Den 26 mars släpper Adrian Smith och Richie Kotzen det självbetitlade albumet Smith/Kotzen! Pauline fick chansen att lyssna på albumet och sen prata lite med Richie Kotzen om albumet och lite av bakgrunden till samarbetet!
Hej, hur är läget?
Det är ganska bra! Jag sitter i bilen nu men vi kanske kan börja intervjun nu ändå? Jag är strax hemma!
Inga problem! Först och främst, jag älskar albumet!
Bra det är tanken! Haha! Tack så mycket. Jag måste säga att det är det enklaste albumet jag någonsin spelat in och i den bästa miljön, vi var ju nere Turks and Caicos Islands!
Underbart, hur kom ni på att ni skulle göra det här samarbetet?
Det var faktiskt Adrians frus idé, vi har ju varit vänner väldigt länge och har haft jamsessions i Adrians hus och en av gångerna sa hans fru Nathalie (Dufresne-Smith) att vi borde göra någonting av det och jag var självklart med på det. Det ena ledde till det andra och här är vi nu! Med ett album!
Det är häftigt att lyssna på det för ni kompletterar varandra väldigt väl. Har ni samma influenser och band som ni inspireras av?
Ja vi har nog många gemensamma influenser. Vi gillar samma artister som Paul Rogers, Bad Company och Free och så. Lite bluesbaserad rockmusik. Adrian har en stark bluesinfluens i sin musik och jag har en lite mer traditionell Rhythm and Blues och soulinfluens och de passar ihop bra. Och när det kommer till rockmusiken så gillar vi samma artister, så vi har tillräckligt mycket olikheter och tillräckligt mycket gemensamt för att det ska funka ihop. Om två personer är för identiska så är det ingen mening med det men jag tror att vi har en bra blandning där.
Det låter nästan lite progressivt bitvis.
Ja Adrian pekade på det, att jag spelat med Stanley Clarke och att jag hade lite fusion-influenser så då och då kom det fram något som kanske faller under den kategorin. Men det var ganska enkelt! I princip så kom en av oss in med en idé och den andra tog den och lyfte till en nivå innan man bollade tillbaka och lyfte den till nästa. Det var lite som en tennismatch!
Du spelar ju bas och trummor på några av låtarna. Tror du att det var viktigt för att få det soundet som ni faktiskt ville ha?
Det där är faktiskt inte ovanligt för mig även utanför det här projektet. I 90% av min musik spelar jag basen själv och 70% spelar jag trummor och det handlar helt enkelt om att om jag kan göra det så gör jag det. Kan det föra musiken framåt? Toppen! Om det inte gör det så ringer vi någon annan som får sätta sin prägel på det. Men de låtar som jag spelar trummor på här, det kändes bara rimligt på något vis, jag lade ett bas-spår för att ha något att spela till och började spela in och innan vi visste ordet av hade vi en låt och jag var trummisen haha! Vi diskuterade inte riktigt vem som skulle göra vad utan vi sa mer att vi får se vad som händer. På en av låtarna sa Adrian ”Vi ringer Niko (McBrain) så får han lira” så det gjorde vi och det blev ju jättebra.
Hade ni samma process när ni avgjorde vem som skulle sjunga vad?
Det var lite så att den som skrev det fick sjunga det men så fanns det partier där till exempel Adrian ville att jag skulle sjunga eller tvärtom men överlag var det den som skrev det som fick sjunga.
Jag var lite nyfiken på en bild du lagt upp på Instagram där du gick med Adrian på stranden och under bilden stod det ”Discussing the magic of writing songs in C minor”. Var det någon särskild låt du tänkte på då?
Äsch, det är ett interskämt men jag ska förklara det. Era läsare som är musiker kommer att förstå. Jag var i studion med Billy Sheehan med The Winery Dogs och min gitarrtekniker satt därinne med oss. Jag stod och snackade lite, konverserade medan jag spelade en massa galna gitarrgrejer och pratade. Jag var nog inte ens medveten om vad jag gjorde men fingrarna spelade på hela halsen upp och ner när teknikern utbrast ”Hur gör du det där? Hur vet du hur du ska spela när du står och pratar sådär?”. Och jag svarade med en uppenbar lögn som är hysteriskt rolig om man är musiker. ”Jo C moll, du vet på ett piano så kan du inte spela fel om du bara spelar på de svarta tangenterna? Det blir aldrig fel! På en gitarr, om du spelar C moll kan du inte spela en fel/dålig ton.” Och det här är ju ren bullshit. Men jag visade honom och sa till honom att kolla och jag spelade någon galen skala och självklart helt korrekt men inte ens i C moll och han såg helt tagen ut och sa ”I never knew that.” Det var hysterisk kul och senare spelade vi in en video med den killen om C moll som några av mina fans säkert sett och de tycker nog att det kan vara lite kul med ett litet internskämt.
