Yxi, Kaksi,Kolme!
Ja det är alltså album nummer tre i ordningen vi är framme vid när det kommer till finska hårdrockarna Temple Balls. Det är också det första för Frontiers Music. Pyromide är titeln och till hjälp har de svenska Jona Tee i producent stolen. Ett naturligt val då de tidigare jobbat med Tobias Lindell.
De två tidigare albumen har inte passerat obemärkt förbi och trots att endast fem år har gått sedan debutsingeln ”Hell And Feelin Fine” släpptes har de redan fått spela förband till storheter som Battle Beast och Sonic Arctica. De har dessutom passat på att under dessa livegig bevisa att de är ett band att räkna med i framtiden med en imponerande show.
Första spåret ut är också första singeln från albumet ”Thunder From The North”. En låt med högt driv och en refräng som kommer att sjungas för fulla halsar på framtida festivaler. Det finns en hel del H.E.A.T i soundet men även inspiration från sleazigare akter som t.ex svenska Confess och Chrashdiët.
I spår två ”Long Ways, Long Lives” visar dock sångaren Arde Teronen att han har ett mycket större register än skitiga rocklåtar. Raspigheten får stå tillbaka men likväl imponerar han med en stark och klar röst. Drivet i trummorna och basen tillsammans med de dubbla gitarrerna ger tryck i refrängen som återigen sitter som ett smäck. Det finns en råhet som tillsammans med melodin och en text man snabbt lär sig gör att man sjunger med redan efter två genomlyssningar.
Senaste singeln T.O.T.C känns mycket H.E.A.T men även inspiration från finska kompisarna i Reckless Love kan urskiljas. Snyggt gitarrlir från Jiri Paavonaho och Niki Vourela tillsammans med ett klassiskt händerna i luften allsångs passage gör låten given på varje spelning framöver. Ett ”gött” riff inleder sedan spår fyra ”Fallen Youth”. En skön rocklåt stöpt i klassisk form med ett riktigt snyggt elgitarr solo. Körerna i refrängen lyfter låten som förvisso inte är albumets främsta men som ändå kommer fungerar finfint i såväl varje bilstereo som hemma i soffan.
Bad, Bad, Bad handlar inte om sommaren och vackra sommardagar (förlåt min göteborgska humor) utan om en flicka som uppenbarligen fångat textförfattarens intresse. Återigen en riktigt skön rocklåt som passar in väldigt bra i spårordningen. Spår sex ”What Is Dead Never Dies” innehåller såväl oooh-oooh-oooh körer som klassiskt gitarrsolo. Puttrar på fint utan att kanske imponera.
Lite mer än halvvägs genom albumet kommer så ”Unholy Night”. Basen som tillhandahålls av Jimi Välikanga tillsammans med Antti Hissa:s stadiga trumspel får såväl huvud som armar och fötter att röra på sig. Och ja, ni börjar förstå det nu. Refrängen är precis sådär lagom lätt att lära sig utan för att den sakens skull bli platt och tråkig. Gitarr solo och allsångs passage hittar vi naturligtvis med. Trots en ganska stereotyp uppbyggnad fungerar spåret finfint.
Spår sju ”Heart Of A Warrior” hittar inspiration från Battle Beast och medeltida strider. Dessutom med en snygg Bruce Dickinson passage. Här hamnar vi långt ifrån sleaze och stygga flickor texter och hamnar istället på slagfältet utropandes stridsvrål. Spåret når inte högsta Manowar klass men är ett kul avbräck från övriga spår.
I ”You Better Run” är vi dock tillbaka i gamla fotspår. En bra hårdrockslåt som dock kanske inte håller hela vägen till en singel eller setlisten. Vi ska inte vara så hårda som att kalla den ett utfyllnadsspår utan den fyller sin funktion väl och återigen så passar den in väldigt väl i albumet och dess sound. Men sedan tar det helt plötsligt halt stopp. Bara titeln ”If Only I Could” får varningsflaggan att gå i topp. Och mycket riktigt följer här plattans givna ballad. Sliskigt så det förslår med pianoklink och stora körer. Är du en sucker för just sådan här lyrik och älskar att hålla tändaren i skyn på festivaler kommer du älska den men för mig får den endast albumet att tappa fart. Gäsp.
Så är vi redan framme vid albumets sista spår. ”Something To Die For” är stora ord och just för den här låten är jag inte redo att dö. Men en bra avslutning på ett riktigt starkt album är det.
Sammanfattningsvis bjuder Temple Balls på ett snyggt, modernt och allsångsvänligt tredje studioalbum som innehar alla ingredienser för ett högt betyg. Trots att låtarna följer en väldigt standardiserad mall och att influenser kan hittas från såväl finska kamrater som Battle Beast, Reckless Love som svenska Confess H.E.A.T och Chrashdiët så visar grabbarna tillsammans med Jona Tee att de är ett band för framtiden. Några spår är helt klart vassare än övriga och givna singlar men om vi räknar bort dödgrävare balladen så håller albumet rakt igenom riktigt hög kvalité.
Så rådet får bli: Köp! Du kommer inte att ångra dig. Albumet släpps den 16/4 men redan nu kan du beställa det i Frontiers egna shop så att du säkert har det hemma till utgivningsdagen.
Hyvä Soumi! Ja elävää suomalaista hard rockia 🤘
Band: Temple Balls
Titel: Pyromide
Genre: Hard Rock
Skivbolag: Frontiers Music srl
Releasedatum: 16/4
Bästa spår: Thunder Of The North, T.O.T.C, Long Ways Long Lives,
Betyg:
Av: Magnus Blomqvist
