Black Paisley är inte ett nytt band. De har släppt tre album innan detta och spelat på många scener där man kunnat njuta av det som kanske varit mer bluesig rock med driv än vad det är den här plattan bjuder på!
Jag har gillat dem sedan dag ett och att se dem live i somras var sjukt kul och nu får jag äran att lyssna på nya plattan, Human Nature och recensera den! Så låt oss slänga oss in i musikens värld!
Set Me On Fire Startar upp oss med ett upptempo spår som väcker liv i en, det är lätt att börja gunga till den här låten och med en fantastisk rock/bluesig vibrato röst får Stefan Blomqvist luften att darra emellanåt! Riktigt bra! Det finns en hel del vackra nyanser när man går ner på djupet och lyssnar på gitarrerna, det är lite klassiskt på något vis.
In The Night har en modern rock känsla med otroligt sköna körer och ett gitarrsolo som väcker varenda nerv i kroppen! Det är en skön melodi och ett härligt tempo som kommer brassa på bra i vinterkylan! Här har man jobbat bra med nivåerna i låten, det är som att man valt att lyfta fram alla utan att det blir solo. Mycket snyggt.
Not Alone har ett tyngre sound och sången påminner mig om både Creed och Eddie Vedder, det finns en skör känsla i tyngden och även om den har en mörk botten är det en skön positiv känsla i den. Något som varit vanligt när man lyssnar till grungen och det kanske är lite det man hör när det klingar bekant.
Promises har en passionerad känsla. Det här är en story om ett liv. En story om en dröm! Skönt tung gung och här kan man riktigt känna hur produktionen landat med en tung men nyanserad ljudbild som har flera bottnar. Vansinnigt snyggt!
Haha när jag läste låttiteln Silent Asylum tänkte jag på Green Day och när jag hörde introt passade den referensen ganska bra! Det är en lite råare låt med lite nästan punkiga influenser. Med råare menar jag inte skitigt eller grötigt utan bara lite mer avskalat än de andra låtarna och det gör de vansinnigt snyggt! I slutet på låten driver Stefan fram en grymt skön melodi med en röst som har toner av Chris Cornell vilket gör sig mycket väl här.

Mojo är en riktigt skön klassisk rocklåt. Jag gillar det här soundet! Jag har gillat Black Paisley länge men det här albumet har en annan ton än de tidigare och jag måste säga att det här är nog det bästa de gjort! Jag dansar med och går och myser när jag lyssnar på Mojo, jag blir glad av att lyssna på Mojo!
Albumets namne Human Nature har den där tyngden som Not Alone bjöd på. Det är lite råare, lite mörkare och det är grymt. Trummorna får leka lite extra här och de får ta den plats de förtjänar i den här låten. Ibland är det som att de driver hela versen fram till refräng då bandet sluter upp och matar på med ett grymt samarbete innan trummorna får driva igen. Läckert!
Whoa! (insert emoji med hjärtögon) Don´t Call Me A Liar är en så in i bomben bra låt! Jag får så många vibbar att det är svårt att ta isär det och det är lika bra att låta bli! Det är så jäkla snygga gitarrer, sången är över allt och så grymt expressivt att jag måste lyssna några varv till här och där för att jag känner att jag kanske missat något annars! Jag kan liksom inte beskriva riktigt hur det här soundet låter. Det är så klassiskt och modernt på en gång och det funkar så jäkla bra!
Hard Times driver fram på ett rock tempo som inte är albumets snabbaste eller bästa men det är en riktigt skön låt och när man lyssnat ett par gånger hör man samspeltheten som finns i bandet som man kanske kan missa i låtar där det händer så mycket mer.
World´s Turning bjuder på riktigt klassisk rock. Det här skulle man lätt kunna höra på radion 1989 med sköna taktfasta trummor och en bas som hänger på tight som tusan. Ett riktigt skönt rock solo.
Crazy väcker lite Sting i mig. Det här är en hit utan tvekan, med en melodi som smakar desperat. Det är en röst som ber om att få det man drömmer om. En längtan och det är sjukt läckert med melodierna som verkligen ramar in en ljudbild där man kan se och höra en berättelse igen. Otroligt snygga fills med gitarr som håller den längtansfulla tonen.
Vi svänger ner för sista kurvan in i Set Me Free och det här är albumets roadtrip låt! Här har vi tuggande gitarrer och old school rock and roll rätt igenom. Det är något med det som känns friskt efter att ha hört hela plattan och samtidigt vet man att jaha, nu är det slut då…
Allt som allt är Human Nature en solid platta. Det är en genomgående röd tråd från start till slut utan att det låter likadant hela vägen. Man har jobbat med att lyfta nyanser och snygga driv utan att lägga för mycket fokus någonstans. Grymt snyggt producerat! Vill du ha en grym Rock platta i hyllan är det här kanske årets julklapp till dig själv?
Artist: Black Paisley
Titel: Human Nature
Bolag: Black Paisley AB
Genre: Klassisk hårdrock, Bluesrock
Bästa låtar: Don´t Call Me A Liar, Not Alone
Betyg:

/ P ”The Poseur” Pousár