Ni har ju släppt ett par singlar redan, har ni fått några reaktioner på dem?
Vi har fått en hel del positiva reaktioner. Både via sociala medier och mejl och vi är väldigt tacksamma för det. Vi har lagt ner mycket tid på musiken och har jobbat hårt och lagt ner själ och hjärta i det så det är skönt att få positiva reaktioner.
Ni producerade väl hela albumet själva också?
Ja det stämmer, vi gjorde det själva och Kevin (“Caveman”) Shirley mixade det åt oss bara för att få lite distans till det och ett par öron till som kunde tillföra något. Adrian har ett bra förhållande till honom och jag gillar honom massor så det var bra men vi producerade det själva, det stämmer.
Det måste ha känts bra att göra någonting sådant här nu under pandemin.
Faktum är att albumet var klart innan någon visste något om Covid! Den var precis klar när Italien startade sin Lock down. Vi hade stora planer och skulle turnera med albumet och så. Tanken var från början att släppa albumet i mars 2021, så det blev ju som planerat men turnén! Det går ju inte, så vi får väl se vad som händer med det.
Men hur ser det ut för er framöver? Kommer ni fortsätta samarbeta och skriva ny musik ihop?
Ja, det finns ingen anledning till att vi inte skulle göra det. Vi hade väldigt roligt i processen att göra det här albumet så om Adrian vill göra ett album till så är jag med på det! Men det är ju så att när man gjort färdigt ett album så är man utmattad. Sen börjar man skriva lite ny musik och sen släpps plattan och man börjar prata om den igen och det blir som att man kommer tillbaka till det på sätt och vis. För ögonblicket så är jag ju helt inne i Smith/Kotzen världen med promotion och allt så jag tänker egentligen inte så mycket vad som kommer sen när det här albumet inte ens kommit ut ännu! Men om vi ser tillbaka på hur jag jobbar annars så kommer det nog ett nytt soloalbum och antagligen ett Winery Dog album, det var länge sen nu och så vill jag självklart göra ett album till med Adrian. Vilket som kommer först har jag ingen aning om men jag är definitivt exalterad över det här släppet!
Jag tänkte på låten Scars som är en väldigt vacker låt med känslosam text. Hur tänker du när du skriver sådana låtar, baserar du dem ofta på egna erfarenheter eller skriver du utifrån saker som sker omkring dig?
Det är helt klart en känslosam låt. Men jag försöker att inte berätta så mycket om sådana här låtar själv utan det är lyssnarens upplevelse som är viktig. Du som lyssnare läser ju in din egen känsla om det är ett minne eller en situation som gör låten viktig spelar inte så stor roll egentligen. Det är hur du som lyssnare kan tillgodose dig låten som räknas och då ska det inte vara min upplevelse som du påminns om.
Det är ju en av låtarna du spelat trummor på, tycker du att det påverkat resultatet på något vis?
Definitivt! Låten hade inte blivit sämre om någon annan spelat men det hade blivit annorlunda. Alla låtar låter ju som de gör beroende på vem som satt sin prägel på det.
Scars och I Wanna Stay är mina två favoritlåtar på albumet helt klart!
Vad roligt att du nämner just I Wanna Stay! Melodin på refrängen hemsökte mig när jag var där nere i Turks and Caicos och jag gick och sjöng på det men jag hade ingen text till den! Jag höll bokstavligt talat på att bli galen av det! Jag tror jag nämner det i texten också, It´s making me crazy eller något sådant men så vaknade jag en morgon och det bara klickade. Det föll på plats och jag gick in och sjöng in det.
Det är väl det som gör en bra musiker, det faller sig naturligt liksom
Ja och det ligger till grund för ett bra framträdande också, att det kommer naturligt så det har du nog rätt i, om det är jobbigt så är det något som inte står rätt till!
Så vad har du för planer själv när det börjar återgå till det normala?
Jag ska åka till Texas för dom har släppt restriktionerna och man får göra vad man vill, 100%! Nej, haha det ska jag inte alls göra, jag skämtar bara med dig. Vet du vad jag saknat i allt detta? Vi har kunnat vara sociala men med en begränsad grupp människor och bara när vi varit friska så klart. Jag och min fru hade ju Covid till och med men som tur var den milda varianten, jag har varit mycket sjukare tidigare men det däckade mig fyra kanske fem dagar och jag fick vila ut efter det. Det finns de som haft det riktigt illa så vi hade tur. Men det jag saknar mer än något annat, man skulle kunna tro att jag ska säga livespelningar och turnerande men jag saknar att gå och ta en öl på krogen eller festa hemma med mina vänner ha lite roligt och bara vara sociala. Att spela poker och spel, det är det jag ser fram emot. Det normala.
Tack så mycket för att du tog dig tid att prata med mig idag!
Det var ett rent nöje, tack själv!
Den 26 mars släpps albumet och jag kan lova er att det är värt att lyssna på!
/P ”The Poser” Pousár
