The Menzingers är ett amerikanskt punkrockband som bildades 2006 i Scranton, Pennsylvania. De är kända för sin melodiska punkrock med influenser från alternativ rock, heartland rock och klassisk rock. Det är en något annorlunda skiva mot vad jag brukar lyssna på men jag kan säga att den passar extremt bra de här kokheta dagarna i Kalmar. Det är fart utan att vara hetsigt och det har ett väldigt behagligt tempo. Jag kan inte låta bli att tänka lite på Bastille som också jobbar mycket med melodier och olika typer av dynamik för att förstärka partier som lyfts på ett väldigt snyggt sätt. Det krävs en hel del jobb för att skapa en intressant ljudbild med den här typen av musik men när det görs rätt blir det ofta väldigt bra istället!
Everything I Ever Saw är en platta som spelats in mitt i livet. Bandmedlemmar är även familjemedlemmar. Man åldras och med tiden ändras man också. Och med Everything I Ever Saw vill de förmedla just den känslan.
När The Menzingers sångare och gitarrist Tom May berättade om albumet sa han:
”Så mycket förändrades i våra liv och i världen medan vi gjorde den här skivan, och på något sätt gjorde allt det att vi kom ännu närmare bandet och ännu närmare varandra som vänner. Efter tjugo år tillsammans känner vi oss mer sammansvetsade än någonsin i det vi gör.
Jag har alltid hört uttrycket ’större barn, större problem’, och det ligger något i det. Men det finns också större svar och en djupare mening. Det finns ett slags hopp som man måste kämpa sig till – ett hopp som bara går att hitta på andra sidan en verklig förändring.
I all osäkerhet som finns i livet och världen är det lätt att bli cynisk. Lätt att bara säga: ’Skit i allt.’ Med Everything I Ever Saw ville vi istället möta allt det där rakt på. Hela jävla paketet.”
Omslaget till Everything I Ever Saw bygger på ett fotografi taget av den japanske gatufotografen Shin Noguchi. Noguchi berättade själv att The Menzingers valde en av hans bilder till albumomslaget och att det var en stor ära, särskilt eftersom albumet markerar bandets 20-årsjubileum.
Hur låter det då? Jo det låter precis så. Det låter som ett band som vill lyfta fram olikheterna i deras liv och det låter som ett band som tar upp något de älskar och gör det ännu bättre än tidigare för att de utvecklats både som människor och som musiker.
Min favorit på plattan är tredje spåret: Romanticism. Den har ett snyggt driv med skitiga gitarrer och sångaren får till en lite desperat känsla i rösten och stundtals spricker den nästan. Sådär så att det blir snyggt. Och är det inte lite så med kärleken?
Other Peoples Money följer upp med ett lugnare och mer harmoniskt tempo. Det känns lite som att man gungas med i den och vaggas in i ett härligt sommarlugn. Och det fortsätter i låten Gasoline & Matches som har en härligt vågig känsla. Strandhäng, sensommarkväll eller en promenad i gryningen. Jag känner väl kanske lite mer poppiga vibbar än alt rock men det är okej. Det är skönt och det känns lite som att de skulle kunna spela på Time To Rock eller Skogsröjet och folk skulle njuta med en kall i näven. Det är bra hel enkelt.
Bandet betraktas idag som ett av de mest inflytelserika moderna melodiska punkbanden och melodisk punk är väl ingenting jag varken hört eller ens tänkt mig. Men ja varför inte? Det är lite skitigt, de svär i låtarna och vågar förmedla negativa känslor i livet. Det är en riktigt snygg platta och det påminner mig om the old days när Britpop var en grej och när de svenska banden försökte hitta en plats att klämma in sin musik på. KENT lyckades, Jumper var också där och nosade och även Yvonne. Och visst gick det bra! Men på något vis tror jag att det kan gå ännu bättre idag när många har en bredare musiksmak tack vara internet. Så är du ute efter något lite mer lättlyssnat än den hårdrock och metal jag i vanliga fall bjuder er på så är det här ett bra alternativ.
Band: The Menzingers
Album: Everything I Ever Saw
Bolag: Epitaph
Releasedatum: 2026-07-17
Betyg:
