Våra egna funk-rockhjältar Electric Boys är tillbaka med sin nya skiva Grand Explosivos, den första skivan sedan 2021. Jag tycker verkligen att Electric Boys har hållit momentum och släppt bra skivor med jämna mellanrum. Dock finns det såklart en farhåga med band som hållit på så pass länge som de har gjort, när album släpps närmare inpå varandra och de farhågor man har är gällande om det kommer att hålla hela vägen på ännu en skiva. Att de kan skriva starka hooks samt bra låtar, det vet man sedan tidigare.. Men att skriva en skiva som håller hela vägen i dagens rock djungel, samt efter att ha hållit på så länge, det är inte alla som lyckas med, inte ens arena jättarna.
Med spänning klickar jag på play och så beger vi oss..
Skivan börjar med låten ”When Life Treats You Funky” och det är drag från första ton. Det är hög energi som genomsyrar låten med en bra känsla. Tankarna går direkt till 1990 och “Funk-O-Metal Carpet Ride”. Det infinner sig en extremt svängig och hookig refräng som väldigt fort sätter sig på hjärnan. Svårt att inte röra huvudet i takt till detta. Conny Blooms röst låter kanon och samtliga i bandet levererar starkt. Svensk funk-rock a la Electric Boys när de är som bäst. Det svänger, sa katten!
Better Safe Than Sober, bara titeln är guld. Direkt på refräng, också ett stort plus. Kul med band som vågar ändra lite struktur i det vanliga låtskrivandet, speciellt inom rock genrerna. Bra driv på refrängen och skönt sväng i riffen från gitarrerna. Jag gillar starkt att verserna bryter av mot refrängen, med mer gung på verser/mellanspel och fullt blås på refrängerna. Det infinner sig rätt tyngre riff på denna också vilket sätter guldkant på låten. Två extremt starka spår efter varandra, man tackar!
I’ve Got A Feeling. Läckert intro med snygg gitarrmelodi. Conny går ned lite i registret på verserna och visar upp sin bredd, vilket bjuder på en skön dynamik. Snygga stämmor på denna i pre-chorus och refräng. Refrängen är löjligt stark, en hook som verkligen sätter sig. Garanterat extremt stark live, med stor möjlighet för publiken att sjunga med. Modern Electric Boys låt, som jag tycker blandar nytt och gammalt på helt rätt sätt. Produktionen på skivan tilltalar mig väldigt mycket, bra tryck och tydlig ljudbild, samtliga instrument kommer till sin rätt.
And The Band Played On – part 1. Lite mer downtempo på denna låt, svängigt men på ett lättare sätt. Även här stark refräng med snygga körer. Låten ger en känsla av “road trip” genom USA och även av ett band som levt sitt liv ute på vägarna och väljer att se det positiva i det livet de valt. Conny får till en riktigt snygg nerv i sin röst i detta spår, det är som skört men kontrollerat. Det ger en fin extra touch till låten.
Domestic Blitz plockar upp farten igen. Basen får tala snyggt och ledande på verserna. Snygg refräng med körer som verkligen osar de första två skivorna. Modernt men som ändå fångar fansens nostalgiska sida, utan att göra en kopia på sig själv. Även här kommer Connys röst verkligen till sin rätta. Klockrent driv i trummorna på denna och det bjuds även på ett rejält gung i mitten av låten efter refräng. Precis det vi älskar med Electric Boys, allt ifrån det snabba drivet och den funk-rock osande känslan till det mer grooviga a la ”Groovus Maximus”.
Karma’s Gonna Get You, ett spår som fortsätter att hålla upp tempot. Jag älskar refräng texten, “Karmas Gonna Get You, cause Karma is a motherfucking bitch”. Ett klassiskt Electric Boys spår, en hög lägsta nivå.
Missed Her By A Minute. Ett intro som överraskar. Ett piano tar plats och tillsammans med den läckra gitarrmelodin, låter det ett kort tag nästan AOR/Melodic Rock. (Du läste rätt). Löjligt snyggt intro och gitarrmelodin är magisk. Verserna hålls ned dynamiskt och det byggs starkt mot refrängen. Kanske plattans bästa spår, riktigt stark refräng och samtliga melodier i låten sätter sig fort på hjärnan. Snyggt med pianot som sticker fram här och där under låten, det tar inte för mycket plats men jag skulle sakna det om det inte fanns där.
Learjet. Ett rejält pampigt intro, där trummorna fokuserar på pukorna och körerna tar stor plats. Nästan att verserna är starkare än refrängerna på denna. Säkerligen också ett starkt livespår. Riktigt starkt gitarrsolo på denna. Pendlar snyggt dynamiskt mellan olika typer av partier, tungt till mer driv.
Cosmic Jagger, svängigt värre från början av spåret. Verserna är även här löjligt starka, med körerna som sjunger “Tingeling”. Ett spår som byggs extremt väl av körerna nästan leder låten, likt som vi hört förut på till exempel de första två skivorna. Det är något som jag verkligen gillar med band som Electric Boys eller Extreme, där körerna inte bara finns på de “vanliga ställena” utan körerna kan bli en del av verserna fullt ut eller refrängerna fullt ut. Det blir som en del av leadsången.
The Great Believer, återigen starkt intro som bygger extremt väl. Sedan åker vi och det är ett jävla gung och driv. Lite Motörhead blues-vibe över detta och jag tänker “Damage Case”. Såklart en klassisk blues men ändå. Starkt spår som man helt enkelt inte kan stå still till.
And The Band Played On – part 2. Sista spåret på skivan. Tempot dras ned och en snygg atmosfärisk känsla byggs. Detta spår står som ett outro och det finns väl inte mer att säga än att det är snyggt, men kanske inte fyller så mycket funktion. Jag hade föredragit om man gjorde en lite annat arrangerad version av part 1.
Sammanfattning:
En stark Electric Boys skiva, med flertal av vad som kan komma att bli några av deras största hits i katalogen. Bra bredd på skivan och flertal spår som sticker ut. Du får vad du förväntar dig, men blir även överraskad här och där. Lagom längd på låtar och antal spår. Det enda jag skulle göra är att plocka bort part 2 eftersom jag inte tycker att den fyller någon funktion. Electric Boys visar på att de fortfarande levererar och att de är våra svenska funk-rock kungar av en anledning. Jag ser fram emot att se dem live och få förhoppningsvis höra en del av detta material live.
Betyg:
Av: Rasmus Harnesk Wiklund
