Ärligt talat. Hur många band kan man egentligen säga att ”jag var faktiskt med redan från början!”. Eller ”jag kommer ihåg när första singeln släpptes”. Inte många va? Många är de band som först med andra eller tredje studioalbumet fick sitt genombrott. Som Green Day där först tredje studioalbumet ”Dookie” lyckades fånga min uppmärksamhet. Det hjälpte inte ens att jag i stort sett knarkade MTV och såg videon till ”Smells Like Teen Spirit” långt innan mina vänner började prata om den. Det var ju ändå studioalbum nummer två i ordningen. Två band kan jag dock med stolthet och säkerhet skrika ut svaret ”JAG!” på frågan i början av texten. Det ena bandet är Foo Fighters och det andra det är Gathering Of Kings.
Gathering Of Kings väckte mitt intresse redan vid första pressreleasen då jag dels efter årtionden av Hårdrock och Hair Metal dyrkande kände att det var dags för något nytt. Jag följde sedan noggrant allt som skrevs om projektet och bevakade varje singel premiär. Jag fick till och med chansen att vara med på en kombinerad release fest/förhandslyssning på hela ”First Mission” och träffa delar av bandet i projektledarnas Ron och Nina Dahlgrens dåvarande hemkommun Lidköping. En helt fantastisk trevlig kväll som slutade lååångt in på småtimmarna.
Tre och halft år har nu gått och mycket har verkligen hänt sedan den kvällen i Lidköping. Det blev en jättehyllning till debuten och även till uppföljaren ”Discovery” som följde året efter. När tredje studioalbumet ”Enigmatic” nu står för dörren redo att presenteras för världen är det stora grandiosa projektet rejält nedbantat och enligt följande uppställning:
Jonny Lindkvist – Sång
Rick Altzi – Sång
Apollo Papathanasio – Sång
Tobias Jansson – Sång
Alexander Frisborg – Sång
Victor Olsson – Gitarr
Magnus Mild – Gitarr
Mikael Planefeldt – Bas
Jonas Källsbäck – Trummor
Efraim Larsson – Trummor
Joel Selsfors – Keyboards. Theresia Svensson – Körsång
Även en liten överraskning väntar några spår in men mer om det senare. Nu börjar vi lyssna!
Vi börjar med det instrumentala introt ”Galaticus” med Victor Olsson på samtliga instrument. Låten går i stadig march takt och passar väl med inlagda synth slingor till album omslaget och den känslan bilden inger. Trevlig start! Singeln ”Vagabond Rise” följer med Johnny Lindqvist från Nocturnal Rites på sång. Mer Gathering känsla än så kan man inte önska från en låt från gruppen. Det känns som att man precis lyssnat färdigt på föregående album och fungerar som en utmärkt passage mellan albumen. Tredje spåret släpptes nyligen också som singel. ”Here Be Dragons” har Alexander Frisborg på sång och är betydligt rockigare. Tidigare har jag gillat Alexanders röst som bäst i de spår som går mer åt det AOR:iga hållet men här glänser han även i en lite mer riffigare och mer rockigare variant. ”Firefly” släpptes också nyligen som singel och inleds med en härlig synth slinga. Apollo Papathanasio som sjunger lite ”emellan” Alexanders väna röst och Ricks raspiga dito är perfekt för låten. Gör den extra attityd men med melodi i refrängen.
Härnäst förflyttas vi i rum och tid. ”How The Mighty Have Fallen”:s inledning känns inspirerad av Braveheart. Rick Altzi presenterar sig och precis som vanligt är det en sångare som man antingen gillar eller inte. Den raspigheten är unik och i mitt fall älskar jag den. Men jag vet också att en del gillar lite mer klassisk ”AOR:ig” röst över Ricks mer metal lagda röst. Bra låt hursomhelst. Johnny är sedan tillbaka på plattans första lite lugnare alster ”A Rainbow And A Star”. Fin låt som kommer funka kanon live. Tobias Jansson tar över mikrofonen för spår 7 ”The Prophecy”. Klassisk Gathering rock av ädlaste valör. Och, vilket är viktigt man kan aldrig få för mycket av Tobias röst! I min värld kanske Sveriges mest underskattade sångare. Skulle så gärna vilja höra mer från honom förutom Gathering och hans och Victors band Saffire. Gör man en googling får man inte många träffar vilket är så tråkigt. Särskilt som jag vet att han levererar precis lika bra live som på album.
