Att Frontiers har valt att ta ett steg ifrån melodic rock genren i ett försök att bredda sig kan jag väl delvis förstå. Det är ju inte heller första gången de provar andra vägar och på senare tid har det blivit fler och fler släpp åt metalhållet. Det jag däremot har att invända är att det är få utav dessa band som sticker ut.
Brasilianska Icon of Sin har verkligen hausats och allt vilar på deras ”fynd” i Raphael Mendez, sångaren som lärt sig att sjunga tack vare Bruce Dickinson där hans tonläge och vibrato förståeligt har blivit uppmärksammat. Det finns ett litet problem däremot i denna debut där vi får ett par låtar som är värda att nämnas, ja inte bara nämnas de är riktigt bra. Problemet ligger i att både i låtsnickeri och framförallt produktion som är väldigt, väldigt tunn vilket också påverkar helheten för skivan.
Så till Icon of Sin som band. Runt Mendez har skivbolaget satt ihop ett band med idel Brasilianska musiker, Calo Vidal på bas, Sol Perez och Mateus Cantaleãno på gitarrer och CJ Dubiella. Marcello Gelbcke ifrån Landfall och Sergio Mazul (Semblant) har skrivit låtarna där Gelbcke har också producerat. Soundet för Icon of Sin spelar klassisk metal ala tidigt 80 tal och rör sig stundtals mot powermetal.
Första låten är titellåten och tillika bandnamnet, Icon of Sin, som också valts ut till andra singel ifrån släppet. Lite förvånande kan jag tycka då det finns bättre alternativ eftersom den saknar singalongkänsla som jag kan tycka en singel ska ha.
Tredje låten Shadow Dancer är ett tydligt exempel på just det jag tycker en singel ska ha och det var också den första singel som släpptes och det förmodligen med rätta, låten har en bra refräng och bra driv.
Nästa singel som kommer släppas enligt Raphael Mendez är Nightbreed, en låt som definitivt tillhör mina favoriter på skivan med sin lite mer avskalade gitarr som intro som snart går över till mer power, det är en midtempolåt med bra variation och melodi. Texten till låten bygger på en gammal skräckfilm med samma namn.
Virtual Empire är en låt i högt tempo där just Mendez melodiska sång får skina lite plus att det bjuds på ett högt tempo hela vägen fram till solot då tempo sänks och vi får både bassolo och gitarrsolo tillbaka till sitt ursprungliga tempo gör också låten till en utav de där som sticker ut lite extra.
Jag kan tycka att ytterligare två låtar är värda att nämna. Den ena är den mest episka låten på skivan Clouds over Gotham som såklart rör sig i Batmans stad. Låten är åtta minuter lång och vi får gå igenom orchestrala arrangemang bakom leadgitarren eller ska jag skriva leadgitarrena kanske, då de varierar mellan en och två sologitarrer. Ett plus är också för den delen i låten där en ackustisk gitarr plockar ner låten bara för att sakta byggas upp igen med en dramatisk avslutning och vibbarna finns till första Batmanfilmen med Michael Keaton.
Innan de sista raderna skrivs i denna recension vill jag också föra fram The Howling då jag verkligen diggar solot i låten som har ett powermetal tempo. Soundet för solot är enligt mig en grym avvägning i hur man ska använda en soloslot då det både bjuder på precis rätt avvägt tempo mellan lite häng och nästan-shred i sitt skalaktiga lir.
Icon of Sin kan säkert lyfta men skulle behvöva fler bidragare till låtskriveriet. Skulle dessutom Iron Maiden av oförklarlig anledning behöva en röstdubbning kan säkert Raphael Mendez rycka in.
Band: Icon Of Sin
Titel: Icon Of Sin
Genre: Melodiös hårdrock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 16/4
Bästa spår: Shadow Dancer, Nightbreed,Virtual Empire,Clouds Over Gotham, The Howling
Betyg:
Av: Mathias Westman