Ricky Warwick känner vi igen som singer/songwriter/gitarrist och från tidiga U.K punk/folk band som New Model Army och Ghost Of Cain men också rockbandet The Almighty med vilket han turnerade med band som Motörhead och The Ramones.
Warwick spelade in sitt första soloalbum Tattoos & Alibis 2002. Sedan dess har han släppt fyra till soloalbum och 2010 fick han ett samtal från Scott Gorham som ville köra ett race med Thin Lizzy och ville ha Warwick som frontman. Sagt och gjort, de turnerade och det blev rejält uppskattat men med tiden insåg de att de ville skriva ny musik och startade då upp det egna bandet Black Star Riders som blev en succé.
Warwick har dock hela tiden skrivit sin egen musik och nu får vi höra det senaste resultatet i When Life Was Hard & Fast som släpps på fredag den 19 februari.
11 låtar. Det är verkligen typiskt Warwick rakt igenom men nu kan man också höra nyanser som man känner igen om man lyssnat på Black Star Riders. Han säger själv att han ville skapa ett album med enkla melodier i stil med Tom Petty men laddad med elektriskt hedonistiskt raseri i stil med Johnny Thunders And The Heartbreakers. Lyckas han? Ja det finns tydligt hårda och energiska bitar och en del enklare raka rockmelodier.
De tre första låtarna: When Life Was Hard & Fast, You Don´t Love Me och I´d Rather Be Hit är tre typiska rocklåtar där man förstår tanken med Tom Pettys melodier, det är ganska raka rör och det är alldeles lagom rockigt för en solig dag med ett kallt glas på balkongen. Men sen händer något!
Låt nr 4, Gunslinger drar in oss i en punkrockig lokal med mycket liv och rörelse för att följas upp av Never Corner A Rat (Bara titeln är punkig nog) som väcker en liten längtan till den hyperenergi man kunde uppleva framför scenen när det var punkfestival på K13 i Eskilstuna på 90-talet. Det är samtidigt så sjukt snyggt producerat! Det är skramligt utan att det stör, det skapas en perfekt harmoni som gör att alla instrument tar plats och det blir ett jäkla ös helt enkelt.
Vi varvar ner med balladen Time Don´t Seem To Matter och här får man exempel på den vidd som Warwick har i sin förmåga att skriva och framföra musik. Låten är vemodig och vacker, den är maffig utan att vara pompös och den passar perfekt in i albumets helhet. Fighting Heart som följer upp bjuder upp till dansgolvet igen. Det är klassisk rock och det kan tänkas att den skulle spelas friskt på radion om nu radion plötsligt valde att spela nysläppt rock istället för ”klassiker” i en oändlig loop. Men nu ska vi inte gå in djupare på det. Jag kan istället poängtera hur snyggt det kan vara med tamburin! Ibland lägger man liksom märke till saker som man inser skulle saknas om det inte fanns där och här har tamburinen verkligen tagit plats! Favorit raden i texten är” Got your name tattooed on my chest, I was never blessed with common sense.” Kan det bli mer Rock & Roll?
I Don´t Feel At Home är en något släpigare rocklåt. Lite typisk amerikansk känsla. Lite intetsägande kanske i jämförelse med resten av albumet. Den har en fin text och en skön känsla men inte mer än så. Still Alive som följer upp driver upp tempot och bjuder på en råare röst och lite mer bas. Här finns återigen den mer aggressiva känslan som hördes i de mer punkigare spåren. Clown Of Misery startar upp med ett intro som låter som en klassisk inspelning från någon av inspelnings lådorna i Nashville under 50/60 talet. I själva verket är det en demoinspelning som fick följa med rakt in på albumet. Lite häftigt faktiskt och det flirtar ju med känslan av folk/punk/rock som han har sitt ursprung i.
Sista låten You´re My Rock´n Roll kommer dra igång vilket rockhak som helst. Klassiskt, ösigt och ganska basic men med det där lilla extra som vi kan höra i en hel del av de Rockband som vuxit fram de senaste 20 åren. Det är en bra avslutning på albumet. Lite som sista extranumret på en livespelning. Man ler lite extra, är lite svettig och vet att man kommer att sova gott inatt.
Ett riktigt bra album men lite obalanserat och ojämnt. Produktionen är top notch och det är grymma musiker som landat i sällskapet men jag önskar att de kanske blandad om lite mer bland låtarna. Men låt för låt är det förbaskat bra.
Line up:
Ricky Warwick | Vocals & Guitar
Keith Nelson | Guitar, Backing Vocals, Percussion
Robert Crane | Bass
Xavier Muriel | Drums
Artist: Ricky Warwick
Titel: When Life Was Hard & Fast
Releasedatum: 2021-02-19
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Genre: Classic Rock
Bästa låtar: Never Corner A Rat, Fighting Hard
Betyg:
/P “The Poser” Pousár
