Trots mina 26 år är Slade är ett av mina favoritband, men jag har aldrig fått uppleva original-Slade på scen, utan bara hört och sett dem på skiva och youtube. Det är kul att få se dem live, trots att det bara är gitarristen Dave Hill som är originalmedlem. Han är som ett studsande litet barn på scen men publiken (inklusive jag) tycker det är charmigt och man kan inte låta bli att le.
Publiken är väldigt pigg och glad över att Slade är här idag, både unga som gamla står och diggar med. Det enda jag kan påpeka är att själva fiolspelet under Run Run Away lät lite ostämt och gnälligt men det är en struntsak ????. Men de kör klassiker efter klassiker. Själv skulle jag uppskatta om låtar som ”Radio Wall of sound” eller ”I’ll be there” kunde få en chans på setlisten, men jag är nöjd ändå. Ett dragplåster kan man verkligen kalla Slade trots brist på originalmedlemmar. Dave Hill skulle jag kalla för en ikon!
Under låten ”Run Run Away” fick jag rysningar genom hela kroppen, magiskt var det (trots fiolen ????) dessutom blev det allsång på den låten.
I slutet spelar de ”My Oh My” och John Berry kommer ut med en glittrig väst med Storbritanniens flagga på magen och med den svenska flaggan på ryggen. Dave Hill tackar och berättar att ”My Oh My” blev nummer 1 i Sverige år 1984 vilket är 39 år sedan! Även här sjunger publiken med och det går en rysning i min ryggrad av behag och nostalgisk känsla då min pappa spelade denna mycket under min uppväxt.
Hela timmen fylldes med hitlåtar från 70-80-talet och det är få band som kan fylla en timmes speltid med hitlåtar som alla i publiken känner igen, som exempelvis: Everyday, Tak’ me bak ’0me, Look wot you dun, Coz I Luv, You Bangin’ man, Gudbuy T’Jane, Mama Weere All Crazee Now och Cum on Feel the Noize.
Slade består idag förutom Dave Hill på gitarr och John Berry på sång och bas av Russell Keefe på keyboards och sång samt Alex Bines på trummor!
Tack Slade ❤️
/Tova Hellberg
