Eclipse. Hårdrock tänker jag. Lite mainstream kanske? Men jag blir motbevisad! Eclipse har ju lirat rätt länge nu och jag har personligen inte fastnat tidigare men jag erkänner, jag är bara sen på bollen. Och jag inser detta när jag lyssnar på Wired. Det är vansinnigt snyggt, de är samspelta och det ligger en ny känsla av mognad över alltihop, en ny nivå. Och vad menar jag med det? Jo det finns en otroligt bra stämning mellan allting på Wired, det finns en röd tråd och det finns en känsla av erfarenhet i precis allting här. Melodierna känns genomtänkta, stämningen är stundtals sagoberättande och den hårda känslan finns precis där den ska vara.
Varenda låt på albumet är publikfriande men med det sagt är det ett otroligt bra album att lyssna på I högtalare och hörlurar också! Många gånger kan det fattas en dimension om man skapar episka låtar som lämpar sig bäst på antingen eller men här är ett album som jag tror passar i alla lägen. Ta en låt som Run For Cover till exempel. Här finns det otroligt snygga solon, det finns snygga breaks för ett hav av händer i luften och medryckande sångpartier som kommer skapa en massiv kör på vilken spelning som helst. Samtidigt är det en låt där jag höjer volymen och står och lirar luftgitarr för fulla muggar i vardagsrummet som för ögonblicket förvandlats till Budokan.
Carved In Stone är smäktande vacker och startar upp med en sådan öm enkelhet att jag tror en del kommer få torka en tår när denna spelas live. Det här är ytterligare en anledning till att jag poängterar mognad. I den här låten finns ett djup och en eftertanke i körer och ljudbild. Här har man jobbat stenhårt med nivåer och skapar på så sätt en hel scen istället för en enkel tråd. Övergången från det mer akustiska till fullt band är episkt snygg. Sug i magen snygg. Erik Mårtensson är verkligen i toppform här och det kommer nog ramla in rätt många nya fans efter detta. I Poison In My Heart märker man av hans fantastiska bredd och det är ren njutning att höra den här melodin. Det är rysningar på fler än ett ställe och jag ser personligen fram emot att få höra detta live.
Tempot på det här albumet är fantastiskt. Det lyfter allting på precis rätt ställen. Samarbetet mellan Magnus Henriksson på gitarr, Victor Crusner på bas och Philip Crusner på trummor är onekligen en perfekt kombination. De leder varandra genom varje parti och skapar sömlösa övergångar mellan högt och lågt tempo. Det här är något som är lätt att tappa när man skapar musik tillsammans länge, man vill utvecklas och det kan ibland gira åt fel håll men i det här fallet har de haft fullt fokus och landat i något riktigt tajt och bra.
We Didn’t Come To Lose har ett intro som minner om 80 talets sköna hårdrocks scen som sen glider i till en anthem som kommer väcka vilken publik som helst. Och i Bite The Bullet växer det fram en urkraft som kallas hårdrock, jag kan inte ens beskriva vad jag menar utan ni får helt enkelt lyssna själva så tror jag ni kommer att förstå vad jag menar.
Wired är uppföljaren till bandets hittills mest hyllade album Paradigm och det kunde ha blivit platt fall men istället har bandet verkligen hittat en överljudsväxel som smäller riktigt högt. Vi bromsar in och njuter av ett album som kan vara ett av årets absolut bästa!
Band: Eclipse
Titel: Wired
Releasedatum: 2021-10-08
Skivbolag: Frontiers Music s.r.l
Genre: Hårdrock
Bästa låtar: Poison In My Heart och We Didn’t Come To Lose
Betyg:
/P ”The Poser” Pousár
