Att Giant är ett av de band som kunde blivit riktigt stora är nog alla som älskar Melodic Rock/AOR överens om, men just då i samband med andra skivan Time To Burn började grungevågen få fäste ordentligt, bandet upplöstes och medlemmarna blev involverade i andra projekt, inte minst i Nashville.
Efter ett släpp 2001 lades bandet på is igen innan ett nytt album släpptes 2010 men då utan gitarristen och sångaren Dann Huff som däremot skrev mycket av materialet. Huff ersattes då av John Roth på gitarr samt Terry Brock på sång. Nu 2021 är det dags för ytterligare ett album även denna gång utan gitarristen/sångaren. John Roth är däremot kvar och ny sångare är svenske Kent Hilli ifrån Perfect Plan som blivit handplockad av de kvarvarande orginalmedlemmarna, trummisen David Huff och bassisten Mike Brignardello. Valet gjordes efter ha hört Hillis huvudband Perfect Plan spela in Giantlåten Stay. Efter denna inledningen som de flesta melodicrockfans redan känner till har jag förmodligen kunnat fånga upp dem som missat infon.
Shifting Time heter nya skivan som också inleder den. Shifting Time är ett instrumentalt intro till skivan en och en halv minut lång för att få igång Giantkänslan lite granna.
Så till andra låten, den första med sång får mig nästan att sätta i halsen första gången jag hör den och det är ett tag sedan eftersom detta var första singeln på skivan. Det inledande riffet låter rätt illa faktiskt och det på grund av valet utav gitarrsound till själva riffet. Tack och lov blir den gitarren inte så framträdande i resten av låten som faktiskt inte är så tokig, en helt ok öppning. Låten i sig är skriven av sångaren Kent Hilli ihop med Frontiers egna maestro Alessandro Del Vecchio som förutom att han skrivit massa låtar till Shifting Time också spelar keyboard på skivan.
Efterföljande låt är också den andra singeln som släpptes också en utav de bästa låtarna på hela skivan. Låtskrivarna är de samma tillsammans med Pete Alpenborg samt en kille som Frontiers verkligen sett potential i, Kristian Fyhr ifrån Seventh Crystal som jag redan vet ni kommer får höra mer om via bolaget både med eget och andras projekt. Solot på Never Die Young är den insats vi får ifrån Dann Huff på denna skivan men jag skulle inte kalla det ett utav hans mest klassiska, bra men inget extra.
Don’t Say a Word är en helt ok låt men inte mer än så.
Nästa låt som verkligen ger mig gåshud är My Breath Away som har de sanna Giantvibbarna en låt som jag gärna skrålar med i samtidigt som Hilli sjunger fantastiskt.
Efterföljande låt är även den en höjdare på skivan och en låt i min smak, där ett lite bluesigt akustiskt introriff snabbt går över till elgura, lägg därtill en snygg Hammond i bakgrunden, låten heter Highway of Love. Vi får alltså två riktigt rejält schyssta låtar på raken, detta bådar gott.
Men det avtar också efter dessa två låtar. En helt ok ballad bjuds vi på men It’s Not Over känns inte speciellt Giant, snygg men inte speciellt spännande dessutom förstör keyboardsounden Giantkänslan.
The Price of Love ger sångmässigt en kort blinkning till It Takes Two ifrån debuten då Kent Hilli inleder sångmelodin likt innan han tar en annan väg med sången. Refrängen är i skrivande stund min favorit på skivan inte minst för Hillis fantastiska sånginsats, helt magisk.
Standing Tall har också de rätta elementen för att vara med i ett liveset om det kommer bli något framträdande i framtiden, bra riff som påminner om de två första skivorna.
Med tre låtar kvar är det dags för en ballad till och hittills har jag inte varit så imponerad av dem. Anna Lee däremot är över par det känns återigen är att refrängen lyfter lite extra, snygg bakgrundssång och allt.
Don’t Wanna Loose You är ännu en godkänd låt men här är det John Roths solo och fills som jag tycker är bäst med låten, det är riktigt snyggt arrat.
I Walk Alone är det anthem som avslutar hela skivan, powerballad känns så uttjatat men det är enda rätta för det är power med stråkar och allt. Extra allt kanske man skulle säga men ändå rätt för låten kanske inte den starkaste avslutningen fast ändå rätt då arret är stort.
Det är inga dåliga låtar på skivan och det jag automatisk gör är att jämföra med originalupplagan av Giant vilket också hintats om i recensionen, det måste liksom limma ihop med det soundet för mig och de har definitivt lyckats ännu bättre på denna skivan med materialet än på 2010 års Promised Land. Uppmanar därför att du ska komplettera din Giantsamling det finns ingen anledning att hoppa över ett album med så pass mycket kvalitet.
Artist: Giant
Titel: Shifting Time
Releasedatum: 2022-01-21
Skivbolag: Frontiers Records
Genre: Melodic Rock/AOR
Bästa låtar: Never Die Young, My Breath Away, Highway of Love, The Price of Love
Av: Mathias Westman
