Skivbolag: Republic Records (Universal)
Genre: Hårdrock/alternative metal
Betyg: 3/5
Ja… det har visst gått lite mer än ett halvår sedan den här skivan släpptes och jag kan väl inte säga att jag haft stor koll på Black Veil Brides senaste tiden då jag varit ganska ointresserad av dom. Som säkert många andra tyckte jag ett tag att Black Veil Brides var fjantiga då många emoinspirerade småtjejer var tokiga i dom… speciellt tokiga i Andy Biersack eftersom ”han var sååååå söt och sååååå cool”. Inga konstigheter egentligen… dyker det upp ett nytt rockband som har en massa skrikande småtjejer efter sig blir dom genast hatade av många inbitna metalheads, det var ju bland annat det som fick många hårdrockare på 80-talet att hata glam metal-band som Mötley Crüe, Poison, Cinderella, Bon Jovi etc. och det skulle inte förvåna mig att delar av det mönstret fortfarande fanns kvar idag.
Tanken med den här recensionen på senaste plattan ”Vale” var främst att försöka slänga den beskrivna inställningen åt sidan och endast fokusera på det musikaliska innehållet på den här plattan. Vad som trots allt inte går att neka är att Black Veil Brides har en del låtar som faktiskt är rätt okej och Andy Biersack har en ganska klockren röst. Alltså kan man finna positiva saker om Black Veil Brides i musiken… men i det här fallet måste jag tyvärr säga att jag misslyckades med det i vissa delar. Okej, det gick att lyssna på vissa låtar och några budskap i texterna kunde vara bra… det ska dom naturligtvis ha cred för, men i övrigt upplevde jag ”Vale” som ganska långtråkig. Produktionen är platt, dom flesta låtarna generiska med ganska tjatiga refränger och det låter som om Andy haft ont i halsen medan han spelade in sången. Men det finns som sagt ett å annat som går att rädda, låten ”The Vow” hade ett ganska klockrent riff, långa spåret ”Dead Man Walking (Overture II)” hade några intressanta element och ”Ballad Of The Lonely Hearts” var väl helt okej… kanske den bästa låten på plattan.
Önskar att jag kunde godkänna det här albumet då det var det som var tanken från första början och Black Veil Brides är trots allt lite mer än ett image-fixerat band med skrikande emotjejer efter sig. Men i det här albumet har dom inte kunnat bevisa det och jag kan inte vara oärlig mot mig själv när jag skriver en recension, så jag kan inte göra nå annat än att såga det. Har dock varit så objektiv jag kunnat.
Av: Lucas Zimmermann