Då har Khymera släppt ny musik igen. Senast de var albumaktuella var med Masters of Illusions (2020). Den skivan fick väldigt bra kritik och hyllningar. Det går redan nu att säga att Hold Your Ground inte sviker på den fronten utan att Khymera återigen har lyckats skapa ett komplett och högkvalitativt album.
Lite bakgrund om banden då för att förstå framgången? Khymera som band startades en gång i tiden som ett AOR studioprojekt mellan den italienske musikern och producenten Daniele Liverani och den tidigare Kansas sångaren Steve Walsh. Det går att understryka att Walsh sjungit under Kansas absoluta storhetstid och på deras största hits. Projektet började bli mer seriöst när den ansedda och välkände producenten och bassisten Dennis Ward kom in i bilden. Ward har en bakgrund i band som Pink Cream 69, Unisonic (Med Michael Kiske och Kai Hansen) och nuvarande medlem i det engelska bandet Magnum. Med de två förstnämnda banden hade Ward även sjungit bakgrundssång, och i Khymera så hade möjligheten kommit för Ward att ta ledarrösten. Kanske den hungern och längtan har varit rätt medel då Ward i Khymera skött det väldigt bra, även i aktuellt album. Det går även här att understryka att många inom musikbranschen (eller den kreativa branschen om man så vill) ser sig själva som musiker och att de inte enbart håller på med ett instrument som de kanske är mest kända för utan flertalet. Dessutom ägnar sig många åt sång, låtskrivande och produktion. Det är i detta ljus man kan beskåda studioprojekt eller sidoprojekt som Khymera och Dennis Ward i synnerhet. Ward är ett välkänt namn och har många fans i branschen, och det kan ligga till bakgrund att ett band som Khymera har många följare och lyssnare i streamningtjänster. För att bara dra ett kort historiskt exempel till så vill jag lyfta fram Roger Taylor, kändast som trummis i Queen. Men Taylor hade även talang för sång och gitarr, vilket han fick utlopp för i sitt egna sidoprojekt, The Cross.
Albumet då? Som påpekats i inledningen så fortsätter Khymeras framgångar även med sitt nya släpp. Förutom Ward består bandet till dags dato av Michael Klein (gitarr), Michael Kolar (trummor), Eric Ragno (keybord) och Pete Newdeck (bakgrundssång). Produktionen är ytterst bra, instrumenten sköts väl och slätt, det är tydliga hookar och mycket melodier i varje låt. Tempot i stort sett alla låtar är midtempo och Ward sköter sången riktigt bra och korrekt. Budskapen i texterna är överlag positiva eller handlar om kärlek. Så sätt är albumet som helhet ingen skräll utan det är ett jobb som skötts av ytterst kompetenta musiker. Det går att lyfta fram att keyborden får väldigt stor plats med sitt spelande som bidrar till albumets tyngdpunkt åt det melodiska hållet. Ett exempel är skivans powerballad i Our Love is Killing Me där keyborden spelar i stort sett lead. Hear Me Calling och Firestarter är två starka låtar på detta album. En låt jag gillar lite extra är Could Have Been Us som är fint uppbyggd och jag får faktiskt lite Bryan Adams vibbar över det. Även avsluntingsspåret Am I Dreaming tycker jag sticker ut lite då tempot är något högre och det känns som att du är ute på en färd.
För att summera så har Khymera gjort det igen och skapat en välproducerad skiva inom AOR och Melodisk Hårdrock. Alla låtar är stabilt uppbyggda och har fyllighet i alla instrumenten. Dennis Ward gör ett väldigt bra jobb i både sång och instrument. Känslan som lyssnare är att det är rogivande och positivt.
Genre: AOR, Melodisk Hårdrock
Betyg:
Bästa Låtar: Hear Me Calling, Firestarter, Could Have Been Us, Am I Dreaming
Recension av: Anthony Ceylan
