Beast in Black slog ner som en bomb i mitt liv 2017 när bandet släppte Berserker som utan tvekan är ett av det bästa albumen som släppts de senaste åren.
2019 släpptes From hell with love som befäste bandets och Anton Kabanens sjuka lägsta nivå när det kommer att skriva grymma låtar som fastnar direkt.
När moonlight rendezvous släpptes som första smakprovet till nya Dark connection byggdes återigen mina förväntningar upp till max men de sänktes en smula när One night in Tokyo kom. Dels är låten en liten rippoff på 90-tals ikonen Pandoras klassiker Don´t you know plus att själva låten är sådär.
Men en låt gör ju inte en hel platta så jag trycker förväntansfullt på play vid halv 5 tiden i morse på väg till jobbet och första spåret Blade runner ljuder i mina högtalare.
Yes, tänker jag. Det är hårt men i sann Kabanen anda så är det trallvänligt och lätt att sjunga med i. Och temat bara fortsätter i de följande spåren Bella donna, Highway to mars, Hardcore.
Sen kommer de två singlarna som har släppts men dessa är ju redan avhandlade så mer energi behöver inte läggas mer på dom.
När jag nu börjar på skivans andra hälft så börjar jag skruva lite mer på mig och kan börja tycka att varför inte pröva lite nya grejer. Det svänger som tusan men det blir lite tradigt i längden. Dessutom har syntharna fått ta lite mer plats vilket känns sådär. Dessutom får jag känslan att Kabanen & CO har gjort lite covers på sig själva, då en del partier i några låtar att återanvänds från bandets två första album.
Skivans tre sämsta spår sparas till slutet med halvballaden My dystopia och de två obegripliga val av covers. Jag vet inte vad syftet var men göra covers på Manowars Battle hymn och Michael Jacksons They don´t care about us, men det känns så totalt onödigt. Battle hymn är väl den bättre av de två tolkningarna men sångaren Yannis Papadopoulos är ingen Eric Adams Hans försök att försöka härma Eric blir mest att rent magplask vilket är synd för Yannis är en grymt kompetent sångare.
Betyget hamnar ändå till slut på en sjua men det är en väldigt svag sådan. Sexan hängde i luften men det hade känts som ett för svagt betyg. Inledningen på skivan är stundtals briljant vilket räddar upp det hela. Där visar bandet verkligen vilken sjuk hög nivå dom kan ha men den stora skillnaden från de två första albumen är att lägsta nivån har gått ner vilket är jäkligt synd.
Band: Beast in black
Titel: Dark connection
Skivbolag: Nuclear blast
Bästa spår: Blade runner, Bella Donna, Highway to mars, Moonlight Rendezvous
Relesedatum: 29 oktober 2021
Av Ulf Romedahl
