Ad Infinitum? ”vad är det där för några? Det förvånar mig inte om det är precis vad du som börjar läsa undrar då jag själv inte heller hört talas om dom tidigare. Namnet lät en aning bekant för min del, men jag har innan inte hunnit fundera eller ta reda på mer om det hela. Ad Infinitum visar sig tydligen vara ett symphonic metal band/projekt med rötterna i Montreux, Vaud (fransktalande Schweiz). Det har varit aktiva sedan 2018 och trots den korta stunden har de redan hunnit släppa tre studioalbum (egentligen två eftersom det andra visar sig vara en akustisk variant av det första).
Med tanke på vad man har valt att döpa albumen som om dom vore kapitel på en bok eller serie undrar jag om det finns ett inbyggt koncept kring alltihop. Första albumet är Chapter I: Monarchy, andra är Chapter I Revisited (akustiska Chapter I: Monarchy) och det tredje (eller snarare andra) som vi ska prata om den här gången är Chapter II: Legacy. Bortsett från att jag redan hunnit lyssna på låtarna Animals och Unstoppable så blir detta mitt första intryck av Ad Infinitum. Så låt oss ta reda på mer. Kanske borde lägga till att jag tidigare hört sångerskan Melissa Bonny i andra band som Evenmore och Rage Of Light (hon har även varit livemedlem för Serenity och Warkings) så jag har varit någorlunda medveten om hennes potential ett tag nu.
Chapter II: Legacy inleder direkt med första låten Reinvented som känns lite som nånting vilket modernt band som helst i samma genre skulle kunna spotta ur sig. Skulle säga att stilen ligger nånstans mellan Within Temptation, Delain, Visions Of Atlantis och kanske gamla Lacuna Coil. Lagom hårda gitarrer kombineras med symfoniska/elektroniska inslag, mestadels clean vocals (mezzosopran skulle jag gissa att Melissas naturliga stämma var) och lite growl nånstans i bakgrunden. Melissa sköter alla typer av sång själv så vi snackar inte direkt om någon klassisk beauty and the beast-effekt. Strukturen i överlag är ganska simpel och lättillgänglig. I överlag ingen dålig början men jag hoppas att man sätter ribban lite högre inom albumets gång. Nästa låt Unstoppable var kanske den som gav mig vittring på guld. Strukturen är fortfarande rätt så simpel men Melissas sångregister från clean till growl utnyttjas lite mer och i överlag känns den rätt så episk. Låt nummer tre Inferno känns väldigt pop-orienterad sångmässigt men gitarrsolot och härliga refrängen lyfter den en del. Skulle vilja göra den till en av albumets starkaste punkter men är ändå rätt så kluven om saken. Fjärde låten Your Enemy känns i princip lite mörkare och det ska den vara med tanke på namnet. Den bjuder dessutom på en rejäl dos growl där emellan. I förra låtarna kom det bara fram lite blygt i bakgrunden men nu är man nöjd över att ha hört lite mer. Vill inte påstå att growlen är särskilt vass eller aggressiv men ändå ganska godkänd i mitt tycke (en kvinnlig Björn Strid kan jag tycka). Nästa låt Afterlife bjuder på en liten överraskning. Sångaren Nils Molin i Dynazty och Amaranthe bjuder på gästsång och både han och Melissa gör ett strålande jobb tillsammans. Låt nummer sex Breathe är definitivt en av mina personliga favoriter i albumet. Melodierna är härliga och smått mystiska, gitarrsolot är klockrent och strukturen är (i sin enkelhet) intressant. 10 av 10 på den.
Aggressivaste låten (by far) är tveklöst Into The Night som också är en personlig favorit. Andra låtar jag uppskattade skarpt är Lullaby, Animals och My Justice, Your Pain. På det stora hela är Chapter II: Legacy ett godkänt album. Det låter symfoniskt och modernt på samma gång, även om det inte blir en typisk beauty and the beast-effekt så som vi är vana att höra den (sångerskan är liksom the beauty and the beast samtidigt) måste jag ändå säga att det låter intressant. Hade inte hört nånting liknande sedan ReVamp. Dock finns det väldigt mycket i albumet som påminner alldeles för mycket om etablerade band i genren och därför lyfter det inte så mycket som man hade önskat i början. Produktionen och mixen har jag ingenting negativt att säga om, för att vara vad det är så är den korrekt.
Det är allt jag har att säga. Inte hört förra albumet så jag kan bara utgå ifrån det jag hörde här men jag tror säkert att Ad Infinitum kan bli ett tungt namn inom europeiska symphonic metal-scenen bara dom finslipar på sitt sound lite mer. Där finns det redan intressanta element som skulle kunna förbättra genren i framtiden. Chapter II: Legacy är ganska långt ifrån perfekt, men ändå värt en lyssning eller flera.
Band: Ad Infinitum.
Titel: Chapter II: Legacy.
Genre: Symphonic metal.
Skivbolag: Napalm Records.
Releasedatum: 29 oktober 2021.
Lucas LMZ Zimmermann.
