Kort tillbakablick 1:
Sweden Rock Festival 2003. ”Häng med och kolla Danko Jones” sa en polare. ”Danko who?” svarade jag men hängde på – och golvades fullständigt av den lilla trion som utan att hämta andan pumpade ut adrenalin och sylvassa rockriff över den allt mer exalterade publiken.
Kort tillbakablick 2:
Sweden Rock Festival 2019. Klockan 12.15 kliver den lilla svartklädda trion upp på stora Festival Stage. Ett smått omöjligt uppdrag. Om man inte heter Danko Jones. Han och hans två parhästar hade inga som helst problem med att fylla ut den väldiga scenen (och gräsmattan framför den) med deras unika frenesi, attityd, karisma och feta sväng. Danko Jones live är helt enkelt en käftsmäll som är omöjlig att värja sig för.
Nu är trion tillbaka med deras elfte studioalbum, efter vad som i mina öron har varit deras enda lilla svacka med plattorna ”A Rock Supreme” och ”Power Trio”. Skulle svackan kvarstå eller skulle de resa sig och gå på knock igen?
Titeln på öppningsspåret ”Guess Who’s Back” ger oss svaret direkt. Det är verser som för tankarna till debutplatan ”Born a Lion” och en refräng som ångar av efterföljande ”We Sweat Blood”. Så, ja, grabbarna är jävlar i mig tillbaka.
“I came here to fuck things up and have a good time” sjunger Danko i “Good Time”, en textrad som rymmer hela essensen av Danko Jones sedan dag ett. Här påminner det musikaliskt mer om “Below the Belt” (som är deras mest framgångsrika album) med ett stänk av Turbonegro (som inte oväntat är ett av herr Jones favoritband). Den klockar för övrigt in på 3.57, vilket är den klart längsta låten på plattan. It’s only rock’n’roll… Titelspåret därefter är framför allt en rock’n’roll-tuff uppvisning av rytmsektionen som bjuder på ett härligt driv.
Att Danko Jones är en stor älskare av Thin Lizzy i allmänhet och Philip Lynott i synnerhet är ingen nyhet, och den obligatoriska och ständigt förväntade Lizzy-blinkningen kommer med ”Get High”. Verserna påminner (som så otroligt mycket i Dankos musik) om ”Renegade”-plattan, och refrängen blinkar åt The Hellacopters håll. Det är givetvis fantastiskt bra.
”Stiff Competition” kan enklast beskrivas med ”attityd”. Tänk Clawfinger-attityd och Turbonegro-sväng. Kanadensarna bjuder sedan i ”She’s My Baby” på brittiskt punkös från start till stopp med en adrenalindoft av Toy Dolls. Mer punkdoft blir det i ”Eye for an Eye”, men denna gång av mer hemtamt, nordamerikanskt märke där Ramones möter Social Distortion kryddat med en nypa rockabilly. Med andra ord en låt Volbeat skulle döda för.
”I Like It” går däremot lite på tomgång och känns tradig, men å andra sidan är jag samtidigt så osunt bortskämd med Dankos normalt sett så höga lägstanivå. Det styrs upp i ”Let’s Make Out” som är en skön mix av AC/DC, Kiss och sentida The Beatles(!)
”What Goes Around” är så sinnessjukt ösig att det borde sättas upp varningslappar för personer med svagt hjärta när den framförs live. Och om man mot förmodan lyckas stå tillbaka så avslutar Danko Jones jobbet med avslutande ”Shake Your City”. Det kan du garanterat räkna med, så missa för guds skull inte nästa gång Sverigevännen Danko kommer till stan. Ingen låt är en klockren tia, men samtliga förutom en rör sig i gränslandet strax där under och betyget blir därefter till årets hittills bästa platta.
They came here to fuck things up and have a good time. They succeeded. Again.

Artist: Danko Jones
Titel: Electric Sounds
Genre: Hårdrock med oslagbar attityd
Bästa spår: Get High? i hård konkurrens med What Goes Around
Skivbolag: AFM Records
Releasedatum: 2023-08-25
Av Tony Johansson