Unknown är en amerikansk grupp ifrån Connecticut i USA. De släppte sitt debutalbum Vanishing Point den 14 december 2022 som independent. Bandet bildades 2019 och består av Aamir Syed (gitarr och bas), Bob Beyer (gitarr), Jordan Ripper (trummor) och Matt Fisher (sång).
Något jag tycker är intressant med Unknown är vilka influenser de lyfter fram. Det sträcker sig ifrån NWOBHM, Old School Thrash, Iron Maiden, Manilla Road, Jag Panzer, Kreator och en dos progressiv rock. Det är inga dåliga influenser det utan riktigt intressant.
Något som går att lyfta fram är att sångaren Matt Fisher har en sångröst som inte är lik influenserna. Jag skulle säga att hans röst är ganska ren och likt alternativa rockband, lite typiskt amerikansk. Jag har dock inget problem med det då jag tycker han fyller ut skorna ganska väl men jag vet inte om alla kommer att hålla med om det då flera av bandets influenser har väldigt kraftig och stark röst. Men o andra sidan får man inte glömma att ett band blir ju intressant också när de har sina egna uttryck och sin identitet, man skulle kunna tolka det så för Unknown.
Om man granskar låtarna så visar bandet en stor variation med sina spridda influenser. Bandet startar med en Prelude som jag tycker är väldigt bra. Nästa låt The Bastard King. Jag gillar bredden i låten då det skiftar i högt och lågt. Jag tycker gitarrerna visar på prov av både influens av Thrashmelodier och NWOBHM. Framförallt den senare exemplet där Fisher faktiskt growlar i refrängen. En tuffare låt helt enkelt och ganska rakt på.
Titelspåret är en mer åt progressiv metal, åt Maiden hållet. Intressant faktiskt hur Fisher pratsjunger i början, innan det sedan slår över och bildar en böljande takt som är väldigt gitarrdriven men också slät med övriga instrument. Låtens storslagenhet tycker jag sedan ligger i solot som efterföljs av en lugnare övergång likt många thrashband där Fisher återkommer med lite pratsjungande innan det slår över för en sista omgåg. Jag gillar även att Fisher verkligen tar plats med sången i låten. The Prophet’s Hair är även den progressiv. Den påminner om titelspåret stilmässigt men är lite mer utdragen då det är albumets längsta låt. Men jag tycker även låten är tyngre om man lyssnar på både trummor och gitarriff. Solot är storslaget med både virtusoitet och sedan tekniska melodier i gitarren. Jag tycker båda dessa progressiva låtar tillhör albumets bästa spår och Unknown är nog lite mer progressiva än vad de hävdar.
Mission No. 84 är ganska NWOBHM inspirerat sett till gitarrens leadriff och det gillar jag. Fisher sjunger här lite mer snabbare och tätare och det tycker jag han sköter bra. Även denna låten bjuder på virtuöst solo och lugnare övergångar. En av albumets höjdpunkter. Fury tolkar jag som albumets singel då det finns en musikvideo till den. Jag tycker den är en ganska rak Heavy Metal låt där även lite growling förekommer.
Where Men Find Glory är ganska rakt på och har energi. Här tycker jag inspirationerna ifrån Manilla Road och Jag Panzer är lite mer tydliga. Road of Light är albumets avslutningsspår och en ballad där det förekommer lite atmosfär i svängarna. Albumets lugnaste låt helt klart, men en bra avslutning.
Unknown tycker jag har visat prov på att ifrån spännande influenser kunnat koka ihop ett likaså spännande sound med en egen touch, framförallt i sången som är ganska clean men har lite attityd likt många inom den alternativa scenen. Det är en fin blanding av Heavy Metal, NWOBHM, Thrash, Progressiv Metal. De har i mitt tyckte släppet en bra debut och har framtiden framför sig.
Genre: Heavy Metal, Thrashmetal, Progressiv Metal, Alternativ Rock
Betyg:
Bästa Låtar: Vanishing Point, Mission No. 84, The Prophet’s Hair
Recension av: Anthony Ceylan
