Gotthard engagerar publiken och interagerar väldigt mycket med oss från start, vilket är roligt och får igång oss i publiken direkt. Låtar som ”Everytime I die” och ”Hush” gör att många inte står still utan rör sig, hoppar och har det allmänt bra.
Det verkar inte vara så tydligt att det är Gotthard som spelar då 3 olika personer från publiken frågat mig om vilka detta är, bandet eller publikens fel? Det får du som läsare avgöra, det står nämligen inte på deras backdrop att det är Gotthard.
Det är Steve Lee’s (originalsångaren som avled i en olycka år 2010) 60:e födelsedag idag så de hyllar honom med en sången ”Heaven”. Det blir väldigt känslosamt och jag ser människor i publiken med tårar i ögonen. Magiskt.
Ju längre spelningen håller på desto fler människor ansluter framför scenen. Det är ett bra tempo genom hela spelningen och jag är positivt överraskad, jag har sett Gotthard förut och denna gång är överlägset den bästa gången jag har sett dem.
Min fot sviker mig lite så jag måste sätta mig i gräset vid scenen för att vila och då spelas ”Lift U up” som är en av mina favoritlåtar och då kommer sångaren Nic Maeder ut bland fansen sittandes på en vakts axlar ??? Det är alltid kul när sångare väljer att gå ut i publiken!
Men jag blir nostalgisk av Gotthard då jag lyssnade mycket på dem i tonåren så det är kul att höra de gamla klassikerna som denna. De spelar en storslagen variant ”Anytime Anywhere” för att sen avsluta med ”Mighty Quinn”, en cover av Bob Dylan som de spelade in på albumet ”G.” från 1996!
Tack Gotthard! Ni var fantastiska!
/Tova Hellberg