Det är inte ofta man recenserar ett nytt rykande album som är helt instrumentalt och med hela 13 låtar att lyssna igenom. Så det är med lite tveksamheter man tar sig an att lyssna igenom detta nya album med gitarrgurun Joe Satriani.
På nya albumet har Joe tilsammans med Jim Scott (Foo Fighters) fixat produktionen av albumet ”Shapeshifting”.
Musikerna som är med och medverkar är Kenny Aronoff (John Fogerty) på trummor, Chris Cheney (Jane’s Addiction) på bas och Eric Candieux på keyboard.
De bidrar väldigt bra på nya albumet i samspelet med Joe Satrianis gitarrspel utan att det tar över för mycket i låtarna, utan de skapar tillsammans en perfekt ljudbild där låtarna får sträcka ut utan att det blir en massa ”
som tar över och som kan förstöra en i grunden bra stycke musik/låt.
Joe Satriani har i sitt nya album valt att se tillbaka över sin långa karriär och i låten ”Nineteen Eighty” går han tillbaka i en härlig retrohyllning till slutet av -70 och början av 80-talet. Han vill hylla de som genom sina gitarrtekniker räddade gitarrocken under denna period och satte gitarren på kartan igen ( Van Halen med flera).
Albumet kan sägas vara enligt mig lite av 13 små rätter som serveras på menyn som alla har det gemensamma att Joe Satrianis gitarrspel är bländande rakt igenom och att man inte tröttas ut av hans fantastiska lirande. Mycket av att man fått ett fint samspel med övriga musiker och att gitarren inte tar över allt för mycket i låtarna. En perfekt produktion och arrangemang av ett bra studiojobb helt enkelt.
Gillar också att Joe Satriani blandar in lite folklore ”Yesterday’s Yesterday”och reggae ”Here The Blue River” i albumet.
”Perfect Dust” andas Country och gitarrspelet har tydliga vibbar av Eric Clapton, Chris Rea samt lite Mark Knopfler i denna låt
Joe Satriani som är 60 plus numera har verkligen tagit med sig sitt musikaliska arv och levererar en härlig instrumental mix av låtar där den ”röda” tråden är Joe’s gitarrspel som är i världsklass. Man vill bara sätta sig ner och lyssna och bara njuta av detta album eller ta en tur med bilen körandes på en vacker vägsträcka utan att det blir ”The Road to Hell” till slut.
”Shapeshifting” är ett instrumentalt album som överraskade väldigt positivt. Albumet håller hög klass och det är bra blandning av låtar och stilar som gör att man inte tröttnar. Vi snackar trots allt om 13 helt instrumentala låtar.
Får nästan säga att albumet är som ett testamente över Joe Satrianis karriär hittils med de låtar och olika stilar han presenterar med sin musik.
Avslutningsvis blir det alltså tummen upp för ”Shapeshifting” som är ett bra album med bra låtar och givetvis ett gitarrspel av högsta klass. Tror även ni som har svårt för allt för mycket gitarrorgier ända kommer gilla detta album för gitarrspelet tar inte över på ett överdrivet sätt utan det ligger där i en fin samklang med övriga instrument i låtarna.
”No Lyrics But Good Music Rocks”
Band: Joe Satriani
Titel: Shapeshifting
Genre: Instrumental music/rock
Skivbolag: Sony music/Legacy Recordings
Release: 10 /4 2020
Bästa spår: Ninteen Eighty, Perfect Dust och
Ali Farka, Dick Dale, an Alien and Me
Betyg: 8/10
Mattias ”Mp3” Petre