Dags för albumets lilla påskägg. Japp, precis som bilden ovan visar så kliver One More Time in i handlingen! Spåret ”Feed You My Love” är en väldigt frisk fläkt på albumet. Efter nästan tre fulla album med män och åter män vid mikrofonen var det här precis vad som behövdes. Johnny, Nanne Grönvall och Maria Rådsten är en fantastisk kombination. Placeringen mitt i spårlistan är också väldigt väl vald. Mer kvinnor till nästa album tack! Låten innehåller också ett grymt keyboardsolo från Peter Grönwall. Ett av albumet som allra starkaste spår.
”Clone Trooper” som följer lyfter dock inte riktigt. Bra låt med ett patenterat Gathering sound men ett spår som kanske inte kommer spelas live. Bra gitarrsolo från Victor Olsson dock! Rick Altzi är sedan tillbaka i spår tio ”Long Kiss Tonight”. Och med Rick vet vi att då kommer vi få lite mer röj. Inget undantag här heller. Ännu en favorit från albumet. ”New Life” börjar sockersött. Tobias gör återigen ett väldigt bra jobb men här blir det kanske lite väl soft för min smak. Refrängen är dock helt okej och räddar upp det till godkänt. Albumet avslutas sedan med Alexander vid mikrofonen i spåret ”Lionheart”. Även den lite lugnare lite soft. Skön bilåkarlåt med ett riktigt ”gött” elgitarr solo återigen med Victor. Gruppen har även lagt med en bonus låt för dig som köper albumet på CD. ”Fool’s Cabaret” kanske inte får mig som vinylfreak att även beställa CD:n men håller som hela albumet hög klass.
Victor Olsson är fortfarande motorn i vad som nu gått från ett projekt till ett band. Samtliga spår är skrivna av Victor. Åtta helt själv, tre med Alexander Frisborg, en med Theresia Svensson samt ett spår med Magnus Mild, Alexander Frisborg och Apollo Papathanasio. En makalös bedrift speciellt med tanke på att Victor även skrev rubbet till Saffire:s senaste album som släpptes tidigare i våras. Vi ska komma ihåg här att när jag pratar om att ett spår är okej så är det Gathering okej vilket innebär att det egentligen är riktigt bra. Vi har bara blivit så otroligt bortskämda genom åren att vi nästan kräver att varje låt är ännu ett mästerverk. De två första albumen var album man spelade från första till sista spår utan att hoppa över någonting. Och Enigmatic fortsätter den trenden. Det är all killers no fillers. Produktionen är också precis som vanligt signerad Thomas Plec Johansson (Mix och Mastring,Ron och Nina Dahlgren samt Victor Olsson Exekutiv Producent) ), Nordic Soundlab Skara (Trummor Victor Olsson & Mikko Viitala) och Markus Vesper som för tredje gången ritat ett helt otroligt albumomslag.
Sammanfattningsvis är ”Enigmatic” inte bara ännu ett mycket starkt album från Gathering Of Kings. Det är deras hittills starkaste giv. Även om debutalbumet kanske spår för spår var bättre är det här ett helt annat album. Debuten var om vi ska vara hårda egentligen ett väldigt lyckat experiment som förtjänar alla lovord. Men Gathering Of Kings har nu gått från att vara just ett experiment eller en hyllning till forna tiders Phenomena till ett band som står på egna ben. Tidigare nämnda sångare tillsammans med musikerna Jonas Källsbäck, Joel Selfors, Mikael Planefeldt, Efraim Larsson och Magnus Mild. Och det är så jag väljer att se på situationen när det kommer till betygsättning. Som bandet Gathering Of Kings. Bantningskuren har gjort bandet väldigt gott, inte för att de som lämnat varit på något sätt dåliga men nu är känslan när man lyssnar på albumet en helt annan. Det känns som att ”Enigmatic” är början på en ny resa. Och jag är glad att jag återigen får vara med från starten.
Grupp: Gathering Of Kings
Albumtitel: Enigmatic
Utgivare: RN Records
Bästa Spår: Vagabond Rise, Firefly, Here Be Dragons, Feed You My Love,The Prophecy, Long Kiss Goodnight
Utgivningsdatum: 220729
Betyg:
Av: Magnus Blomqvist
