Med sitt sjunde album är denna kvartett från de franska alperna bland sleazescenens mest rutinerade, och det märks. Untamed är ett dynamiskt album med ett djup, som ibland kan saknas inom genren.
Redan i det inledande titelspåret tycks det vara ett något råare Blackrain än tidigare, vi möter, även om det fortfarande låter välbekant för den insatte lyssnaren. Kvar finns Swan Hellions falsett och kvartettens gang vocals på refrängen, tillsammans med de tuggande gitarrerna, det hela framförs bara med mer mognad och attityd. Och till stor del fortsätter det i samma stil. Men skivans vassaste spår finns i den mer melodiska ”Dawn of Hell” och dess mäktiga refräng. Plattans enda ballad ”The End”, är också en av dess största styrkor, och utgör en storslagen avslutning.
Det må stå Blackrain på skivomslaget, men här gömmer sig också två femtedelar av tyska heavy metal-undret Kissin’ Dynamite. Sångaren Hannes Braun kliver här in i rollen som producent, och gitarristen Jim Müller står för ett solo i ”Neon Drift”, samt för rollen som sig själv i den tillhörande, och mycket underhållande videon. De två bandens karriärer är på många sätt sammanflätade av flera gemensamma turnéer, och det är ett samarbete sprunget ur genuin vänskap, vilket också återspeglas i musiken.
Man talar ofta om sleaze som en tillbakablick, men Untamed ser framåt. Det är ett Blackrain som inte verkar tröttna, eller sluta utvecklas, trots att de firar 20-årsjubileum nästa år.
Artist: Blackrain
Albumtitel: Untamed
Bolag: Steamhammer
Release: 221125
Genre: Sleaze
Bästa låtar: ”Dawn of Hell”, “Demon”, “The End”
Betyg:
Recension av: Anna Mattsson
