta Thunbergs kända tal… antar att det ska föreställa någon typ av hyllning till henne och i övrigt kan det vara låten som mest påminner om Equilibrium. ”Hype Train” var halvkass och sista spåret ”Rise Of The Phoenix” är helt okej. Produktionen kan man inte neka är bra som alltid, så åt det hållet finns det ingenting negativt att ta upp.
Kort sammanfattat… efter att första singlarna släpptes fruktade jag det värsta och nu har jag fått det bekräftat. Vi står inför det sämsta och mest mediokra albumet med Equilibrium. Förstår att dom kanske kände för att skapa nånting nytt och fräscht, och det är inge fel med det i sig då det finns exempel på band som tänkt så och ändå lyckats göra ett bra album… men i det här fallet snackar vi om ett rätt så radikalt genrebyte och det mesta är antingen mediokert (standard modern melodic death metal) och i vissa fall uselt. Det finns några låtar som klarar sig och kan vara värda att lyssna på… men med tanke på att Equilibrium visat tydligt i tidigare material att dom kan mycket bättre än så blir det bara frustrerande. Hur tänkte dom ens när dom skrev låtarna? trodde dom på fullaste allvar att fansen skulle gilla det? Nåväl… hoppas på ett bra Equilibrum-album i framtiden, dom har som sagt gjort väldigt mycket klockrena grejer… men återigen, ”Renegades” är ett fiasko jämfört med det övriga.
Band: Equilibrium.
Titel: Renegades.
Genre: Melodic death/symphonic/folk metal.
Releasedatum: 23 augusti 2019.
Bästa spår: ”Moonlight”, ”Johnny B.”, ”Final Tear”, ”Rise Of The Phoenix”.
Betyg: 4/10.
Lucas LMZ Zimmermann.
