Graveyard är ett band från Göteborg som debuterade 2007 med skivan, vars titel blev bandnamnet rätt och slätt. Nu efter ett par fullängdare till har de nyligen släppt platta nummer sju. Intressant är att just den här som fått titeln ”Fever” kommer efter sjätte albumet som heter 6. Inte för att det spelar nån roll, men lite nyfiken blir man på om det kanske betyder nåt.
Det är inget band jag är jättebekant med, men efter att ett lyssnat genom ”Fever” är det bara att gratulera alla ni där ute som diggar groovet som uppstod med band som tidiga Fleetwod Mac, Led Zeepelin och November. November räknas för övrigt vara det första svenska band som blandade tung, Bluesinspierad Hårdrock med progressiva inslag.
”Fever” är ett album, där medlemmarnas musikaliska kemi är så otroligt tajt att jag misstänker att de delar en unik form av DNA som får dem att samarbeta i en ljuvlig, nästintill perfekt synergi.
Det här gänget kan hantera sina instrument. Joakim Nilsson sjunger med en sådan rå, raspig urkraft att man undrar om han gurglar makadam och whiskey till frukost. Tillsammans med Jonatan Ramm levererar han gitarriff som är så kraftfulla och fuzziga att de förmodligen har en egen gravitation, och lätt platsar på Black Sabbats ”Paranoid”. Samtidigt står basisten Truls Mörck och trummisen Oskar Bergenheim för en rytmsektion som svänger hårdare än både Jimi Hendrix eller Cream med Eric Clapton i spetsen. När jag hör ”Tongue Tied” är det omöjligt att värja sig mot det rent tekniska hantverket. Om du sedan släpper lös låtar som ”Back from The Grave”, ”Time To Tell”, ”Don´t Shoot!” och ”Room Tempered”, då flyger du iväg på en tidsresa till åren, då det var på modet att bära bruna manchester byxor eller utåtsvängda jeans, vildvuxet hår och mockajacka. Dessutom lyckas Graveyard träffsäkert sätta sin egen moderna prägel på musiken de framför.
Här kommer tyvärr mitt personliga dilemma. Jag avgudar visserligen Robert Plants röst. Led Zeppelin är ett av dessa riktigt tidiga, klassiska hårdrocksband som fick mig att bli nyfiken på tyngre tongångar som min mamma ansåg inte var lämpliga för flicköron. men Hårdrock med ena foten i 70-talets psykedelia och den andra i ett moln av analog rök är helt enkelt inte min kopp te. Gäller det 70-talet dyker jag helst ner i Glamrocken. Jag förstår och respekterar genren, men efter trettio minuter av dessa dova gitarrsolon och fuzz-pedaler i botten börjar min hjärna desperat leta efter munter Power Metal med en klämmig refräng.
Det är inte Graveyards fel – det är mitt. Min musiksmak passar uppenbarligen inte detta stenhårda och tidlösa koncept. Mer Blues och mer Rock´N Roll hade gjort mig på strålande humör. Men att lyssna på musik handlar ju om känslor och jag vet att den här plattan kommer att göra andra människor glada och nöjda. För mig blir den något svårsmält.
Det finns ett par låtar jag ändå fastnade för. Tredje spåret ”A Better Cut (Note To Self). Skön, härlig och långsamt tung med en refräng som får en att digga och sjunga med. Jag är övertygad om att den hade varit en hit på Woodstock festivalen. ”Year Of The Horse” har energin jag oftast letar efter när jag lyssnar på Hårdrock. En låt med ett härligt sväng och fräsiga gitarrslingor. Jag diggar också ”A Means To An End”. Både texten och refrängen rockar loss med ett driv som lockar fram dina rockvibbar. Det lugna spåret ”Dead Note” har ett djup och en tyngd som passar om du vill betrakta den mörka natthimlen och fundera på saker och tings beskaffenhet.
Ja, om du älskar svettig, progressiv Blues/Hårdrock levererad av fyra musiker i absolut världsklass, kommer ”Fever” att bli ditt nya soundtrack. För egen del kommer jag att fortsätta beundra bandets enorma skicklighet på tryggt avstånd – förmodligen med ett glas vin och med antingen T-Rex eller valfri låt av Freedom Call i mina hörlurar.
När det gäller det musikaliska och det tekniska är skivan värd en 4, men eftersom mina öron och mitt hjärta inte riktigt är med på noterna får det bli en superstark 3. Och Graveyard är verkligen ”Heavy” som Neil från The ”Young Ones” skulle ha sagt.
Artist: Graveyard
Album: Fever
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Releasedatum: 2026-10-09
Betyg: 3/5
Bandet består av:
Joakim Nilsson: Sång, gitarr
Jonatan Ramm: Gitarr
Truls Mörck: Bas
Oskar Bergenheim: Trummor
Låtlista:
1. Back From The Grave
2. Tongue Tied
3. A Better Cut (Note To Self)
4. Year Of The Horse
5. A means To An End
6. Time To Tell
7. Don´t Shoot!
8. Room Tempered
9. Dead Note