Deep Purple är tillsammans med Whitesnake mina absoluta favoritband. Anledningen att Deep Purple är det beror på att de alltid lyckats blanda bra melodier och riff med en lekfullhet och orginalitet. Så när bandet ger sig på att göra en skiva med covers blir jag skeptisk då en sådan sak sällan blir bra, ska man göra det får det i så fall vara mindre kända covers och så är fallet här. Endast fyra utav de tolv spåren känner jag igen när jag tittar på låttitlarna och även efter första lyssningen.
Turning into crime syftar förstås på att medlemmarna tittat tillbaka till låtar som varit viktiga för dem när de kom fram som musiker på 60 och 70-talet, alla har fått bidra med sina låtar och arrangemang där Bob Ezrin har varit viktig för att sy ihop allting.
Instrumentalt är det tydligt fortfarande lekfullheten som är bandets styrka dessutom överraskar en sak och det är Steve Morse val att spela gitarr. Han håller verkligen tydligt tillbaka och då framförallt i valet av gitarrsound och volym på många låtar, det är mindre dist vilket gör att hans hantverk lyfts fram än mer. Alla i bandet visar sig från sin bästa sida, även Gillan som med ålderns rätt inte sjunger lika bra längre håller ändå en bra, minst bra skulle jag nog säga det låter i en av de där titlarna jag kände igen direkt och det är Creams White Room, en låt som Gillan kan låta lite skakig i sången.
När vi ändå är inne på sång vill jag nämna att det mig veterligen är det andra gången i karriären som Roger Glover sjunger lead i Deep Purple, första gången var på 70-talet och då live när Gillan låg sjuk, Glover fick träda in under en hel konsert men direkt efter giget ställdes resterande spelningar in, Gillan går ju så klart inte att ersätta. Men denna gång funkar det i och med valet av låt The Battle of New Orleans, en skiffel där Glover gör första versen själv och delar resten med Gillan, låten i sig är väl inte så jag hurrar men det visar upp bakgrunden för hur Deep Purple medlemmarna startade på pubarna då denna musik är grunden för Brittisk rock och även här tycker jag lekfullheten finns. För det är just lekfullheten som gör att Deep Purple kommer undan med en coverskiva, det går att höra att bandet har kul plus det faktum att man valt mindre kända låtar.
Utav de mer kända titlarna tycker jag bäst om Oh Well som är skriven av Peter Green och gjordes av Fleetwood Mac i orginal. Egentligen är låten lite tam jämte många andra versioner men låten är ju bara så bra att det inte går att värja sig ifrån det där riffet.
Andra låtar som jag tycker sticker ut är 7 and 7 is, Rockin’ Pneumonia And The Boogie Woogie Flu som inkluderar riffet till Smoke On The Water samt Dixie Chicken där jag tycker Steve Morse briljerar med sin mer återhållsamma stil. Vi får även ett avslutande medley kallat Caught In The Act som inkluderar idel rejält kända låtar där glädjen hos bandet svallar. Som nu nämnt ett par gånger så är det kul att höra Deep Purple och är så på skivan rätt igenom men det är ändå så att låtarna som spelas inte alltid är de roligaste ifrån grunden. För mig är det ändå ett givet köp då det är Deep Purple det handlar om men kanske är det främst en skiva för oss inbitna Deep Purplefans.
Låtlistan:
1. 7 And 7 Is
2. Rockin’ Pneumonia And The Boogie Woogie Flu
3. Oh Well
4. Jenny Take A Ride!
5. Watching The River Flow
6. Let The Good Times Roll
7. Dixie Chicken
8. Shapes Of Things
9. The Battle Of New Orleans
10. Lucifer
11. White Room
12. Caught In The Act (Medley: Going DoWn / Green Onions / Hot ’lanta / Da)
Band: Deep Purple.
Titel: Turning into Crime
Genre: Classic Rock.
Skivbolag: Ear Music.
Releasedatum: 26 november 2021.
Bäst: 7 And 7 Is, Rockin’ Pneumonia And The Boogie Woogie Flu, Oh Well, Dixie Chicken, Caught In The Act
