Ordet one-hit-wonder slår mig med en fet slägga första gången jag lyssnar igenom denna platta. Bandets första singel ”When I’m with you” är en av de bästa AOR-låtar jag har hört de senaste tio åren. Den släpptes redan i maj 2019. Andra singeln ”Don’t make believe” släpptes i oktober förra året, och den är också på en nivå som skulle göra de flesta AOR-band 2020 gröna av avund. Och där har vi problemet. Här har vi ett band som kan leverera en gräv-ned-dig-och-dö-singel två gånger per år. Men när de tvingades(?) skriva en hel platta senare så fanns inte magin där längre hos dessa australiensare.
Öppningsspåret ”Mountain” är absolut en stabil rockrökare.
Nästa spår är nämnda “Don’t make believe”, och det är poppig old school-AOR med en väldigt snygg och effektiv refräng (men de för guds skulle inte videon, som är den kanske sämsta som någonsin har gjorts!).
”Fool for love” bjuder på en snygg brygga, men tappar lite tempo efter det.
Balladen “My last breath” för tankarna till svensk schlager. Jag ser Triad i Mellon framför mig.
Efterföljande ”Everyting” är tyvärr väldigt intetsägande trots sitt traditionella AOR-arr, och ”Forever yours” är en av plattans svagaste låtar.
Med ”Fly high” går man in på områden som normalt Giant och Journey behärskar bäst. Det är bra, men lika nyskapande som pepparkakor.
Sedan kommer knocken. “When I’m with you” är ett sånt jävla lyckopiller deluxe. Om resten av låtarna hade låtit så här så hade Neal Schon dragit upp täcket till hakan och sovit tills han dog.
”The end of you and me” är en AOR-ballad av klassiskt snitt. T o m lite bättre än det generella snittet.
Sedan dör vi alla en smula. En akustisk ballad som är så intetsägande och usel att man chockas över att ingen ens ställde frågan varför?!
Men lyssna på de två singlarna från förra året. Där visar East Temple Avenue att de verkligen är att räkna med.
Band: East Temple Avenue
Titel: Both Sides of Midnight
Genre: AOR
Bästa spår: When I’m With You
Skivbolag: AOR Heaven
Releasedatum: 2020-11-27
