Till att börja med vill jag gratulera till en fantastiskt bra skiva!
Tack så mycket!
Jag har läst på lite om bandet och tycker att det är lite diffust hur det startade. Har förstått att bandet kommer från Stockholm och Jönköping men startade i skolåldern. Det går inte ihop?
Nej, säger Jamie. Det var tre killar från Gränna och jag från Jönköping som träffades utanför en spelning i slutet av 2005 och bildade bandet i början av 2006. Sedan flyttade vi till Stockholm 2009 i samband med arbetet med skivan Dead boys making noise. Då var en av bandmedlemmarna från Stockholm och en från Uppsala och så var det jag och Cari Crow från Jönköping så det var praktiskt att flytta till Stockholm.
Hur bar det sej ekonomiskt? Tjänade ni så pass på musiken att ni klarade att leva på den eller drog ni iväg på chans?
Nej för fan. Vi jobbade samtidigt och delade ut skivan till en massa folk för att den skulle nå ut. Det skulle aldrig funka för oss på något annat vis.
Var det lätt att få jobb?
Vi hade kontakter. Det är inte på alla jobb som man kan säja att om tre veckor drar vi iväg och blir borta två veckor. Det funkade eftersom vi jobbade inom transport. Det var vi och killar från ett par andra rockband som jobbade på samma ställe. Vi har alltid haft ”vanliga” jobb samtidigt som vi jobbat med bandet.
Nu har det gått fyra år sedan förra skivan Stand up, forward march (2016) Varför tog det så lång tid?
Ja det undrar vi också. Det har hänt mycket under de här fyra åren. Jag har fått två barn. Vi flyttade tillbaka till Jönköping och vi har två nya medlemmar i bandet. Bandet är utspritt i landet. Phil bor i Stockholm och Cari i Gränna, Freddan i Sölvesborg och jag i Jönköping.
Det här med att ni är utspridda försvårar det arbetet med bandet?
Nej det tycker jag inte men det är ganska stor skillnad mot förr. När vi startade bandet kunde vi träffas nästan varje dag och repa i flera timmar men då bodde vi som sagt nära varandra och eftersom vi var dedikerade och ville någonting med musiken lade vi mycket tid där. Idag har tekniken utvecklas och man kan på ett annat sätt jobba hemma hos var och en och skicka filer och idéer mellan varandra. Möjligen tar det lite längre tid att bli klara än om man träffas i en replokal.
Sedan fick vi ju in två nya bandmedlemmar vilket tar mycket tid. När en gitarrist slutar är det inte bara att ta in en ny gitarrist utan det måste stämma också. Dels måste personligheten passa in i bandet och dessutom måste man ha ungefär samma idéer musikaliskt. Nu känns det verkligen som vi hittat rätt.
Det här med bandmedlemmar som slutar. Beror det på meningsskiljaktigheter?
Nja, jag tror att samtliga som slutat i bandet fortfarande håller på med musik i någon form och jag har inga hard feelings till någon utan det är snarare så att man utvecklas åt olika håll. Jag kommer ihåg när jag som sjuåring fick se KISS och de blev mina superhjältar så det var som dom man uppträdde på roliga timman i skolan och när vi startade bandet var det många som placerade oss som ett Sleaze band men vi själva tyckte att vi hade många olika influencer och kanske inte tyckte att vi egentligen tillhörde något fack. Jag tror inte det är många som har exakt samma tankar om hur livet ska vara och hur musik ska låta när man är 25 som när man är 15 och för min egen del måste jag brinna för det vi gör i bandet annars kan jag göra något annat och jag tror övriga i bandet tänker likadant. Det kräver också en del uppoffringar om man ska vara med i ett band. Långt ifrån alla tycker att det är värt det och det får man respektera.
Jag förstår också att du sätter familjen först och jag läste att du tidigare sagt att ni inte har några tydligt uppsatts framgångsmål för bandet, utan vill jobba hårt och se vart det leder.
Vi har alltid varit ett band som har sett till att ha en grund att stå på. Vi kan inte ha som mål att vi ska fylla Tele 2 Arena för då skulle vi bara bli besvikna och antagligen tappa glädjen. Det allra viktigaste är att det är roligt att hålla på och skulle det hända att vi får spela på Tele 2 så skulle det naturligtvis vara fantastiskt men det är inget vi liksom går och förväntar oss eller ens drömmer om. Vi är där vi är och blir glada för de framgångar vi uppnår.
Till den nya skivan Vengeance ignited. Jag har skrivit att jag tycker att ni har en grund i glam/sleaze men att ni experimenterar en hel del och i någon låt låter det som Heavy Metal från 80-talet men att ni också emellanåt snuddar vid Black Metal. Håller du med eller är jag ute och cyklar?
Det kan nog stämma ganska bra. Vi har ju alla lyssnat mycket på 80-tals hårdrocken så att det märks i det vi gör är nog nästan oundvikligt. Jag lyssnar också ganska mycket på Black Metal så det är möjligt att du har rätt där. Själva tycker vi nog att vi hämtar in mycket fler referenser än så då vi alla i bandet lyssnar på mycket musik och slutresultatet kanske kan beskrivas som en hårdare form av sleaze, vilket har varit bra för oss, för samtidigt som vi har fått möjlighet att spela på olika festivalbåtar och som förband till t.ex. Skid Row och Hardcore Superstar så har vi fått spela på de lite hårdare festivalerna som Ruhrpott Metal Meeting i Tyskland och Gefle Metal Festival.
Hur är det med texterna?
Jag och Cari skriver oftast texterna och de brukar handla om saker som vi retar oss på men jag tycker att alla ska göra sina egna tolkningar av texterna. Jag kan själv tycka det är intressant ibland när man gör sin egen tolkning av något text och tycker att det är väldigt bra men så får man reda på att författaren egentligen menat något helt annat.
Ny skiva brukar betyda efterföljande turné?
Ja detta är första gången vi släppt en skiva utan att ha en enda spelning bokad. Det känns jättekonstigt men det är som det är. Hela branschen far ju illa av pandemin men vad ska man göra liksom? Det är ju bara att acceptera att det är som det är.
Hur överlever man som band under dessa tider?
Just nu är det nog en fördel att vi har liv vid sidan om bandet. Vi skriver såklart musik, vi har redan börjat skriva till nästa skiva och om ett par veckor ska vi träffas och repa igenom Vengeance Ignited. Det bästa som finns som musiker är att få framföra sina alster framför folk som gillar det man har gjort så det saknar vi något fruktansvärt. Men som sagt det är som det är. Vi får se till att vara rejält förberedda när pandemin börjar ge med sej och vi får ut och spela igen.
