Skivbolag: Nuclear Blast.
Genre: Folk/death metal.
Betyg: 8’5/10
Eluveitie från Schweiz är tillbaka… sist hade dom en ny line-up att komma med och ett studialbum som visade sig vara en uppföljare till akustiska folkalbumet ”Evocation I – The Arcane Dominion” (2009). Pratar naturligtvis om ”Evocation II – Pantheon”. Men nu är Eluveitie tillbaka med ett nytt folk metal-album som många av oss som följt bandet ett tag väntat ivriga på. Kort efter releasen av ”Evocation II” fick vi nöja oss med låten ”Rebirth”… men ett nytt Eluvetie-album blev en ännu mer glädjande nyhet och första smakproven ”Ategnatos” och ”Ambiramus”, precis som Eluveitie ska låta. Visst… dom akustiska albumen är också rätt intressanta och värda att lyssna igenom, men vi är ju metalheads och vi vill ju helst ha metal (hehe)… så då är det väl logiskt att ett nytt metalalbum är intressantare.
Vi som lyssnat länge på bandet känner nog ungefär till vid det här laget hur ett metalalbum med Eluveitie är konstruerat… brukar röra sig om ungefär 15 eller 16 spår… några av dom är bara intron, innehållet brukar vara väldigt varierat, det finns även ett tydligt koncept albumet igenom och även om språket som mest används är engelska kan det hända att det dyker upp en och annan mening på det numera kelitska språket galliska. Till en början hade man en känsla av att Anna Murphy skulle vara rätt saknad, men ändå inte… även Fabienne Erni har en klockren sångröst och dom hade nog inte kunnat hitta någon bättre för att ta Anna Murphys plats i bandet.
Såhär spontant kan jag erkänna att folk metal är en av mina favoritsubgenrer och görs den på rätt sätt är det lite av en självklarhet att jag kommer älska det jag hör. Eluveitie är dessutom ett av mina favoritband i genren och med tanke på deras rätt så stabila diskografi har jag väldigt svårt att ens tänka mig att dom någonsin kommer göra mig besviken… vilket dom inte gör här heller. Det jag sagt högre upp är en korrekt beskrivning av ”Ategnatos” och i övrigt finns det nog inte så mycket ont att ta upp. Produktionen är återigen bra, soundet i sin helhet med alla instrument som är med är välbalanserat… det finns inget som överröstar något (vilket är väldigt svårt att få till när man har många instrument att hålla reda på) och alla sång/instrument-insatserna är inspirerade och rätt felfria. Några av låtarna som mest uppskattades för min del var ”Ategnatos”, ”The Slumber”, ”A Cry In The Wilderness”, ”Mine Is The Fury”, ”Threefold Death” och ”Ambiramus”.
Finns det möjligtvis nånting jag tycker inte är så positivt så är det att man valt att ha fade out-låtar, vilket jag i vanliga fall har väldigt svårt för… men får nog ta det med en nypa salt. Låtarna är ändå bra så det kvittar. Sedan finns det även några svagare punkter mot slutet i form av ”Breathe” och ”Eclipse”… inga dåliga låtar men håller inte riktigt samma standard som det övriga. Det är nog allt jag har att säga… Eluveitie har lyckats igen. Ännu ett album värt att lägga till i samlingen och för dig som gillar den här subgenren lika mycket som jag är det nästan lag på att lyssna på ”Ategnatos”.
Av: Lucas LMZ Zimmermann.
